Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 19

- Vad gör du?

Martinus tryckte bort Marcus från mig och det var nog det bästa han hade gjort... Jag kollade med en äcklad min på Marcus och han kollade likadant tillbaka.

- Hur kunde du? Jag kollade mot Sara som nu hade börjat le ännu mer.

- Fattar du inte vad du sa eller?
- Jo men...

Sara sprang gråtandes ut från rummet. Jag tänkte springa efter men bestämde mig för att stanna kvar för det var ju hon själv som hade gjort så att detta hade blivit så. Vi satt länge i en behaglig tystnad.

Sara POV

Jag sprang... Jag sprang allt jag kunde så långt bort från huset man kunde komma. Det ända jag hörde var löven som susade förbi mig. En sten som la vad en sjö lystes upp av solen. Jag satte mig tillrätta på den och låste upp min mobil. Det fanns nästan ingen teckning på mobilen. Min sista surf på min mobil tillbringade jag på Instagram. Mörkret kom och la sig som ett tunt lager av rädsla. Ingen var saker ute och letade efter mig men jag tänkte änden inte återvända, tänkte jag. Det lös ficklampor på långt håll. Mina knän korsade varandra och tårarna vällde ur över stenen.

- Sara?!

En skugga kom närmare och närmare mig... Solens svaga stråkar riktades mot han och jag såg att det var Marcus. Jag sprang och omfattade han i en kram. Hans doft tog jag in snabbt och jag kollade han in i ögonen.

- Jag trodde att du aldrig skulle leta efter mig!

- Sen när skulle jag inte bry mig om dig?

Jag var så glad över att Marcus hade hittat mig och att han inte var arg. Förför sa jag ens att min pojkvän skulle pussa min syster? I en hel minut! Min hand var sammanflätad med hanns hela vägen hem.

Katrin POV

Marcus och Sara kom in till köket. Jag sa åt dem att de skulle sätta sig ner på vars en stol och de gjorde det. Om det skulle vara Ida som satt här så skulle jag ge hon en riktig tillsägelse men nu var det Sara och jag vågade inte riktigt säga till hon...

- Sara du kan inte vara springa i vad sådär!

- Förlåt jag ska aldrig göra om det...

- Det hoppas jag inte!

Det blev allt mörkare och mörkare, tillslut så sov alla i hela huset.

Jag vaknade mellan Kjell - Erik och Emma. De sov fortfarande, så jag kröp försiktigt över Emma. Tystnaden i huset behövdes nu på morgonen. Jag och Kjell - Erik skulle vara på jobbet om en timme. Medans rostmackorna var i brödrosten och kaffet var i kaffekokaren så gick jag till garderoben och valde ut ett par svarta jeans och en grå tröja. Frukosten blev lagom klar tills Kjell - Erik vaknade. Vi drog ut lite på tiden och när vi hade låst dörren om oss så började vi gå mot jobbet.

Tänk att om inte jag hade fått ett jobb på Coop så skulle jag kanske aldrig få sett Ida glad. Det rös i mig när jag tänkte på det. Räkningen hade varit extra dyr denna månaden och jag visste inte hur jag skulle kunna betala. Timmarna gick på jobbet och jag bestämde mig för att jobba över lite idag och samma sak gjorde Kjell - Erik.

Martinus POV

Tiden gick och klockan hade redan blivit två. Pappa och Katrin slutade för en timme sedan men jaja. Vi satte oss ner i min säng och gjorde det vanliga... Ja vi spelade Fifa igen men det var ju så kul! Ida gjorde några försök att göra mål men lyckades aldrig. Jag kollade mot hennes håll då jag fick ett leende på läpparna. Hon var så söt där hon satt med bena i kors och med en fokuserad min. Hon skrattade till och kollade på mig en stund, då jag märkte att jag hade dag drömt och att jag hade släppt in hela fyra mål. Nu stod det 4 - 4 alltså lika. Jag gjorde ett bra anfall och skulle precis passa in bollen till min medspelare när tv stängdes av. Jag och Ida kollade på varandra och sedan mot dörren där Emma stod med kontakten i den ena handen.

- Emma ge hit fjärrkontrollen nu!

Emma sprang iväg ut ur rummet och vidare ut i trädgården. Det luktade bara häst i hela rummet efter att hon hade varit här med sina äckliga ridkläder. Jag öppnade fönstret för att vädra lite... Dörren öppnades återigen och in kom Marcus och Sara. Deras tunga steg på trappan hördes högre och högre men efter ett tag så blev det tyst.

Marcus POV

Vi satt vid mitt skrivbord och gjorde de sista läxorna vi hade för denna veckan. Imorgon var det fredag och jag längtade. Både jag och Sara slutade 12.00,inte för att vi hade några planer för dagen men det skulle bara va skönt att vara hemma och ta det tungt. Jag smällde tillslut ihop svenska boken och drog med Sara ut i trädgården. Vi hoppade studsmatta, och jag skrattade så mycket åt när Sara skulle göra en volt... Hon landade om och om på huvudet istället för på fötterna. Pappa och Katrin kom hem efter att Emma hade varit på ridskola och började på maten. Det doftade svagt av köttfärssås och Martinus och Ida kom också ut för att hoppa. Fast det hoppade inte studsmatta de hoppade över hinder som hästar. När Emma såg det så ville hon också pröva men det var för högt. Ida bara flög över hinder som kan ha varit en och en halv meter höga medans Martinus snarare välte dem...

- Det är mat!

Alla samlades runt matbordet för att äta. Pratet fördes i luften i mun på varandra och ingen åt.

( Kanske bara för att det inte var så gott, haha )

Snarast så blev det en tystnad när Katrin harklade sig för att säga någonting.

- Ida och Sara, jag vet att nu har det jätte kul här men vi måste flytta!

- Varför då?

- Jag hade inte råd med det stora huset vi bor i och  alla räkningar.

Jag såg att en tår letade sig ner för Katrins kind. Jag hade aldrig sett hon gråta men la min arm omtänksamt över Katrins nacke. Sara och Idas ansikte var gömda i varandras famnar och deras snyftningar skulle kunna höras ända till Mars. Jag stoppade in en sked sallad i munnen men spottade snabbt ut den när jag kom och tänka på...

- Ni kan ju inte flytta, vad händer med mig och Sara då?

- Ja exakt, vad händer med mig och Ida då?

Middagen blev översvämmad av tårar och sorg. F*n jag skulle aldrig få träffa min Sara igen..

------------------------------------------

Detta var kapitel 19, vill du ha mer? Vad tror du kommer att hända? Detta kapitlet blev ganska kort om man jämför med det andra men jag ska bli bättre... Skriv gärna vad ni tycker om boken så jag vet vad jag ska göra bättre till nästa gång. Ha en bra dag ❤️