- Jag ska bo med ett fans, jag ska stå ut med ett fans i två j**la veckor!
Jag himlade med ögonen innan jag tryckte på knappen som skulle göra så att hissen kom. Dörrarna öppnades och jag steg in i hissen då jag hörde snabba steg en bit från mig. Dörrarna hade bara någon decimeter kvar tills de stängdes igen då en fot satts emellan. Jag kollade på människan framför mig, som nu var tjejen som vi träffade innan, jag kollade ointresserat på hon och lutade mig tillbaka. Vi skulle ju upp ända till våning sexton så det var en bit. Efter varenda våning som vi åkte förbi så suckade jag tyst för mig själv, det verkade som om hon skulle bo på samma våning som oss...
Dörrarna öppnades och jag klev ut med flickan hack i häl.
- På samma håll också!
Jag mumlade tyst för mig själv samtidigt som jag tog upp kortet för att kunna öppna dörren ur min trasiga ficka. Min blick fästes på rummet mellan vårt och de andras där flickan stod ivrigt och hoppade hysteriskt över att ha ett rum mellan mitt och Martinus.
* Varför just här? *
Jag drog av mig mina kläder som bildade en liten hög på golvet och sedan så kastade jag mig i sängen bredvid Sara. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre men jag kunde inte sluta tänka på fanset.
- Jag hatar hon.
- Får man ogilla sina fans?
- Hon har förstört hela...Jag han inte säga mer förens ett finger sattes över min mun. Min blick lyftes upp mot Sara som hade en irriterad blick riktad mot mig.
- Kan du bara släppa detta nu?
Jag gav en blick tillbaka till Sara om att
" du har rätt " innan jag la mig på sidan och slöt ögonen, efter ett tag blev allt svart.Emma POV
( Har aldrig skrivit om Emma så det är något nytt, haha )
Jag vaknade av att en fluga surrade lätt över mitt ansikte, jag slog min ena arm i luften i hopp om att den skulle flyga iväg...
Pappa och Katrin var redan färdig fixade när jag klev upp ur sängen och började gå mot badrummet. Jag kollade mig lite snabbt i spegeln innan jag tog tag om min hårborste och styrde mina steg mot Katrin. Hon borstade långsamt ut mitt halvlånga bruna hår och för att det inte skulle var i vägen så gjorde hon en lös fläta. Mina prinsess klämmor som jag alltid hade i håret hade jag fått av Marcus och Martinus i födelsedag och det var det finaste jag ägde.
Vi gick ner till receptionen där vi skulle vänta på de andra, för att sedan gå och äta frukost. Jag såg ett par skuggor komma närmare och närmare och en svag röst som var lik Martinus hördes på långt håll... Och mycket riktigt. Martinus och Idas hand var sammanflätade och Idas lyckliga blick lös upp hela rummet. Jag var bara tvungen att erkänna att de faktisk var ganska söta tillsammans.
Tätt därefter kom Marcus och Sara och vi började att gå mot frukostbuffén. Jag tog det jag brukade; Apelsinjuice,pannkakor med nutella och för att vara lite nyttig så tog jag en morotsbit.
Marcus och Martinus hade försökt att lära mig äta "nyttigt" men vad är det för mening med det? Jag menar man lever ju bara en gång!
Martinus POV
Vi alla stod och väntade på att båten som skulle ta oss tills en annan ö skulle komma in till land. Ett tunt lager av solkräm la som ett täcke över min kropp men jag kände att jag redan hade bränt mig i 40 graders värmen.
Mina fötter svalkades av när jag satte ner dem i vattnet. Det blev genast djupt i vattnet och mina byxor blev blöta, men det var mest bara skönt tills jag insåg att jag hade mobilen i byxfickan.
- Helvete!
Jag tryckte snabbt ner handen i fickan och kastade den upp på båten där pappa fångade den precis innan den skulle falla i båtens golv.
Stegen som var upp till båten såg gammal ut och de knakade efter vartenda steg man tog. Jag valde ut en plats längre bak i båten och de andra slog sig ner bredvid mig...
Ute på havet var det lugnt. Det syntes inga vågor till och det ända man hörde var båtmotorn och hur andra båtar fraktade människor hit och dit. Den ljusa färg nyansen på vattnet lös, där den gränsade mellan land och hav.
--------------------------
Mina fötter drunknade i den mjuka sanden som brändes på undersidan av mina fötter. Det la en massa människor uppradade för att sola.
Sara la ut ett skynke på marken, jag drog av mig min klänning och smorde in ett till lager av solkräm. Mina ögon kisade lite lätt bakom solglasögonen, Martinus la bredvid mig och kollade igenom Instagram.Det var skönt att ha någon vilodag inlagd i schemat, för vi var ju här för att spela in musikvideon " I' dont wanna fall in love "
Det blev eftermiddag, och vi gick ner till havet för att svalka oss. Vattnet var ljummet och väldigt kristall klart. Jag flöt runt i vattnet jämsides med Sara, när jag kände någon ta tag i mina ben.
- Ahhhhhhhhh!
Jag började skrika högt oh alla kollade på mig. Mina ben rörde sig snabbt fram och tillbaka men jag kom inte loss, förens Martinus dök upp ur vattnet med ett leende på läpparna. Jag försökte att se ledsen ut men ett leende letade sig endån fram på mina läppar, det gick verkligen inte va arg eller ledsen på Martinus... Det gick bara inte.
Vi lämnade vattnet bakom oss och gick upp för att handla någonting att äta. I affären så fanns det ingen luftkonditionering så det var väldigt varmt. Vi gick till dryckerna och tog vars en vattenflaska innan vi betalade dem.
Jag skruvade av korken av flaskan och tog några klunkar innan vi så sakta började att gå mot stranden igen. Vi flyttade upp våra badlakan till skuggan och placerade dem på en lång rad. Det var viktigt att vi inte blev brända av solen till musik videon. Sara plockade fram en kortlek från hennes väska och delade ut dem i fyra olika högar.
Vi spelade några omgångar skit gubbe innan jag kände en hand läggas på min axel...
- Är inte den giftig?
Jag kollade bak och där stod en flicka och pekade med sin arm i samma höjd som Saras knä. Min blick flyttades mot Sara och jag såg en jätte stor ödla som säkert var två meter lång. Blodet forsade snabbt igenom min kropp när jag såg den gå emot oss...
- Sara, vi borde springa iväg!
- Vadå bara för att jag van denna rundan igen?- Sara vad f*n håller du på med? SPRING!
Men det var redan försent, ödlan hade kommit så pass nära så att man verkligen såg hur äcklig den var. Gapet blev bara större och större, det var först när huvudet var framför Saras blick som hon upptäckte ödlan...
- Ida hjälp!
Det var redan försent. Tänderna var i hennes ben. Marcus och Martinus skrek allt de kunde i hopp om att Kjell - Erik och mamma skulle höra, och de gjorde det. Blodet forsade ut över badlakanet, f*n hon kommer att dö!
- RING EN AMBULANS, HON KOMMER DÖ!
----------------------
Detta var kapitel 29, vad tycke ni? Det kanske var lite långtråkigt men jaja... Tack så j**la mycket för 50+ följare och 3.8+ läsare. Vet inte hur jag ska kunna tacka er, men ha det bäst❤️
ESTÁS LEYENDO
Kärleken rostar aldrig, eller?
FanficHur kunde jag springa in i dörren? Hur kunde allt förändras på bara några timmar? Tiden bara går och går, kärleken är vid liv men visst uppstår det lite problem då och då...❤️