Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 7

Det var morgon och idag så skulle min kompis Sara komma.

Hej Sara! Kan du lova mig att du inte fangirlar sönder om du träffar någon kändis?

Så länge jag inte träffar Marcus och Martinus så lovar jag.

Men även om det är dom då?

Kanske, då får vi väl se... Jag kommer om en timme.

Okej, då ses vi sen.

Hoppas nu att hon inte fangirlar för mycket tänkte jag samtidigt som jag gick ut i köket. Jag öppnade kylen och tog ut mjölk,bröd,gurka,skinka jag la upp det fint på ett blommigt plast fat och sedan gick in till Martinus som låg sovandes. Jag satte frukost brickan bredvid han och han precis ta ett kort på han innan han vaknade. Han satte sig yrvaken upp i sängen. Vi satt och åt en lång stund innan...

- Martinus, min kompis Sara kommer idag och ska bo här i en vecka.

- Vad roligt, vi kommer att ha riktigt kul tillsammans, sa Martinus som nu redan hade bbörjat gå ut med brickan till köket.

- Ja.. Men asså hon är ett väldigt stort fan av er! Vi pratade inte mer om det och gick för att göra oss i ordning. Efter trettio minuter så öppnades dörren, jag trodde att det var Sara men det var Marcus.

- Jag hörde att någon liten tjej skulle komma till dig, sa Marcus väldigt nyfiket. Jag nickade snabbt till svar samtidigt som jag tog på mig ett par strumpor. Innan jag ens hade hunnit resa mig upp så knackade det på dörren. Marcus gick fram till dörren öppnade den sakta.

Sara POV

Jag stod utanför dörren när Marcus öppnade den. Jag kastade alla mina saker på betong plattorna och sprang fram för att krama Marcus. Han luktade bättre än det bästa man kan lukta. Jag ville aldrig släppa kramen men som sagt så fick jag ju inte fangirla sönder nu. Jag plockade upp mina saker och ställde de innanför hallen istället. Deras hus såg precis ut som vanligt. Martinus kom fram och gav mig en stor kram och hälsade. Jag sneglade lite smått då och då på Marcus, han var så snygg och snäll. Martinus och Ida gick in till köket för att fortsätta med att plocka undan frukosten. Det var bara jag och Marcus kvar i hallen och vi stod och kollade på varandra en lång stund.

Marcus POV

Jag stod och kollade på Sara en lång stund. Hon var så söt där hon stod med armarna längst med kroppen. Jag hjälpte Sara med hennes saker upp till gäst rummet. Jag hade aldrig sett de rummet men det var väldigt fint. De var vita väggar och en nybäddad säng och även en garderob. Medans Sara packade upp sina saker i gäst badrummet så satte jag mig på kanten av hennes säng. Efter ett tag så kom hon in och satte sig upp till mig. Utan att jag kontrolerade min hand så la jag den sakta på hennes lår. Hon kollade upp på mig med ett leende, hon lutade sig fram och sedan så möttes våra läppar.

- Oj då här går det vilt till. Jag kollade upp och där står Martinus och Ida. Vi kollade på varandra och sedan på de. Jag märkte att jag började att rodna. Gillade jag hon? Betydde kyssen något? Jag fick en massa tankar i huvudet och kunde inte riktigt få något svar på dom. Vi bestämde oss för att gå ut och spela fotboll alla fyra. Martinus stod med en blå boll i handen medans vi bestämde lagen. Det blev jag och Ida mot Martinus och Sara. Spelet hade startat och Sara hade bollen. Jag började springa mot hon och skulle precis passa bollen när hon sköt den på mina ben och jag ramlade över henne. Vi låg på marken och bara skrattade en lång stund.

- Gick det bra? Frågade jag samtidigt som jag sträckte fram min hand för att hjälpa henne upp.

- Ja, men hur gick det för dig då? Sa Sara och pekade på mina vita byxor. Jag kollade på mina byxor och såg en stor gräsfläck på knäet. Jag sa att det inte gjorde något och spelet började igen. Men om det skulle varit Martinus skulle han fått... tänkte jag samtidigt som jag försökte dribbla förbi Martinus. Vi hade varit ute i mer än en timme när vi bestämde oss för att gå hem till oss för att fika. Martinus och Sara vann men 7 - 4. Sara såg så lycklig ut när hon vann. Som att det betydde något speciellt. Det märktes iallafall inte att hon var en som fangirlar så fort hon får syn på mig och Martinus på TV:n eller på konserter.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När vi kom till Marcus och Martinus hus så visade jag Sara vart hon skulle hänga av sin jacka och sina skor. Vi gick in till köket där Kjell - Erik redan hade plockat fram jordgubbar,saft och glass. Vi fikade snabbt och sedan gick jag och Martinus upp på hanns rum medans Marcus visade runt i deras hus.

