34 - Jag älskar dig

52 4 4
                                    

Huvudet dunkar och bultar, när jag öppnar ögonen dansar maskliknande varelser i alla regnbågens färger förbi mitt synfält. Jag mumlar och sträcker mig efter mitt bakhuvud. Hörseln återvänder och jag hör två människor skrika på varandra, jag blinkar hårt tre gånger för att kunna säkerställa att jag hör rätt. Jag ser mig omkring, fortfarande med stickande ögon och maskar som dansar i ögonvrån. Engla står och skäller ut Jesper efter noter. Vad fan gör hon här? Jesper skriker att han älskar henne och att, återigen, jag bara är hennes "projekt". Jag grymtar till när jag sätter mig upp och får Englas och Jespers uppmärksamhet. Engla höjer fingret mot Jesper. "Åk hem!" Fräser hon innan hon vänder sig mot mig. Hon går fram till mig och hjälper mig upp på benen.
"Engla, kom igen!" Suckar Jesper desperat.
Englas blick blir mordisk och hon vänder snabbt huvudet mot sin pojkvän igen. "Åk hem sa jag! Inte ett jävla ord till."
Jesper svär högt och slår handen i motorhuven innan han slänger upp bildörren och hoppar in.  Motorn rivstartar och han gör en skarp u-sväng innan han försvinner bort längst med gatan. Engla ser på mig. "Är det någon hemma hos dig?"
Jag tittar på henne men flackar med blicken. "Vad gör du här?" Frågar jag förvirrat.
"Jag bara antog att han skulle dra hit, han blev så arg när vi pratade. Är någon hemma hos dig?"
Jag suckar tungt. "Nej, Leo åkte till något 'anhörig möte' för en stund sedan och pappa... ja, han är ju i USA."
Vi går tillsammans mot mitt hus, Engla öppnar dörren och springer före till badrummet på övervåningen och jag hör hur hon börjar rota i skåpen. Jag tar mig för bakhuvudet och känner den klibbiga, varma och välbekanta vätskan. Jag behöver inte ens titta på mina fingrar för att förstå att jag blöder. Trött lunkar jag efter Engla upp för trappan och in till mitt rum. Jag hör hur Engla svär tyst för sig själv i badrummet innan hon tystnar och sedan kommer farandes med bomullspads och bandage. Jag himlar med ögonen och lägger mig i sängen.
"Isak! Du blöder ner sängen." Utbrister hon och sätter sig bredvid mig.
Hon tvingar upp mig och gräver sedan i min hårbotten. Jag väser till att det gör ont och hon ursäktar sig innan hon börjar badda såret. Jag känner hennes varma andedräkt i min nacke medan hon plåstrar om mig med bandage.
"Mumifierar du mig?"
Engla mumlar frågande och slutför sitt jobb. Jag vänder mig om och tittar på henne. "Mumifierar brukar man göra med någon som är död, och så vitt jag vet lever jag än."
Hon stirrar på mig, det rycker i min läpp vilket ger henne ett tecken. Ett klingande fnitter lämnar hennes läppar. Jag flinar mot henne. "Sluta, det är inte kul." Skrattar hon.
Jag instämmer i skrattet. "Säger hon som fnissar som ett barn."
Hon knuffar mig i bröstkorgen innan hon tystnar och ser på mig med en allvarlig blick. "Jesper är ett sånt as ibland. Jag börjar tröttna på det..."
Jag tittar på henne och sedan ner på mina händer som är aningen blodiga.
"Är det sant?" Mumlar jag.
Engla tvekar. "Att Jesper är ett as?"
Jag fnyser. "Nej, det vet jag redan." Jag gör en kort konstpaus och drar efter andan. "Är det sant att jag bara är ditt projekt?"
Engla svarar snabbare än jag förväntat mig. "Sluta upprepa vad Jesper säger. Jespers ord är tomma, han tror sig veta allt."
Jag tittar upp på Engla som ser konfunderad men även en aning irriterad ut. "Varför sitter du då här och försöker fixa mig?" Mumlar jag.
Engla rynkar sin panna. "För att jag bryr mig om dig, Isak."
"Inte bara för att jag är en deprimerad överklassunge?"
Hon suckar djupt och slår bort sin blick. "Nu gör du det igen. Lyssna inte på vad han säger!"
Jag hummar och pillar på min tröjärm. I tystnad funderar jag en stund. "Men du älskar honom."
Våra blickar möts och vi ser intensivt in i varandras ögon. En minuts olidlig tystnad passerar och får mina hår på armen att resa sig. "Jag älskar dig mer."
Jag sväljer hårt och börjar flacka med blicken. Engla tar tag i mitt ansikte och ser mig i ögonen igen. "Här är jag. Jag menar vad jag säger Isak. Jag må älska Jesper, men under den senaste tiden har han visat sidor som jag absolut inte kan älska."
Jag tvekar men tar sedan hennes hand. "Vad är vi?" Frågar jag.
Engla stirrar mig djupt i ögonen. "Jag vet inte än, Isak. Mina känslor är starka för dig men jag vet inte."
Jag drar efter andan och viker sedan av från hennes intensiva blå ögon. "Engla, det här är inte rätt."
Engla rynkar bekymrat pannan. "Vad menar du?"
Jag suckar tungt och släpper hennes hand.
"Jag är inte... bra för dig. Jag är dålig, jag menar jag vill inte ens leva."
Engla stirrar på mig. "Jag vill hjälpa dig Isak..."
"Varför?" Suckar jag. "Varför vill du det Engla? För att Jesper inte är intressant längre?"
Engla ställer sig upp och slår frustrerat ut med armarna. "Isak, jag älskar dig!"
En ilning går genom hela min kropp. Håret reser sig på armarna över den meningen jag så länge väntat på att någon ska säga. Det enda jag önskar mig, att någon ska älska mig.
"...och det är inte för att Jesper inte är intressant mer, jag har tänkt på det länge! Jag vill vara där för dig jämt och ständigt, jag vill bevisa att du är älskbar, jag vill ge dig kärlek." Fortsätter Engla och suckar sedan och drar händerna genom sitt blonda hår. En lätt bris från hennes hårstråns rörelse sveper den fruktiga doften från hennes schampo mot mig. Armarna är fortfarande knottriga av hennes ord. "Jag vill ha dig Isak, jag älskar dig så otroligt mycket och jag..."
Jag ställer mig upp och avbryter henne. Allt händer väldigt snabbt, det vet jag, men tiden tycks stanna. Jag kupar min hand bakom hennes huvud, känner hennes mjuka hår mot min såriga handflata. Jag stryker hennes svala och lena kind med min andra hand och låter den sen glida ner till hennes rygg. Våra ansikten är bara några centimeter ifrån varandra och jag drar efter andan. Våra läppar möts och hon besvarar mjukt min kyss. Jag släpper hennes läppar och hör klockan ticka vilket får mig att få verklighetsuppfattning igen. Våra blickar möts, en tår rinner ner för Englas kind men hennes läppar bildar ett leende. Hon drar mig intill sig och kysser mig igen, mer intensivt. Vi lägger oss i sängen och tittar på varandra. Jag öppnar min mun för att ta ett djupt andetag. "Jag älskar dig med Engla."

IsakOnde histórias criam vida. Descubra agora