Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 30

Kjell - Erik POV

Jag tog den närmaste mobilen jag hade och knappade in telefonnumret till räddningstjänsten...

- Hej du har kommit till räddn....
- Jag skiter i det kom bara till Ao nang, mitt barn håller på att dö!

Jag avslutade samtalet och gav tillbaka mobilen till personen,som inte hade fattade någonting. En båt kom i typ 40 knop in mot ön, jag räckte upp handen för att visa att det var här han skulle komma och det gjorde han...

Jag han inte ens blinka förrns Sara la på en bår och var på väg till båten. En klunga av människor hade samlats runt om området för att se vad som hände.  Sara var placerad ganska långt bak i båten, den gjorde stora vågor på havet när den körde iväg. Sjukhuset la ungefär en och en halv timme från denna ön så det var en bit, mer han jag inte tänka förrns ett huvud placerades över min bröstkorg.

Marcus POV

- F*n
Varför skulle detta hända mig? Jag borrade in mitt huvud längre och längre in i pappas bröstkorg.

Timmarna efter att Sara hade åkt spenderade jag i tårar. Jag sa ingenting och bara satt och tyckte synd om mig själv, och så skulle det för bli. Mer min blick fast i marken så tog jag mig in till stranden. Martinus och Ida gick vid min sida och försökte att få kontakt med mig, men till en början så bara ignorerade jag dom.

- Marcus det kommer ordna sig!
- Vi ska hälsa på hon så fort vi får...

Jag kämpade med att håla emot tårarna men tillslut så föll dom en efter en. De forsade ut tårar när jag lutade mitt huvud mot Martinus axel som kramade mig lite lätt. Vi gick in på hotellet och jag satte mig med en duns ner i soffan. 

Klockan var nu åtta, vi satt uppe på hotellrummet och åt vars en hamburgare. Ett leende hade satts på mina läppar och jag försökte att inte tänka på det som hade hänt, fast det var ju väldigt tomt utan Sara... 

Martinus POV

Det plingade till i min mobil, jag slank upp den ur min framficka och låste upp mobilen. 

Hej, ni är välkomna att hälsa på Sara imorgon kl: 10.30 - 12.00, på fjärde våningen rum 106.

Jag läste meddelandet om och om igen tyst för mig själv innan jag berättade nyheten för de andra som tittade med en lycklig blick mot mig. Det var en hög ljudnivå i rummet innan vi alla skiljdes åt. Jag bäddade ner mig i sängen mellan Marcus och Ida, jag hann inte tänka mer förrns jag somnade. 

* 
Dagen var kommen då vi skulle spela in musikvideon. Två tjejer kom mot oss en bit ifrån som antagligen skulle var med i videon. Tjejen i brunt hår kom och kramade mig hårt och länge. Hennes parfym luktade svagt av blommor och jag älskade den, här kunde jag stå i flera år. Musikvideon började och Ida stod en bit ifrån och tittade Instagram. Allt gick bra men den sista delen gick åt helvete, vi skulle pussas. Jag hade ingenting att säga till om och innan jag visste ordet av det så var hennes läppar placerade på mina, men konstigt nog så kändes det rätt.
*

- Neeeej!

Jag satte mig upp och kollade på Ida som sov djupt, väldigt djupt. 

Emma POV

Dagen var kommen då första delen av musikvideon skulle spelas in, och jag längtade inte ett skit. Min väska va färdig packad och stod vid dörren. Jag satte upp mitt hår i en lös hästsvans och tog på mig en vit tröja och en volang kjol. 

Min ryggdäck hängde vilandes över mina axlar. Jag kisade bakom mina svarta glasögon i taxin på väg till någon strand där vi skulle spela in. Efter cirka en timme så var vi framme då jag inte möttes av en så rolig överraskning...

---------------------------------------

Detta var kapitel 30, vad tyckte ni? Förlåt för så himla dålig uppdatering men har inte haft orken till att skriva men jag ska bli bättre, lovar. Det blev ett väldigt tråkigt kapitel och i slutet så gick det väldigt snabbt. Tack så mycket för alla ni som läser,kommenterar och följer mig... Vill ni ha mer med " Emma POV "? Ha det bäst <3