Kapitel 35

228 3 9
                                    

Martinus POV

Jag skrapade besticken i tallriken. Du vet så att man får rysningar?!

Ida la nu på sjukhuset och, ja du vet de man gör på sjukhuset. Jag tänkte på hon. Vart ända sekund som gick. Mina ögon slocknade och efter några minuter och jag kom långt in i drömmarnas land....

- Vi ska gå nu.

Jag skakade till av beröringen och tittade med en väldigt trött blick, fast klocka bara var halv två på dagen. Marcus placerade sina händer på mina axlar och visar vägen ut från restaurangen.

Jag borrade ner mina fötter långt ner i den mjuka sanden och la mig tillrätta i solstolen.  Solens starka strålar lös upp mig då jag pluggade in mina hörlurar i öronen.

Jag tryckte mig in på spotyfive och startade en random låt från topp femtio i Sverige...

Hey, I was doing just fine before meet you
I drink too much and that's an issue
But I'm okej

Hey, you tell your friends it was nice to meet them
But I hope I never see them again

I know it breaks your heart
Moved to the city in a broke down car
And four years, no call
Now you're looking pretty in a hotel bar

And I,I,I can't stop
No I,I,I can't stop

Sara POV

Jag la där i vattnet på en luftmadrass som skulle föreställa en krokodil. Det var kvavt och min hand drogs varm och tillbaka i det halv ljumma vattnet. Marcus la sig på sidan och tittade mig in i ögonen. Han var ledsen. Hur han än försökte dölja det så gick det inte.

Ett tyst milt skrik lämnade mina läppar då Marcus vände upp och ner på krokodilen.

Vattnet var väldigt sött och då jag öppnade mina ögon under vattnet så öppnades ett helt annat land. Fiskarna simmade fram och tillbaka bland korallerna som gungade fram och tillbaka i takt med havets lugna strömmar. Mer han jag inte se fören Marcus tog ett hårt tag om handled och förde mig upp över vattenytan.

Jag pustade ut och tittade på Marcus som stod och var överdrivit glad.

- Fy fan Marcus...
-----------------------------
Jag la med min hand över den andra med slutna ögon. Min panna gjorde ont men det var bättre nu...

- Ida?

Jag tittade upp och mötte mammas lyckliga blick. Mina armar drogs ut och jag fångade in hon i en stor kram. Hon doftade svagt av vanilj då jag tryckte mitt ansikte mot hennes vänstra axel. Lyckotårarna rann längst med mina kinder, jag lutade mig återigen tillbaka och jag och mamma pratade om händelsen med Josefine.

Mamma drog ner sin hand i den fina skinn väskan som hon hade slängt över axeln. Det dröjde inte länge förens ett paket var framför mig. Det lilla paketet rymdes i mina händer.

- Du behövde inte...
- Det är från oss alla!

Jag rev långsamt upp paketet. De röd glittriga presentpappet spred sig i ett tjugo tals delar över golvet.

Det var så fint

Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.

Det var så fint. Det var min stil på något sätt. Mitt leende bara växte och växte då mamma knäppte kedjan. Jag snurrade runt min handled i cirklar och granskade det noga.

Martinus POV

De kalla vatten strålarna kom över mig som en storm. Jag placerade min hand på kranen och stängde av vattnet innan jag tog ett kliv ut ur duschen. Mina steg styrdes mot garderoben då jag valde ut ett par jeans färgade shorts i knä höjden och en vit tröja med ett tydligt svart träck över magen.

Alla de andra var ute för att äta på resturang men jag hade ingen ork till det. Okej det skulle kanske få mig på andra tankar men NEJ. Jag slog mig ner i den lilla soffan vi hade och låste upp min surfplatta. Efter ett tag så kom jag in på Skype och tryckte på namnet "Ida" och innan jag visste ordet av det så fanns hon där på skärmen. Hennes ögon såg lyckliga ut och hon levde iallafall. Hon tackade om och om igen över armbandet och jag svarade samma sak "Du är värld det"

Jag ville bara att hon skulle va här. Här och nu!
------------------------
Detta var kapitel 35! Det kanske var lite kortare än vanligt men ungefär i denna längden kommer ett kapitel va i "adventskalendern"

Adventskalendern:
Det kommer inte komma så många kapitel denna månaden då jag håller på med adventskalendern som jag har döpt till Sanningen svider, det vet du!

I december så kommer jag självklart att uppdatera på denna novellen också!

Skriv gärna vad ni tyckte om kapitlet👇🏽

Kärleken rostar aldrig, eller?Onde histórias criam vida. Descubra agora