Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitell 2

Det var...... Martinus! Han hade återvänt för att hämta sin jacka. Han öppnade dörren och där låg jag halvdöd på andra sidan dörren. Dörren slogs upp sakta mot mig och drog lidande förbi mitt smalbenet.

- Vad har hänt, sa Martinus oroligt.
Jag tänkte först berätta sanningen, att jag gjorde det med vilje men jag gjorde det inte. Istället låg jag kvar en lång stund och kollade på han. Han var så söt. Jag struntade i att jag hade blåmärken över hela kroppen. Det dröjde inte länge förens jag var uppe på mina ben igen. Jag andades tungt och sakta. Jag såg att han såg stressad ut men jag ville inte att han skulle gå.

- Jag måste verkligen gå, men jag vet inte vad jag ska göra med dig?
- Du är så omtänksam💓 Jag fattade inte vad jag sa. Det var som om orden bara forsade ut.
- Du med, sa Martinus och gav mig världens största kram.
Nu kom taxichauffören in och sa att vi måste åka.
- Vi? Sa jag stammande.
- Kom sa Martinus och tog tag i min hand.

Efter en kvarts bilfärd så släppte taxin av oss vid en fotbollsplan. Gräset var grönt och nyklippt. Martinus tog tag i min hand och vi gick bort till läktaren.

- Stanna här, sa Martinus.
Jag kollade till läget runt omkring mig och sedan så slog jag mig ber på en av bänkarna. När Martinus kämpade för att göra sitt bästa på fotbollsträningen så satt jag och tänkte på kramen eller ja kramarna jag har fått av han, är det en kompis kram eller en kärleks kram? Mitt i allt tänkande så plingade det till i min mobil det var mamma!

Mamma: M     Jag: J
M: Hej, vart är du?
J: Jag är på fotbollsplanen, du vet där vid kiosken?
M: Ja det vet jag, men vad gör du där ska jag hämta dig?
J: Jag kollar på.... Skit samma jag berättar sen. Du behöver inte hämta mig💓
M: Ok!

Fotbolls träningen var slut och jag såg att Martinus var på väg mot mig så jag började sakta gå ner från läktaren. Hoppas att han inte frågar något om träningen för jag har ju inte kollat ett dugg tänkte jag.
- Ida ( som jag heter ) skrek han och kom springandes och kramade mig lite snabbt som att han var rädd att någon skulle se.

Vi hoppade in i den svarta taxin och väntade på Marcus. Efter en stund så öppnade Marcus dörren och fick syn på Martinus som skrev ner en massa siffror, han kollade konstigt men sa inget ända tills vi bytte lappar med varandra. Vad gör ni? Frågade Marcus. Hela han såg ut som ett frågetecknen. Hahahahahaha, jag skrattade. Marcus såg så rolig ut så att Martinus också började skratta. Vi skrattade en lång stund tillsammans sedan så berättade vi att vi hade bytt nummer med varandra.

- Ni var tvungna att göra det på en röd lapp? Jag trodde ju att det var någon som hade dött eller något, sa Marcus.
Martinus började skratta igen. Hans skratt var så sött. Jag tänkte en lång stund på vad jag skulle säga till slut så forsade ännu en mening ur mig:
- Ja men om vi inte träffas något mer så dör ju kontakten och kan vi ju inte träffas mer, sa jag skrattande. Nu hade till och med Marcus börjat att skratta, Vi stannade utanför mitt bruna tegel hus. Jag hoppade ut och stod kvar länge innan min hand gled sakta ur Martinus hand👋🏽 

Kl 23.57 på kvällen.

Jag: J ~ Martinus: Tinus

J: Godnatt😘
Tinus: Ska vi träffas imorgon?❤️
J: Jaaa visst vilken tid slutar du?😍
Tinus: Kl: 14.00
J: Ok, jag med och förresten tack för att du hjälpte mig idag❤️
Tinus: Det var så lite, sov sött😘

Jag han inte se hanns svar förens mina ögon slocknade.

Nästa morgon.

Jag stod i hallen och skulle ta på mig min nya silver klocka när det plingade på dörren. Vem kan det vara som är uppe så här tidigt tänkte jag. Jag öppnade dörren och där stod han. Martinus stod mitt framför mig, utanför mitt hus.

- Kom taxin väntar! Martinus pekade på en taxi som stod på andra sidan vägen. Jag sprang snabbt över vägen och hoppade in i taxin. Det tog ungefär en halvtimma att åka till skolan. Martins kollade på mig hela tiden fast i smyg. Innan vi skulle hoppa av så gav han mig en kyss! Ja du hörde rätt en kyss💋 Men bevarade jag den med glädje eller med sorg?

----------------------------------------------
Detta är del två! Jag tyckte själv att detta kapitlet var ganska tråkigt😭❤️ Men det kommer fler! Om ni vill såklart🙆🏽