Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 20

Katrin POV

Mitt hjärta brast i tusen bitar när jag såg alla sitta och gråta runt matbordet. En efter en lämnade sina tallrikar ståendes av tårar. Jag ville verkligen häller inte flytta men jag hade ju inget val. Jag la mitt fuktiga ansikte på Kjell - Eriks axel och fortsatte att gråta. Han la sin arm runt mig och försökte att lugna mig men det gick väl sådär...

- Allt kommer att ordna sig, och det lovar jag!

- Tror du det?

Tiden gick och så småningom så somnade jag... alltså inte i köket utan i Kjell - Eriks säng. Det kändes väldigt konstigt att vakna upp bredvid en man som man inte var ihop med! Jag satte mina fötter på den lurviga mattan som låg precis nedanför sängen. Idag så var det fredag, det betydde att jag jobbade ända tills klockan sex och Kjell - Erik till sju. Kjell - Erik som redan hade bytt om hällde över kaffe i två styckena muggar som vi skulle dricka av när vi gick till jobbet. Jag trampade ner mina sönder slitna gympa skor och började att gå på grus stigen som ledde mot jobbet. Jobbet stod helt nersläckt fast vi öppnade om en halvtimme. Jag kom åt strömknappen och hela affären lystes sakta upp, det var en härlig syn på starten av dagen. Jobbdagen gick som den skulle och jag jobbade över som vanligt med gråten i halsen, tills jag brakade ihop. Kjell - Erik sa åt mig att slå mig ner på stolen och det gjorde jag. Jag la mitt huvud i Kjell - Eriks famn och...

Kjell - Erik POV

- Du det kommer att ordna sig...

- Nej jag har förstört allt!

- Du jag har en ide, kom.

Vi gick hem från jobbet redan klockan fyra, jag och Katrin tätt in på varandra . Jag tyckte så synd om Katrin och jag skulle bara kunna vilja kunna betala hyran för alltid... men vänta det kan jag ju eller iallafall tills vi har kommit på en bättre lösning. Jag gick med snabba steg med riktningen mot vårt hus. Det doftade svagt av Katrins parfym i hela huset, jag letade i rum efter rum och tillslut så hittade jag hon i sovrummet. Hennes ögon var svullna när jag drog min hand längst med hennes smala ansikte. Jag förberedde mig för att säga något men det tog ett tag innan jag öppnade munnen.

- Katrin... detta hörs lite konstigt men jag kan betala hyran åt dig om du vill!

- Kan du det? Är det säkert?

Hennes ansikte sken upp som en solstråle och hon bjöd in mig till en kram. Jag vet inte hur många gånger hon sa tack men det var många iallafall.

- Tack mig inte, jag ringer till min kompis som jobbar med att sälja hus!

Jag gick till kontoret och bläddrade lite i telefonkatalogen innan jag tog upp mobilen och knappade in numret.

( Detta som skrivs nu är telefonsamtalet )

- Hej! Det är Kjell - Erik jag skulle vilja ha hjälp med att sälja ett hus.

- Ja, är det stort?

- Ja ganska, och det ligger på ha**gatan.

- Jag ringer tillbaka om en stund...

Jag la mobilen vid sidan och avslutade samtalet. Ja nu bor vi helt plötsligt sju styckena i detta huset och Katrin som jag inte ens är tillsammans med! Jag berättade nyheten för alla och de hoppade av glädje till och med Katrin.

----------------------------------------------

Tänk att jag skulle få bo med Martinus i hela mitt liv! Jag fann inga ord över hur glad jag var, de tårarna som jag hade blev nu glädje tårar när jag kramade Martinus hårt. Mellanrummet mellan våra läppar fanns inte kvar och vi möttes i en kyss.