Kapitel 33

236 5 4
                                    

Jag släppte inte blicken av Marcus då jag tog en tugga av de nybakade brödet. Sara som inte visste någonting om det bara pratade på som vanligt.

- Ska vi spela fotboll sen med killarna?
- Mm, sa jag ointresserat.

Min mobil gled snabbt upp ur fickan då Sara gick på toaletten. Fingrarna gled fram och tillbaka över skärmen när jag skrev ett meddelande till Marcus....

Till Marcus:
Hur jävla äcklig får du va? Josefine som du hatar älskar du nu. Sara kommer bli helt förstörd när hon får veta detta, för jag kommer direkt inte skita i och säga det!

*sänt*

Marcus POV

Jag försökte komma ut ur Josefines hårda grepp men det gick inte. Jag drog ner min hand i min ficka på shortsen och tog upp min mobil då den plingade till.

Meddelandet lästes upp om och om igen i mitt huvud. Jag placerade min arm på Josefines axel och tryckte bort hon så hon nästan föll omkull.

Min blick möttes med Ida som bara glodde äcklat på mig. Tårarna la i ögonvrån och då jag sprang till hotellrummet.

Jag borrade ner huvudet i kudden och lät tårarna falla. En blöt fläck hade bildas på kuddens överdrag men det brydde jag mig inte om, Sara skulle inte uppskatta det jag precis hade gjort.

- F*n, varför just jag?

Jag hörde hur handtaget trycktes ner in till rummet, jag försökte att resa mig upp men min kropp föll samman om och om igen...

Martinus POV

Jag fick syn på Marcus som la bräddad över hela sängen. Mina steg styrdes mot han och jag satte mig ner på sängkanten. Han försökte att andas i en normal takt men det gick inte.

- Vad är det som har hänt?

Jag tittade på Marcus en stund. Hanns rådjurs bruna ögon spred ingen lycka längre. De var tomma.

- Jag...och...Josefine...hån..g.lade
- Du och Josefine vad?

Fy fan vad jag var besviken över Marcus. Jag tog upp min mobil och slog upp numret till Sara då Marcus snabbt drog undan den
.
- Tänk inte ens tanken!

Det var inte förrns jag såg Marcus djupt in i ögonen då jag förstod hur dåligt han mådde...
---------------------
Josefine kom gåendes mot mig, rädslan susade igenom kroppen. Hon såg ganska arg ut och hade en läskig ilska i ögonen. Stolen drogs ut kraftigt och jag hoppade till lite. Tårarna la beredda på att bilda en sjö men jag höll dom inne, eller iallafall försökte. Josefine förberedde sig på att säga något, men hon hade inget vettigt att säga om händelsen.

- Va fan glor du på mig för?

Jag ryckte på axlarna ett par gånger. Det kunde hon väl själv lista ut.

- Du..du har svikit min kompis!

Nu lät jag tårarna falla en efter en. Jag brydde mig inte om någonting, inte att Sara kom tillbaks snart eller att Josefine egentligen inte bodde på detta hotellet.
Martinus hade jag inte en aning om var han va men så skulle det förbli. Innerst inne visste jag att det inte var Marcus fel, men det var svårt för min hjärna att förstå det. Josefine lutade sig tillbaka och hennes rygg vilade mot de halv trasiga ryggstödet.

- Du hade f*n tur att det inte var Martinus.

- Jag har aldrig tyckt om dig från första början, du bara trycker ner folk.

Jag blängde surt på Josefine som fick ett leende på läpparna. Ett sånt fake leende som bara Josefine kan göra.

Min blick gled sakta runt om området då jag fick syn på Sara som hade börjat små springa hit. Det var nu det hände,det är nu hon kommer hata han tänkte jag.

Josefine POV

Sara ställde sig vid den ena långsidan av bordet. Jag var väldigt trött på Saras snyftande då hon hade fått reda på vad som hade hänt, jag funderade ett antal gånger på att dra.

- Marcus...Marcus...Min..Marcus.

Sara begravde hennes huvud med sina två små händer. Hon var en väldigt söt flicka och det var det som var problemet.

* Jag satt där i min överdrivet hårda säng och bläddrade i olika tidningar. På flera bilder var Marcus och Sara med och de var som gjorda för varandra. Min avundsjuka blev bara större och större. Vart ända bild på dom rev jag itu i små bita och jag mådde så dåligt tills...

Hjälp Marcus och Martinus:
Marcus flickvän Sara blev biten av en ödla när de besökte en av Thailands finaste stränder häromdagen och ligger nu på sjukhus. Om du har lust till att va med i deras musik video till "I don't wanna fall i love så mejla till denna adressen: ______________
*

- Fy vad jag hatar er alla!

Glasskärvorna av glaset som jag nyss kastade la överallt i restaurangen och en obehaglig tystnad spred sig. Jag sprang. Jag ville bort. Bara bort.

Sara POV

- Aj min panna!

Jag vände mig om där Ida la på golvet. Hennes panna blödde jätte mycket. Ögonen hade svårt att hålla sig öppna och det var inte långt kvar tills dom slocknade. Jag lämnade Ida bakom mig och sprang. Sprang för att inte finnas där när hon dör.

Jag satte mig i fosterställning utanför en av dörrarna till hotellrummen. Vilken som bodde där sket jag i för jag ville bara bort. Liksom dö.

Dörren bakom mig öppnades och jag föll på ryggen in i rummet. Jag styrde min blick uppåt där Martinus stod. Han sträckte ut sin hand och gjorde en hest om att jag skulle resa mig upp. Min hand greppade tag om hanns och inom kort tid stod jag på fötter.

Jag hörde och såg Marcus ligga och gråta i den stora dubbelsängen. Min hand placerades på hanns rygg. Hanns blick fastnade på mig och innan jag visste ordet av det så la han i min famn. Vi kramades en lång stund och hanns fantastiskt goda doft gjorde mig trygg.

- Vart är Ida? sa Martinus med en orolig stämma på rösten.

- Vill du verkligen veta?

Martinus nickade och jag tog ett djupt andetag.

------------------------------

Detta var kapitel 33, vad tyckte ni? Detta var ett ganska tråkigt kapitel med många ledsna miner men,men... Vad tror du kommer hända? Tack så sjukt mycket för över 6k läsare, ni e så sjuka på ett bra sätt ( hahah ) Många har frågat om hur ofta jag uppdaterar, jag försöker att uppdatera var tredje dag.
HA DET BRA! ❤️

Kärleken rostar aldrig, eller?Donde viven las historias. Descúbrelo ahora