Isak

1 - Isak

Jag ler mot mig själv i spegeln för att se om mina tänder är rena, det är de och jag spottar ut skummet från tandkrämen i handfatet. När jag sköljt bort skummet håller jag kvar blicken vid mitt ansikte i spegeln. Fan va jag börjar likna Leo.
Jag kollar fort temperaturen utomhus, det är inte så varmt så jag kan lätt ha på mig en tunn långärmad, vilken tur. Inte tänker jag börja första dagen med att förklara mig, jag har ingen lust att langa en fakestory idag. Jag brände mig på kokande vatten när jag var liten och sen bla bla bla. Nej, inte idag. Jag drar handen igenom håret när jag fått på mig kläderna och slänger sedan en blick på min Adidas ryggsäck som hänger på kroken bredvid min garderob. Äsch, vafan ska jag ha den med mig för?
Jag rusar ut från mitt rum men stannar strax och ställer mig i toppen av trappan och lyssnar försiktigt. Från köket hörs ljud, pappa är fortfarande hemma. Jag går ner för trappan och mot köket, ser pappas ryggprofil där han står i sina kostymbyxor och ljusblå skjorta. Ljusblått har han aldrig haft på sig förut.
"Ljusblått klär dig." Sa jag.
Pappa vänder sig inte ens om utan hummar bara ett svar, som väntat. Men inga fel med det, han är säker bara bekymrad för något möte eller något liknande.
"Jag drar nu." Fortsätter jag och vänder mig om för att gå.
"Jag ska snart åka, jag kan skjutsa dig." Säger plötsligt pappa och jag stannar upp.
Va?
Jag vänder mig långsamt om, pappa står med blicken riktad mot mig och lutar sig mot diskbänken. "Ja jag åker ändå förbi skolan när jag ska till jobbet." Fortsätter han monotont. Jag står som förstelnad med ett höjt ögonbryn men känner snart hur det rycker i min ena mungipa. Jag ler tacksamt och nickar lätt, pappa drar åt slipsen.
"Nå, ta en smörgås eller något nu så du inte hungrar ihjäl innan lunch."
Jag fnyser. "Du vet att jag inte äter frukost."
Pappa höjer också ett ögonbryn. "Ja, ja just det." Mumlar han. "Men då åker vi då."
Jag går och knyter på mig mina vita skor samt slänger på mig en tunn jacka. Pappa låser dörren och tar sedan på sig sin kavaj samt låser upp en av bilarna, min favorit.

Jag känner mig alldeles jätte glad medan jag blir skjutsad till skolan, detta gick otroligt bra. Vilken jävla bra start på dagen! Pappa och jag pratar inte, men det gör inget. Allt är perfekt ändå, för mig i alla fall.
När vi kommer fram till skolan gör pappa en gest med handen utan att se på mig. Jag nickar och kliver ur bilen. "Tack för skjutsen, ses ikväll." Säger jag innan jag stänger dörren. Pappa viftar bara bort mig med handen och kör iväg. Jag blir ståendes en stund innan jag fortsätter in i skolan.

Jag glider ner i en stol bredvid en kille, han ser på mig och jag ler brett.
"Tja, Isak Widh var namnet." Säger jag och sträcker ut min högra hand.
Killen ser på mig med sina bruna ögon och flinar, sedan tar han min hand och skakar den.
"Tja Isak, Aleksander Mattsson."
"Antar att man kan kalla dig Aleks då."
Aleksander skrattar lätt. "Eller Mattsson, båda klingar ju perfekt."
Jag skrattar med honom och ser mig sedan om, det var en stor klass jag hamnat i.
"Känner inte igen dig, vilken skola gick du på?"
Frågar Aleks efter nån minut.
Jag fingrar på min id-bricka som jag bär kring halsen. "Kan va för att jag är nyinflyttad." Ler jag mot honom och får ett leende tillbaka.
"Mhm, förklarar saken. Men gött med lite nytt folk, omväxling liksom." Svarar Aleks och nickar menande.
"Kan hända." Instämmer jag.
"Ser ut som vi fick alla snygga tjejer i alla fall." Säger Aleks och ser nöjd ut. Jag ser mig omkring och nickar instämmande. Då kommer två till tjejer in i klassrummet, en av dem fastnar jag direkt med blicken på. Jag knuffar till Aleks med armbågen. "Hon där, med blont hår, hon är jävligt snygg."
Aleks flinar ännu bredare. "Engla, ja hon ser bra ut."
Jag ser på Aleks. "Känner du henne?"
Han flinar ännu bredare. "Vi gick på samma skola, hon i C och jag i A."
Han blickar mot Engla och den andra tjejen som utbyter några ord med några andra tjejer som sitter långt fram i klassrummet.
"Engla!" Ropar Aleks och får tjejernas uppmärksamhet. "Jag har paxat platser åt er." Han blinkar med ena ögat när Engla och den andra tjejen slagit sig ner i bänkarna framför oss.
"Jasså Mattson, paxat platser och allt." Ler Engla mot Aleks.
"Alltid." Svarar Aleks.
Den andra tjejen ser på mig och ler. "Dig känner jag inte igen, var gick du?"
"Han är nyinflyttad." Förklarar Aleks.
Engla ser också på mig. "Jaha, var bodde du förut?"
Frågan går som en stöt genom min kropp och jag känner mig kall. Varför måste de veta det? Onödig fakta. Jag ser henne i ögonen men sänker sedan blicken i någon sekund för att sedan få ögonkontakt med henne igen.
"Västerås." Svarar jag en aning för kyligt.
Engla hummar och verkar inte märka av ändringen i mitt humör. "Kul. Engla heter jag föresten, och detta är Sofia."
Jag ler halvhjärtat och de vänder sig framåt för att se på mentorerna som vill ha vår uppmärksamhet.
"Jag känner på mig att detta kommer bli tre jävligt bra år." Säger Aleks och jag ser på honom och flinar likt han.

≁

Det var den första delen! Skriv gärna vad ni tycker! Tack för att ni läste <3