Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 4

- Vad sa du nu? Jag vände mig om och där står Katrin. Katrin började gå ner till vardagsrummet med Mig och Martinus hack i häl. Vi satte oss i den vit tyg soffan. Jag tog stöd mot en kudde som jag satte bakom ryggen. Jag var så nervös. 

- Är ni ihop? Sa Kjell - Erik. Jag och Martinus satt länge och hörde på klockan som tickade. 

- Vi blir inte sura om ni är ihop, det är ju bättre om vi vet om ni är det eller inte. 

- Vi.... jag kännde  en stor klump i halsen. 

- Vi, vadå? Sa Kjell Erik. Jag lutade mitt huvud mot Martinus axel och brast ut i gråt. Jag grät så mycket så att det blev en våt fläck på Martinus nya vita tröja, men han brydde sig inte. Han kramade mig lite lätt innan han började:

- Ja alltså vi har varigt ihop i några dagar. Men vi har inte kunnat berätta det för er för att vi visste inte vad Katrin skulle tycka om att Ida kulle behöva leva ett " offentligt " liv. 

- Ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om " offentligt " liv.....

- Vänta här, sa Kjell - Erik samtidigt som han drog med min mamma ut i köket. 

Katrin = K.  Kjell - Erik = KE.

KE: De kan väl få vara tillsammans? Ser du inte hur lyckliga dem är?

K: Jo det ser jag ju verkligen när båda två sitter och gråter! 

KE: Kan du inte ge dem en chans? 

Efter en lång stund så kom Katrin och Kjell - Erik ut ur köket.

- Ni för vara tillsammans, sa Katrin.

- Menar du det? Sa jag samtidigt som jag reste mig upp och sprang och kramade min älskade mamma. Jag kände hur jag fick en kram bakifrån mig och vände mig om. Där stod Martinus, jag kramade han en lång stund. Katrin och Kjell - Erik stod och tittade på oss en lång stund innan det gick ut i köket för att hämta vars en kopp kaffe. 

  Martinus POV.

Äntligen är jag och Ida ihop. Vi har ju varigt ihop i några dagar men nu vet ju våra familjer det. Vi stod fortfarande och kramades när Katrin och min pappa kom ut till vardagsrummet igen. Det kändes väldigt konstigt att stå där och kramas. Efter en stund så fick jag ett slut på kramen.

- Ska vi gå ut och spela fotboll? Sa jag till Ida.

- Ja, Marcus vill du vara med och spela fotboll? 

- Nej! Skrek han från ovanvåningen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gick till hallen och tog på mig min ljusrosa bombarjacka och mina röda Nike skor som var lika dana som Marcus och Martinus, fast mina var ju köpta på dam avdelningen. Vi tog med en svart och vit boll ut och började att spela. När en halvlek hade gått så stod det 5 - 0 till Martinus. Jag var sämst på fotboll och jag visste redan innan  vi började spela att jag skulle förlora. Jag hade bollen och skulle dribbla ( eller ja försöka ) av Martinus men jag tappade bollen, men då så kom Marcus från ingenstans och gjorde mål på mål. Tillslut så stod det 10 - 6 till mig och Marcus. Jag kramade Marcus en lång stund. 

Marcus POV

Ida kramade mig. Min brors flickvän! Det konstigaste är att jag gillade det på något sätt. Hon är så vacker..... Men nej tänk inte så om min brors flickvän. Jag gick in på mitt rum igen och satte mig vid skrivbordet med ett leende på läpparna. Kramen spelades upp om och om i mitt huvud. Plötsligt så knackade det på dörren. 

- Kom in! Ropade jag fast jag satt bredvid dörren. Efter en stund så öppnades dörren och där stod Emma. Hon hade en kompis bredvid sig och en docka i högra handen. 

- Skulle du kunna ta en bild med min kompis? Jag reste mig sakta upp och gick mot hennes kompis som hette Julia. 

- Hej Julia, sa jag samtidigt som jag tog några bilder med hon.

- Marcus.... skulle vi kunna få sminka dig med mitt nya smink?

- Nej! Efter en kvarts tjafs så gick jag med på det. Just nu skulle jag bara vilja springa in i en dörr som Ida gjorde och hoppas på att någon söt tjej kom och räddade mig. Det tog ungefär en halv timme innan jag gick in till badrummet för att se hur resultatet hade blivit. 

- Aaaaaaaaaah!! Skrek jag. Emma och Julia kom in till badrummet och såg på mig. De skrattade så mycket så att de knappt kunde andas. Jag var arg, bara inte Ida såg mig såhär tänkte jag samtidigt som jag startade varmt vatten från kranen. Jag tvättade sakta bort sminket ( eller ja färgen ) När jag var klar så hördes jag att dörren stängdes. Ida och Martinus hade kommit. Jag torkade mig snabbt i ansiktet. Där kom hon, hon var så söt. Jag måste sluta tänka så här nu. Kramen hade förstört allt, nu gällde det bara att inte berätta detta får Ida och Martinus. Om jag gör det så kan jag förstöra deras relation, och då får jag kanske aldrig träffa Ida mer. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag och Martinus hängde av våra jackor och satte våra skor på den nymålade skohyllan. Vi gick in till vardagsrummet där min mamma och Kjell - Erik fortfarande satt och drack kaffe. Jag och Martinus satte oss i den andra delen av soffan och pratade om nästan allt. Klockan var halv elva och det var dags att gå hem. Jag och mamma gick sakta till hallen med Martinus och Kjell - Erik hack i häl. Marcus och Emma kom mötande ner från trappan. Vi kramade om alla innan vi stängde igen ytterdörren. Vi bodde bara några hus ifrån varandra. 

- Jaha... Så du och Martinus är ihop? sa mamma förvånat. 

- Ja, är det något problem med det eller? 

- Nej... inte alls! Det är ju kul för dig att du har hittat någon du älskar. 

- Gillar du Kjell - Erik?

- Gillar och Gillar... jag gillar han som en vän okej?

- Okej, men det värkar inte som att du gillar han som en " vän " för att du kramade han längre än vad man brukar. Jag såg hur mamma började att rodna. Tänk om de skulle bli ihop, då skulle ju inte jag och Martinus kunna vara ihop eller?