Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 22

Vad skulle jag göra? Jag sprang bak till Sara samtidigt som jag drog med Marcus.

Sara POV

- Jag följer med Ida till hotellrummet!
- Okej...

Jag lät min arm vila över Idas ena axel. Tårarna rann ner för hennes kinder och hon var helt förstörd ( vilket jag också skulle vara )

- Finlan är sämst...
- Ja jag vet, det tycker jag också!

I slog oss ner i en av sofforna i lobbyn. Det var länge sedan det bara var vi två. Jag kollade på klockan, den var 15.20 det var nu de hade fan träff.

Marcus: Hej! Fan träffen blev inställd så vi kommer om 10 minuter... Hur är det med Ida?

Jag: Synnd att de dumma finländarna inte fick någon fan träff, det är lika dåligt som innan med Ida.

( jag menar inget dumt mot finländare så ta inte det på fel sätt )

Martinus POV

Jag klev in i lobbyn och såg Ida fortfarande sitta och gråta. Jag satte mig bredvid hon och gav hon en lätt kyss i pannan. Hennes ögon var svullna och jag hörde hennes snyftningar, jag tyckte så synd om hon.

( tillbaka tänk )

Jag stod där på scenen och en flicka kom mot mig. Hon tryckte bort Ida och hennes läppar trycktes mot mina. Jag försökte att få bort hon men det gick inte. Hon bad om inträde men det fick hon inte, hon sparkade mig hårt och jag skrek och då var hon snabb. Jag försökte att fösa bort hon men det gick inte, Ida hade sprungit iväg och jag ville bara börja gråta. Men då fick jag en ide... Innan så hade jag liksom varit med hon och hånglat och inte gjort något motstånd men så fort jag fick ett bra tag så bet jag hon i tungan, och ganska hårt. Hon släppte taget och kollade mig in i ögonen som var helt gråtfärdiga men jag brydde mig inte...

( kanske lite för mycket men jaja )

( tillbaka tänk, slut )

Jag och Ida gick upp på hotellrummet och samma sak gjorde Katrin och pappa. Duschens strålar nuddade vid min hud, det var så skönt att få tvätta sig ren efter hon flickan. Efter att jag hade duschat så gick jag till garderoben och valde ut ett par svarta Adidas byxor och en vit kortärmad tröja.

Rumsservice kom med hemma gjorda köttbullar och potatismos. Jag tog emot brickan och tackade så mycket. Maten var jätte god och jag kastade i mig den snabbt.

Marcus POV

Jag och Sara satt nere i lobbyn och åt lite godis som vi hade haft igår. Klockan blev närmare elva när vi gick mot hissen och tryckte på knappen som skulle ta oss till våning tre. När vi kom in så la Martinus och Ida redan och sov. De tog upp en del av sängen på typ femtio centimeter. Vi klädde av oss och jag tvättade av mitt vax innan jag bäddade ner mig i sängen tätt intill Sara. Vi somnade in snabbt och lika snabbt så var det morgon. Jag gäspade samtidigt som jag tog en tugga av min macka. Idag så hände det inget speciellt, vi skulle bara gå på stan. Som vanligt så var det fans som ville ta bilder vart man än gick... Men iallafall så köpte jag en tröja ett citat " If you can dream it, you can do it " och ett par örhängen till Sara som jag skulle ge till hon i present.
----------------------------------------------
Jag och Martinus hade precis köpt biljetter till en guid tur på det finska havet. Vi valde ut en plats längre bak i båten där vi slog oss ner och drog en filt om benen. Efter ett tag så började båten köra...

- Hej, och välkomna till denna tur som kommer att ta er igenom den största sjön vi har här i Finland...

Det var en sjön tystnad att sitta där och höra på del som berättar om gammal saker, och att det inte fanns några fans på båten.

- Får jag ta en bild med dig?

Jag såg hur Martinus kollade på mig. Han som hade sagt att det inte fans några fans på båten fick mig att skratta.

Jag granskade tjejen från topp till tå. Hon kunde inte ha varit mer än några år gammal och hon var ganska söt. Martinus tog några bilder och skrev en autograf på hennes vänstra arm och sedan så återgick hon till sin plats.

Resten av båtturen gick bra och det var ganska lugnt ute på havet. Vi satte våra fötter på land för första gången på flera timmar. Jag lyfte upp blicken och såg att Marcus och Sara stod och väntade en bit bort. Vi alla fyra omfattade varandra i en stor kram och sedan så återvände vi mot hotellrummet. Jag hade aldrig varit på Marcus och Saras rum för de hade ju bytt rum för att jag och Martinus tydligen tog för långt tid i duschen men det var väldigt fint iallafall. Jag  slog mig ner på en av sängarna och pustade ut, det hade varit en tuff dag och nu kände jag för att sova.

Martinus POV

Jag satt i sängen bredvid Ida när jag hörde Saras mobil plingade till. Inte en gång inte två, det tog liksom aldrig slut. Hon låste upp den och efter en stund så såg jag hur en tår försökte leta sig ner för hennes kalla kind. Hon kämpade emot men efter ett tag så gav hon upp. Tårarna forsade ner för hennes kinder, jag gick fram och gav hon en kram samtidigt som jag läste på hennes mobil som hade börjat varna att den var för blöt. Marcus tog hand om Sara och jag läste kommentaren. Det var från någon som hette Ami. Jag tänkte tillbaka till då jag stod på scenen och på den flickans tröja så stod det ju Ami + Martinus.

Jag tänkte inte så mycket på det och öppnade kommentaren...

Marcus du är så j**la feg! Asså hur kan du bara stå där och se på mig och Martinus? Eller vänta du kunde ju inte hjälpa han för att du var säkert rädd för att jag skulle ta dig också, så att Sara skulle bli sårad. Ni är världens sämsta och fula...

Jag visste att det var Ami.
Varför är alla emot oss?

Ida hade somnat i mitt knä så det var bara jag och Marcus som satt och pratade. Klockan slog 11 när Marcus...

- Vart är Sara?
- Hon är på toaletten.
- Men hon har ju varit där i snart över en timme!

Han gick fram till dörren och knackade lite lätt men inget hände. Marcus knackade hårdare och hårdare på dörren och slog i hårt med handflatan innan han sjönk ner på golvet. Jag reste mig upp och satte örat mot dörren men Marcus hade rätt... Det hördes ingenting! Nu hade Ida också vaknat och hon och Marcus hade gått ut på balkongen för att ta lite luft.

- Marcus... Du vet den drömmen som Sara har haft länge?
- Ja, det med självmord...

- Du vet ju att drömmar blir oftast verkliga, och jag tror att den drömmen blir verklig!
- F*n!

Det var det ända ordet som upprepades gång på gång. Vi kollade snabbt på varandra innan vi alla tre sprang mot badrumsdörren. Efter ett tag så fick vi upp den och...
----------------------------------------------
Detta var kapitel 22, vad tyckte ni? Jag menade inget illa mot Finland det var bara det landet jag kom på för att Marcus och Martinus var där när jag skrev detta... Tack till så många nya följare och för att ni kommenterar! Ni är bäst❤️