Hej! Ni ska få ett litet kapitel men jag har infoo!
Jag ont My friend MarcusMartinusSwe skriver en bok tillsammans. Den finns på min profil och heter Love Curse!Alison}
Jag skyndar mig mot mitt hus! Är mamma och pappa hemma?! De har trots allt inte lämnat mig!
Jag känner glädjen stiga när jag sliter upp dörren!
"Mamma Pappa!" Ropar jag in i hallen!
Men det kommer ingen mamma eller pappa?
"Alison?!" Och han står där.. luften går ur mig och jag ser tomt på honom.
Hans hår står åt alla håll. Och hans ögon är svullna och röda av gråt.
"Alison" viskar han. Jag känner mina tårar bakom ögonen. Varför måste jag gråta hela tiden?!
"Martinus" mimar jag och den första tåren trillar ner.
Han sträcker fram sina händer och jag kollapsar i hans famn.
Allt kommer ut. Mamma,Pappa, skolan, Martinus.. hur hemsk människa jag är. Hur Martinus hatar mig men ändå utstrålar en sån ömhet och kärlek.
Han lyfter lätt upp mig och sätter sig, med mig i knät i soffan. Jag lutar mitt huvud mot hans axel som redan är våt.
Han gråter också och vaggar mig sakta. Han stryker mitt hår i lugna rörelser.
"Alison.." mumlar han om och om igen.
Jag ser upp på honom. Torkar bort hans tårar och försöker le."Jag trodde det var mamma & pappa" andas jag och drar mina fingrar över hans hår.
"hvor har du vært?" Frågar han och drar ett skakigt andetag så att hans smultron röda läppar darrar.
Jag svarar inte utan ser ner på mina naglar.
"vet du hva klokka er?" Frågar han igen mer bestämt. Han drar efter andan och torkar åter igen bort sina tårar. Varför är han så ledsen?
"Den er 2 på sovti" säger han och flyttar sina händer till min axlar.
I chock öppnar jag munnen. Jag låg där i typ 12 timmar!
"Vet du hvor bekymret jeg var? Mine foreldre er ute på jakt etter deg! alle våre venner me!" Utropar han plötsligt arg. Han sätter ner mig i soffan innan ilsket ser på mig.
"Jeg tenkte at du kanskje ikke skulle komme tilbake. Jeg har sittet her hos deg i timevis!" Säger han lågt. Det låter värre när han inte skriker, som om att hans tysta ord ska spränga min hjärna tills det endast finns en svart hål kvar.
Jag vågar plötsligt inte se honom i ögonen. Vad har jag gjort? Martinus har varit sjuk av oro medan jag bara sovit?!
JÄVLA EFTERBLIVEN DU ÄR ALI!
"Martinus.. jag. Vet inte vad jag ska säga" börjar jag.
"Lov meg at du aldri gjøre det igen" avbryter han innan han snabbt trycker sina läppar mot mig..Hans ilska är som bortblåst och jag drar honom intill mig för att komma närmare..
Nah! No dirty Today.
Kanske senare;)Blir det för mycket sad? Ska dom få ha det lite osad?
Haha mina egna smeknamn på dem: Macci & Tinusus! Nae jah har ju Marackas & Martinfånus. De duger<333
Men fett va Tinusus har blivit bräcklig??
#gulletinusus
Men iaf! MarcusMartinusSwe har tyvär gjort mig till en MMer.. kill me!
Och för er som undrar. Nä ja gilla inte de där norskingarna förut.
Så nu har lilla Manda bestämt att jag gör det så tack! Typ..
Hahaha<3333
YOU ARE READING
|Hate Me| M&M
FanfictionJag hade allt. Men jag ville ha dig. Och just därför, kunde jag inte få dig.. [1 boken i "Me" serien] Startad 23/10-16 Avslutad 23/1-17 #5 22/1-17 ©MMer rätt