Kärleken rostar aldrig, eller?

Kapitel 23

Där satt hon... Min Sara satt framför mig med en blodig arm. Jag frågade om Ida och Martinus kunde lämna rummet och det var de det gjorde också. Mina ben skakade när jag gick fram till Sara och kollade hon in i hennes gröna ögon som inte var fyllda av lycka längre. Hon tog fram kniven som hon hade gömt mellan knäna och höll den över armen.

- Du får inte!
- Jo, ingen älskar mig...

Kniven sjönk sakta ner i armen och jag grät och grät. Jag såg att hon led och jag tänkte sätta emot men jag gjorde det inte.

- F*n, jag älskar dig ju!
- Men du förtjänar någon bättre än mig.

Jag fick inte ur mig några ord. Det ända som upprepades i huvudet var alla glada minnen vi hade tillsammans. Tillslut så klarade jag det inte längre. Jag satte mig ner på knä med händerna för öronen och bara skrek. Ljudet var ganska jobbigt men det struntade jag i men tillslut så var min röst slut. Det knackade på dörren men jag lämnade inte toaletten. Golvet fylldes av blod och jag såg en skugga närma sig mig.

- Nej.Nej.Nej.Nej!

Jag vände mig om och där stod pappa och studerade Sara. Det dröjde inte länge innan han sprang fram till hon och en kniv kastades i luften.

- Ring en ambulans nu!

Jag knappade in nummert till Ambulansen. Det dröjde inte länge innan dörren flög upp och två sjukhuspersonaler kom in. En av tjejerna knuffade undan mig lite lätt ut ur badrummet. Sara fördes ut ur rummet på en bår. Hon var helt blodig över hela armen och mina tårar forsade okontrollerat över mina kinder och ner på halsen.

- Sara?
- Du Marcus, tyvärr men hon är inte vid liv!

Pappa kom och gav mig en stor kram som var fylld med tårar. Jag borrade ner mitt ansikte i pappas tröja, men jag han inte lyfta blicken förens hon var borta.

Martinus POV

En skugga stod framför mig, som var Marcus. Hans ögon var lätt svullna runt ögonen. Jag klappade lite på den tomma platsen bredvid mig som genast blev upptagen av Marcus. Han somnade in snabbt och jag därefter...

Jag vaknade av att väckarklockan som jag inte hade stängt av ringde.

- F*n

Jag knappade lite yrvaket på min mobil innan den tystnade. Efter ett tag så klev jag upp från sängen och gick mot badrummet. Jag tog fram vaxet och började att fixa. Jag blev lagom klar tills de andra klev upp. Klockan slog närmare 09.45 när vi hade suttit oss tillrätta vid matbordet. Marcus tvingade i sig maten och sedan så ringde Kjell - Erik efter en taxi. Idag så skulle vi åka för att hälsa på Sara men det visste inte Marcus. Jag fick tvinga in han i taxin och sedan därpå så rullade vi mot sjukhuset. Han såg väldigt uttråkad ut, men det är bara nu tänkte jag. Min axel tryckte till Marcus och jag gav han en blick om att vi var framme. Han pluggade ut hörlurarna och hoppade ut ur bilen. Ida flätade samman min hand i hennes och vi började gå mot entrén. En sjuksköterska visade oss vägen upp till ett rum, och mycket riktigt där la hon.

Marcus POV

Jag följde ointresserat med pappa,Martinus och Sara in på ett rum. Det luktade svagt av handsprit, så jag lyfte blicken och där la hon med slutna ögon. Jag sprang lite smått fram mot Sara och satte mig på kanten av sängen. De olika slangarna fylldes med blod och mediciner pumpades in till hon via armen. Mina armar slängdes runt hennes hals och hon öppnade långsamt ögonen.

- Sara du får inte göra så igen, jag trodde att du skulle dö!

- Jag lovar det Marcus!

Mellanrummet mellan våra läppar suddades ut och de möttes i en kyss, som jag aldrig hade trott skulle hända igen. Jag hoppade upp i sängen och bäddade ner mig bredvid Sara. Min mobil plingade till och jag tog upp den. Denna gången så var det från mamma...

Mamma: Hej, vart är ni?

Jag: Vi är på sjukhuset och hälsar på Sara!

Mamma: Ok, jag kommer...

Katrin POV

Vi satt alla i bilen på väg hem. Det kom som en skock för alla men vad skulle vi göra här? Sara var också med, men det tog ett tag att få Sara utskriven...

Jag hade precis tvättat klart den sista maskinen med tvätt, när Kjell - Erik ropade att det var mat. Maten brände på min tunga och jag spottade ut det på tallriken igen, dels för att den var varm men också för att den var ganska äcklig... eller jag ska inte ljuga de var det äckligaste jag har smakat på. Eter att vi ätit klart så hjälptes jag och Kjell - Erik åt att ställa i ordning disken medans de andra gick ut på uppfarten för att ta bilder med de fansen som hade kommit idag. Jag tog ett tag om diskborsten och en tallrik och började att diska samtidigt som min blick var fäst mot uppfarten. Marcus och Martinus skötte det obehörigt bra, mobiler flög hit och dit och det kom och gick människor hela tiden.

Klockan slog 22.02 när de kom innan för dörren helt slut av att ha tagit hundra tals bilder. Martinus ögon såg ut att kunna slockna vilken sekund som hellst när han gick uppför trappan och samma ska gjorde de andra.

- Godnatt!

Det blev en behaglig tystnad som la sig som ett tunt täcke över huset. Kjell - Erik kom in till vardags rummet med två koppar kaffe i vars en hand. Jag hoppade in ett steg i soffan och Kjell - Erik slog sig ner bredvid mig i lagom tid tills " Idol " extra började. Halva programmet hade gått och nu var det paus. Jag reste mig upp för att gå på toaletten, när jag hade gjort det så smög jag försiktigt upp för trappan och kollade in i deras rum. Martinus och Ida la på vars en sida av sängen medans Marcus och Sara la tätt upp på varandra. Jag smög nerför trappan igen  och satte mig igen. Min och Kjell - Eriks hand flätades samman som två magneter som passade ihop...

Skulle det va jag och han?
----------------------------------------------
Detta var kapitel 23, vad tyckte ni? Tack för alla nya följare och allt... Du är bäst❤️