- De passar verkligen tillsammans, sa Martinus.

- Du och jag eller? Sa jag samtidigt som jag skrattade. Martinus kittlade mig lite i sidan så att jag skrattade ännu mer.

- Ja det passar verkligen tillsammans och Marcus ser ju inte så ledsen ut längre, sa jag när jag hade skrattat färdigt. Martinus kollade på dörren som sakta öppnades. Det tog ett tag innan man såg att det var Emma. Hon hade med sig en kompis som stod och gömde sig bakom hon.

- Ida kan du vara med och leka med mina dockor med mig och Ludwig? Jag tittade på Martinus som bara satt och skrattade inombords

- Martinus du kan väl också vara med? Nu hade Martinus slutat att skratta.

- Varför måste alltid jag vara med? Vi reste oss sakta upp ur sängen och gick med lätta steg mot Emmas rosa rum. Vi satte oss ner och tog vars en docka i handen. När Emma hade insett att vi kollade på mobilerna samtidigt som vi lekte så kastade hon ut oss från rummet och det var vi glada för. Vi gick in på Martinus rum och satte oss på hans matta åter igen för att spela Fifa 16. Det Martinus inte visste var att jag hade övat på det innan när han var på fotbolls träning så detta skulle ju bli lätt tänkte jag.

- Jag kommer vinna! Sa jag fast jag hade en känsla av att jag inte skulle vinna. När vi hade spelat en halvlek så stod det 4 - 3 till mig. Vi spelade andra halvlek och tillslut så vann jag med 8 - 6.

- Du har säkert fuskat, sa Martinus lite surt.

- Ja, tänk att jag har det, nu hade jag börjat skratta och Martinus också. Vi hade så kul tillsammans. Jag försökte att ta vara på vart ända ögonblick för jag visste ju inte när det skulle ta slut. Jag hade inte träffat mamma sedan vi bråkade. Jag hade gått förbi Kjell - Eriks sovrum och inbillat mig att jag har sett mammas kläder och sånt men hon bor väl hemma eller? Jag var bara tvungen att gå ner för att verkligen säkra att hon inte har sovit där inatt. Jag gick ner för trappan och kollade in i sovrummet men det syntes inget. Jag vandrade återigen upp för trappan in till Martinus rum. Jag hann inte ens ta ett steg över tröskeln förrns det började att vibrera i min mobil. Jag tog upp mobilen ur byxfickan och såg att det var mamma.

Mamma: Hej! Vart är du?

Jag: Jag är hos Martinus, vart är du?

Mamma: Jag är också hos Martinus.

Jag: Vad f*n gör du här?

Mamma: Jag ska sova här, ska inte du det då?

Jag: Jo, men har du haft dina kläder här några dagar?

Mamma: Det behöver vi inte prata om nu, hejdå.

Jag kan inte fatta att mamma har ljugit mig rätt upp i ansiktet. Om hon ska sova i Kjell - Eriks säng så ska inte jag tillåta det då får hon sova på en madrass på golvet om hon tvunget ska sova i hanns rum!

Marcus POV

Jag och Sara satt på en bänk i parken och bara hörde på fåglarna som kvittrade. Det kändes så rätt när jag var med hon, men det kändes lite konstigt att fråga chans första dagen jag hade träffat hon. Fast när jag tänker efter så ska hon bara vara här i en vecka. Jag visste redan sen innan att Saras föräldrar var alkohol påverkade och att hon hade svårt hemma så att det var därför hon ibland kom och sov över någon vecka då och då hos Ida.

- Sara... Hon släppte taget om min hand och kollade upp på mig med en orolig blick.

- Vill du bli tillsammans med mig? Nu hade jag sagt det så nu var det upp till hon.

- Jag har väldigt svårt hemma.. Började hon, nu blev jag orolig vad hon skulle säga. Ifall hon sa nej så skulle vi kanske slutas att träffas och då skulle jag gått i en depression som jag gjorde innan jag träffade Sara.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta var kapitel 7. Vad tycker ni om de? Vad tror ni kommer att hända? Tack för 100+ läsare, ni är bäst < 3