|Hate Me| M&M

34

12/1-27=#12?! TAAAACKII<333
(Alison)

När Gjord-Anne och Kjell-Erik kommer in genom dörrarna trycker jag mig hårt mot Martinus bröst. Han lägger sina armar runt mig som en stor beskyddande mur, en mur som kommer skydda mig mot allt i världen. Just nu existerar inte den där bilden av honom kyssa den där tjejen. Nu är han bara med mig. Och jag hoppas att han alltid kommer vara det.

"Alison, vad skjer?" Jag ser upp i Kjell-Eriks mörkblå oroliga ögonen. Jag bara blundar och ser ner på mina och Martinus skor.

"Pappa, kan vi ta dette sen. Ni må hore hela historiet" mumlar Martinus samtidigt som han stryker mitt hår.

"Ni ska följa med här" 

En poliskvinna med breda axlar kommer fram till oss 4. Martinus reser sig snabbt men poliskvinnan höjer snabbt handen.

"Tyvärr. Vi måste prata med Alison själva" Säger hon strängt och ser på mig och vinkar åt mig att komma.

Rädslan kommer snabbt springande genom ryggen och jag ser förskräckt på henne. Aldrig att jag skulle låta henne ta bort mig från Martinus!

"Snille, kan e bli me" Martinus ser bedjande upp på kvinnan och tar ett hårdare grepp om mig. Hon ser surt på mig och skakar åter på huvudet.

"Vi måste få prata med Alison i enrum"

"Nei, jeg må bli me!" utropar Martinus. Han drar mig bakom sin rygg.

 Gjerd-Anne tar lätt tag om mig och drar mig undan från Tinus. Inget gör fysiskt ont men jag känner en hemsk smärta i bröstet när han inte längder rör mig. Martinus föröker få tag i min arm men Kjell-Erik håller honom som om han skulle krama honom. 

"Alison. Du må folje med nu" viskar Gjerd-Anne och ser ledsamt på mig.

"Ali! Jeg må bli me!" ropar Martinus och skruvar sig i Kjells grepp.

Poliskvinnan tar snabbt min arm och leder mig bort ifrån de 3 människorna. Jag vänder mig inte om. Då ser han mina tårar som långsamt börjat rinna ner för min kinder

MARIKA FAN SLUTA SKRIVA SÅ JÄVLA SAD?!

BTW SÅ HAR JAG PMS SÅ JAG BLIR SÅÅÅ BLÖDIG. JAG BÖRJADE SERIÖST GRÅTA NÄR JAG LYSSNADE PÅ "ONE MORE SECUND" I ANDRA VERSEN. FÖR DET ÄR SÅÅÅ SORGLIGT.:(