|Hate Me| M&M

32

HEEJ! SNÄLLA LÄS DET HÄR!

SOM NI KSK SER HAR JAG AVPUBELICERAT BÖCKERNA I M.G. SERIEN.. ASSÅ JAG SKÄMS SÅ JEVLA MYCKE ÖVER DOM SÅÅ..

MEN!! OM NÅGON SOM INTE LÄST DEM SKULLE VILJA LÄSA DEM SÅ HÖR AV ER I KOMMENTARERNA LR DM! LYYY!

SEN SÅ SKRIVER JAG NU PÅ EN 'ASK' BOK OM DESSA TVÅ MUPPAR SÅ OM NI VILL LÄSA DEN KOMMENTERA<3
(Alison)

Jag vaknar av ljud från köket och öppnar försiktigt mina ögon. Jag ligger i soffan med en filt över mig. Jag vänder mig om och försöker somna om. Hela min kropp vägrar att vilja vakna och det sticker obehagligt i fötterna.

"Aliiii!" Jag rycker till och ser mig grumligt omkring. Emma ser nyfiket på mig.

"Hej Emma" viskar jag och ler trött.

"det er frokost nu" Hon drar tag i min arm så att jag klumpigt ramlar ur och landar på det iskalla golvet.

"oh sorry!" Skrattar den lilla 9 åringen och viker sig dubbel.

Jag skrattar också innan hon tar min hand, löst den här gången & går ut till köket med mig.
-
Martinus sitter som igår med mobilen i högsta hugg. Marcus ser inte ens upp på mig, bara ger ifrån sig ett fnys.

Stelt sätter jag mig bredvid Emma. Hon ger mig en macka dom jag motvilligt tar emot med ett falskt leende på läpparna.

"Jeg må gå nu" säger plötsligt Martinus.

Jag ser upp på honom. Han ler snabbt och ger mig en kram innan han snabbt lämnar frukostbordet med Marcus tätt efter sig.

Frågande ser jag på Kjell-Erik som ser lika frågande ut som mig.

"Alison? Vet du noe om dina føreldrer?" Frågar han sen.

Jag skakar tomt på huvudet och ser ner i golvet. Jävla piss skit föräldrar!

"Du kan selvsagt bo her, men snart må vi varsle dem" (varsle-anmäla) fortsätter han och ser bekymrat på mig.

"Tack" ler jag och skyndar mig snabbt från bordet.

Medan tårarna rinner ner för mina kinder skyndar jag mig ur huset.

Jag tar min cykel och börjar snabbt cykla hemåt.

När jag rundar min gata hör jag polis sirener.
Snabbt ökar jag takten.
Det är vid mitt hus!

Och de första människor jag ser föras in i polisbilen.

Det är mina föräldrar.

#GIRLGOALS I BÖRJAN<33333