Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 8

Sara POV

- Kan jag tänka på det tills ikväll? Varför sa jag så, tänk om han inte gillar mig mer nu. 

- Okeeejj! Marcus hade börjat att gråta nu, jag tyckte så synd om han.  Skulle jag säga ja? Skulle jag ångra mitt beslut om jag tog det nu? Jag måste tänka igenom detta en sista gång tänkte jag samtidigt som jag kramade om han för att trösta han. Vi gick hem och det blev kväll. Jag satt i Marcus säng när jag tänkte igenom det en sista gång. 

- Marcus.. Jag vill bi tillsammans med dig! Nu hade jag iallafall sagt det.

- Menar du verkligen det? Sa Marcus. Hela hanns ansikte sken upp som solens strålar när han kramade mig hårt. När han släppte taget så satt vi där och kollade in i varandras rådjurs bruna ögon en lång stund. Tänk att jag är tillsammans med min kändiscrush. Vi böjde oss fram och skulle precis kyssas för första gången när Kjell - Erik ropade på oss att det var mat. Vi gick sakta ner hand i hand ut i köket där vi släppte våra samman flätade händer. Vi skulle äta hamburgare, skillnaden från våra hamburgare var att här så fanns det mycket mer tillbehör till exempel som gurka,tomat,lök och en massa annat. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag satt bredvid Martinus när jag kännde en hand läggas på mitt vänstra lår. Jag kollade upp och såg att det var Martinus. Jag gav det största leendet jag kunde och fortsatte att äta. När Kjell - Erik och min mamma dukade av så såg jag att de höll handen. 

- Vad f*n håller ni, sa jag gråtandes samtidigt som jag sprang upp till Martinus rum. Alla lämnade köksbordet utom Martinus och Kjell - Erik och Katrin. 

Martinus POV.

- Ser du inte att du har gjort Ida ledsen Katrin?

- Jo, vadå? Sa Katrin och min pappa i mun på varandra. 

- Ibland fattar jag f*n inte hur ni tänker, nu hade jag höjt rösten ännu mer. 

- Tagga ner nu, sa Kjell - Erik samtidigt som han höll om min hand. 

- Du om någon ska tagga ner så är det nog ni! Ni har gjort min flickvän helt förstörd och inte nog med det så är det dit barn! Jag pekade med mitt pekfinger mot Katrin. 

- Men... Jag hann inte höra resten av meningen förrns jag sprang ut ur huset och smällde igen dörren. Jag sprang bak på bakgården och satte mig ner på gräset bredvid ett av fotbollsmålen och grät. Tårarna rann ner okontrollerat för mina kalla kinder. Jag hatade min pappa och Katrin min nu blivande mamma. Det får bara inte hända, tänkte jag. Jag kände några vara händer på mina axlar. Jag vände mig om och där stod Marcus. 

- Hur mår du? Sa Marcus samtidigt som han satte sig ner bredvid mig. 

- Åt helvete, sa jag gråtandes. Jag la mitt huvud mot Marcus axel. Vi satt en lång stund och bara grät tillsammans ( eller det var ju bara jag som grät men Marcus grät liksom med mig )Klockan blev åtta när det började bli mörkt och vi bestämde oss för att gå in till de andra. Jag gick förbi pappa och mamma ( som jag nu kan kalla hon ) utan att möta deras blick. Jag kände riktigt hur deras blick brände i min rygg när jag gick upp för trappen. Utan att kolla upp så gick jag rakt in på Marcus rum. Jag möttes av en stor kram av Ida och Sara. När jag kollade in i spegeln så var jag helt röd i mina ögon. Tiden bara flög iväg och helt plötsligt så var klockan halv tolv. Vi gick ner på nedervåningen och in till badrummet, där jag tog fram min tandborste. Jag kramade ut de sista tandkrämen från tuben och sedan så började jag att borsta. När jag hade borstat klart så gick jag ut ur rummet och bara kollade in mot vardagsrummet. Där såg jag något jag verkligen inte ville se.