Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 27

- Martinus?

- Är det du Martinus?

- OMG, det är Martinus!

Jag vände mig om och mycket riktigt där stod dem.... De var runt tolv stycken som bara stod där och typ glodde. Klockan var ju bara tre men jag tvingade mig själv fram till klungan av fansen. Marcus hade redan börjat ta bilder, jag tog en mobil från klungan och knäppte några bilder. Såklart så ville de ha bilder när jag pussade dem på kinden och det var det jag hatade. Känslan av att nudda någon annans kind med mina läppar som inte var Idas ville jag egentligen inte uppleva, men vad hade jag för något val? Efter ett par antal gäspningar så vände jag ryggen till för att gå mot incheckningen. Jag och Marcus visade ointresserade upp våra pass och satte upp resväskorna på rullbandet innan vi gick vidare. Min och Idas hand flätades automatiskt samman men vi var tvungna att släppa taget när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen.

En timme senare...

Jag räckte fram den nyköpta vattenflaskan mot Ida som stoppade ner den i väskan. Planet gick om en halvtimme och vi började gå mot gete 48 där insläppet började. Flyg personalen öppnade dörrarna ut och en kall vind kom mot mig. Jag tvingade mig ut i det kalla vädret och små sprang mot trappan upp till flygplanet. Det fanns bara sju platser kvar längst bak i planet och de var antagligen för oss. Jag placerade ryggsäcken på hyllan ovanför oss innan jag slog mig ner på en ut av stolarna.

--------------------------------------

Alla satt på sin plats och lyssnade på flygpersonalen som gick igenom säkerhetskontrollen, samtidigt som planet rullade. Jag tog ett djupt andetag innan planet började ta fart för att lyfta. Åter igen så flätades Martinus hand  samman med min, och jag tryckte hårt i den när planet lämnade marken. Molnen var fluffiga och väldigt vita...

Martinus tog upp sin mobil och tog några foton för att sedan kunna posta dem på Instagram. Flygvärdinnorna kom och delade ut lunch till alla på planet. Köttbullarna var kokta på något sätt och det var allmänt äckligt ( som all flygplans mat är ) Jag petade lite i min mat och sedan så satte jag den till sidan.

- Ska inte du ha din mat?

Jag han inte ens svara förrns Emma hade börjat att äta ur maten. Flygvärdinnorna kom och plockade undan maten och det övriga skräpet innan de satte sig ner på vars en stol i slutet av gången. Framhjulen tog i marken och vi landade i en duns och musik sattes på, men inte vilken som helst utan Elektrisk. Marcus och Martinus kollade på varandra innan de brast ut i skratt. De gick och sjöng tyst på låten samtidigt som folket lämnade flygplanet och där med vi...

Vi kom i lagom tid tills rullbandet öppnade och en mängd resväskor kom åkandes ut på bandet. Det tog ett tag innan alla hade fått sina väskor. Vi gick med snabba steg ut ur flygplatsen för att inte missa vår taxi som gick om 58 sekunder!

Marcus POV

- Tack...

Vi hade precis fått våra nycklar till vårt rum, alla tre rummen la på våning sexton. Rummet var fint och väldigt modernt. Jag placerade min väska vid hatthyllan innan jag kastade mig i sängen bredvid Sara, tänk att vi hade fått ett helt eget hotellrum! Efter att vi hade packat upp en del så mötte vi upp de andra i entrén för att äta kvällsmat ( tids skillnaden )

Ida och Martinus såg ut att kunna somna när som helst, men jag tvingade de ut i den stora staden " Phuket " Lampor lös längst vägar i alla olika färger och så var det en massa musik, och det var nu jag visste att jag verkligen skulle älska Thailand. Vi valde ut ett litet gatukök på en av gatorna och beställde pannkakor med nutella. Jag betalade maten och gick sedan bort till de andra som satt och svalka sig i skuggan. Pannkakorna smakade bara smet och det var inte ätbart, men men...

Efter att ha tittat runt lite i affärer så återvände vi till hotellrummet igen. Det fanns bara ett rum mellan vårt och Martinus och Idas rum, men där bodde ingen. Jag slank ner en kortlek i fickan och sedan så gick jag mot deras rum där de alla andra satt. Martinus placerade vars nio kort framför var och en ( vi skulle spela skitgubbe )

Matcherna blev jämna och alla hade vunnit vars en gång förutom jag. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre, och tillslut så slocknade dem. Blodet forsade snabbt genom min kropp när Martinus slog till mig på armen. Jag tittade yrvaket på han och sedan på klockan, den var halv tre på natten. Han drog ut sin arm och visade att jag skulle gå ut från rummet och det var det jag gjorde också. Yrseln i huvudet gick inte att kontrollera och jag ramlade säkert fyra gånger på vägen tillbaka. Sara hade redan somnat och det var bara att gilla läget,stänga ögonlocken och sova. Jag la och pillade i Saras hå en stund i hopp om att hon skulle vakna men det gjorde hon inte, hon sov verkligen djupt...

Sara POV

*

Jag och Marcus satt med vars en smultron drink på stranden och allt var perfekt, tystnaden,lugnet och långt ifrån alla fansen. Marcus hand flätades samman med min och han kollade mig djupt in i ögonvrån då jag förstod att något var fel. Efter att han hade berättat att det var slut mellan oss på riktigt så lät jag tårarna falla. Jag satte mig i fosterställning och tyckte synd om mig själv, jag ville bort från allt. Det kom folk fram till mig säkert en gång i minuten och försökte trösta mig men det gick inte, varför skulle jag kunna bli glad om mitt livs kärlek gjort slut med mig precis? F*n

*

---------------------------------------------

Detta var kapitel 27, vad tyckte ni? Jag sa att de skulle komma upp ett kapitel idag och det gjorde det, fast ganska sent ( haha ) Tack till över 3.3k visningar och 39 följare asså WHAT?

Du är bäst <3