Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 31

/ Jag lottade ut vinnaren och denna gången blev det @jossanss47 , ni som inte vann ta det lugnt för det kommer fler tävlingar inom en kort tid \

Ida,Marcus och Martinus stod och pratade en bit ifrån mig. Jag tittade mig omkring men jag såg inte Sara någonstans. Mina ögon blinkade gång på gång då jag såg en annan tjej stod och pratade med Marcus.

- Vem är det?

- Hon? Sa Marcus och nickade lite lätt mot tjejen framför mig.

Hennes choklad bruna hår la sig fint i längd med nyckelbenen. Hennes blick flyttades upp och möttes i min, ögonen var lika klar gröna som hennes fina sommarklänning.

- Detta är Josefine som ska ersätta Sara!

Hon ser ju inte klok ut, tänkte jag samtidigt som min hand nuddades hennes i någon form av en hälsning, mer han jag inte se förrns jag blev bort knuffad av en kamera.

Pappa log för vart ända steg Marcus och Martinus tog och det var då jag visste att allt skulle gå åt helvete...

-Heeeeeeeej!

Martinus POV

Jag vände mig om och såg Josefine stå lutad över Marcus. Han gav mig en äcklad blick vilket gjorde att ett tyst skratt lämnade mina läppar. Ingen av mig,Marcus eller Ida var så förtjust i Josefine. Visst hon var väl söt men hon hade liksom inte allt...

Josefine POV

Marcus tårar rann längst hanns kinder och han saknade Sara, men seriöst varför är han ledsen? Jag menar jag är ju här! Hanns doft luktade så gott och jag ville inte släppa ifrån kramen, men tillslut så skildes vi åt.

Jag hade precis lärt mig de sista dans stegen och om jag ska va helt ärlig så kan jag inte dansa, och jag tyckte det var jätte tråkigt. Marcus och Sara hade det perfekta livet och jag ville bara förstöra för dom...

Vi hade gjort ungefär en fjärde del av musikvideon och det blev paus. De andra skulle åka till sjukhuset för att hälsa på Sara och det var bara jag kvar, och kamera mannen.

- Du måste ha lite mer känsla i dina dans steg...

- Du kan skita i mig, jag är inte ett år direkt!

Det var bara jag som var kvar så jag bestämde mig för att ta något att äta. Jag slog mig ner på en ut av restaurangerna. Dukarna var rutiga och det var väl la helt okej. Min bästa kompis Meja var lika stort fan av Marcus och Martinus, och jag visste om jag inte skulle skicka en uppdatering om hur det hade gått så skulle hon döda mig. Jag tog upp mobilen och notiserna bara strömmade in från Meja.

Till Meja:

Hej! Jag vet att du vill ha en uppdatering om hur det gå och jag orkar inte läsa igenom alla dina arton meddelande men här får du iaf...

Marcus och Martinus är jätte söta men det bara pratar med Ida hela tiden, och jag känner mig typ lite utanför. Marcus är jätte ledsen med det som har hänt med Sara men det är rätt åt han!

Från Meja:

Åh, Martinus och Ida är som gjorda för varandra, hälsa med många pussar och kramar från mig, och att jag är intresserad av han <3

- Hon kan tro hon, sa jag tyst för mig själv.

Hur skulle det se ut?
~ Du Martinus om du gör slut med Ida någon gång så finns min kompis Meja som kan bli ihop med dig ~ det är liksom dröm och glöm.

Marcus POV

Jag sprang mot Saras rum. Min syn var som fast klistrad på Sara som la nerbäddad under täcket. Hennes ena ben la över de vita tyget och det var väldigt svullet. Doktorerna som tog olika tester blev klara efter ett tag och lämnade rummet. Jag satte mig på sängkanten och omfattade Sara i en stor kram. Vi pratade om allt som hade hänt idag och Sara höll med om att hon där Josefine var lite konstig, mer hann vi inte prata om innan jag var tvungen att återvända till de andra....

Martinus POV

Josefine bara stod där i ett hörn och sneglade på Marcus, så jävla äcklig hon är!

- Jag skulle fan hellre kunnat ha med Sara på kryckor i musikvideon!

Jag ställde mig på min plats som var markerad med en vit tejp och det kom hög musik ut från de två stora högtalarna. I denna delen så var det bara jag och Ida med vilket var ganska skönt...
*
Vi satt där vid solnedgången med min ena arm runt om Ida. Fåglarna kvittrade och detta var egentligen det perfekta tillfället att kyssas men det fick vi på den säkra sidan inte göra.

- Tänk om ni gör slut!

Det var den ända svaret vi fick av kameramannen om och om igen. Mina fingertoppar som la placerade över mitt lår rörde sig sakta i takt till musiken.
*
- Är det bara jag som är sugen på mer hamburgare?

Jag tittade över min axel och såg Josefine stå där och ta en tugga av sin hamburgare. Jag spände min blick djupt in i hon och hon gav mig den där " mördarblicken " tillbaka.

- Vad f*n gör du? Sa jag.
- Ja det är ditt fel, nu har redan solnedgången gått ner! Sa Ida.

Kamerateamet tittade suckande på varandra innan de började att packa ihop sina saker. Emma som redan hade blivit uttråkad för länge sedan satt nu i ett hörn med slutna ögon. Hennes solbränna la sig som ett tunt täcke över hennes fina hud...

Vi valde ut en resturang en bit bort. Servitrisen som hade ett svart förkläde och en vit handduk hängandes över axeln visade oss vägen till ett bord lite längre bort i restaurangens ena del. Havets vågor kastade sig på väggen och ljusen gjorde så att en svag doft av lavendel spred sig över bordet. Vi hade inte ätit på hela dagen och när alla pizzor hade kommit på plats så blev det tyst, så tyst så att man skulle kunna höra en knappnål falla. Jag kollade lite då och då på Josefine som bara stirrade ner i sin talrik, hade det hänt något eller?
---------------------------
Jag kastade mig ner i sängen och pustade ut och Martinus där efter. Vi bläddrade igenom Instagram lite snabbt innan vi gick in till badrummet för att borsta tänderna. De kalla vattnet i min mun gjorde så att jag fick ett tio tal rysningar genom kroppen. Jag gick ut till garderoben och valde ut en blå kortärmad tröja och ett par svarta mjukis shorts att sova i. Täcket var väldigt svalt och jag placerade mitt huvud på den alldeles för mjuka kudden. Martinus ögon hade redan slocknat då jag kollade på klockan.

- 23.59! Sa jag tyst för mig själv.

Jag la mig på sidan i hopp om att kunna somna men jag kunde inte sluta tänka på vad som skulle kunna hända 00.00

Tre...två...ett!
En knackning utanför hotellrummet upprepades gång på gång...

- Martinus hjälp!
--------------------------
Detta var kapitel 31, vad tyckte ni? Den personen som vann hade kanske inte riktigt tänkt sig denna rollen men jaja.... förlåt för dålig uppdatering, men jag har varit borta i helgen men jag lovar att jag ska bli bättre. Tack så himla mycket för 5.3k läsningar och 100+ följare, jag vet inte hur jag ska kunna tack er❤️