Isak

16 - Nästan som en dejt

Fredag
Jag drar upp dragkedjan på min jacka så långt det går och stoppar händerna i fickorna. Den kalla höstvinden viner kring mig medan jag skyndar mig till skolan. När jag kommer fram till skolan får jag syn på Jesper och Engla, Jesper släpper av henne vid skolan som han alltid brukar göra på fredagar. Jag går fram till dem, Jesper flinar brett. "Tja Isak!"
Jag ler tillbaka och hälsar med en nickning mot dem båda, granskar hans moped.
"Fräsigt åk."
Jesper skrattar och slår ut med armarna. "Ja, erkänn! Men fräsigare blir det i slutet på januari när jag kommer hit med bil istället."
Ännu en gång blir jag påmind om att Jesper är ett år äldre än oss, det är lätt att glömma när han umgås med oss 00:or.
Jag och Engla utbyter en blick, hon bär ett irriterat ansiktsuttryck och himlar med ögonen när Jesper berättar om sina väldiga spritinvolverade planer inför sin 18-årsdag. Jag sliter blicken från Englas symmetriska ansikte och ser på Sarajärvi igen.
"Jaja finnejävel, vi vet ju vad det bästa kommer bli på festen, att jag kommer såklart." Avbryter jag honom med ett flin.
Han skrattar. "Det är fan sant ändå."
Jag sparkar på mopedens bakdäck och drar en hårslinga ur ansiket.
"Jag ska fan ge dig en bastu i present. Det är fucking löjligt att du är finsk och inte har en bastu."
Jesper fnyser och tar på sig hjälmen. "Jag skulle fan inte bli förvånad om du gjorde det dock, öppna stora plånboken bara."
Engla drar håret ur ansiktet hon med och muttrar över vädret, drar mig i armen.
"Kom nu."
Jag ler mot Jesper en sista gång.
"Vi ses."
Han nickar tillbaka. "Det gör vi." säger han och sätter sig på mopeden, ser mot Engla. "Älskar dig."
Engla svarar inte utan drar bara med mig mot ingången. Jag lossar hennes grepp om min arm och skrattar lätt. "Varför så sur?"
Hon suckar. "Han är så jävla jobbig bara."
Hon stannar plötsligt upp och rynkar pannan, drar tummen över min underläpp samtidigt som hon granskar den. Hennes blick glider upp mot mina ögon igen, när jag ser att hon är påväg att fråga skyndar jag mig att ta ordet före henne;
"Fråga inte, jag är ett riktigt klantarsle och det vet du."
Jesper verkade vara för upptagen med att berätta om sina fenomenala planer inför den storartade festen i januari för att märka något. Eller så sket han bara i det, tidigare har jag sagt till honom att det inte ens är någon idé att fråga då jag alltid kommer svara att det hände på fyllan. Engla däremot ser misstänksamt på mig. "Jag tror dig inte."
Jag höjer ett ögonbryn och ger henne en nonchalant blick. "Ditt val."
Jag börjar återigen promenera mot vårt område och Engla halvspringer efter.
"Kan du inte bara säga vad som hänt? Har du slagits med någon?"
En tung suck lämnar mina läppar och jag slår till knappen på väggen så dörren till området öppnas av sig själv.
"Engla Cederholm, vilka onödiga saker du lägger huvudbry på." säger jag medan vi fortsätter in genom dörren. Vi kommer fram till skåpen och låser upp dem. Jag tar av mig jackan och är noga med att se till att mina tröjärmar är neddragna och att armbandet samt klockan sitter bra på vänter arm. Engla stänger sitt skåp bredvid mig och hummar.
"Förlåt för att jag bryr mig."
Innan hon går tar jag tag i hennes arm och drar henne tillbaka till mig, lägger huvudet en aning på sned och ser henne i ögonen.
"Det är snällt att du bryr dig Engla, men du vet i princip redan vad som hänt. Du vet mycket väl hur klantig jag är."
Hon väjer bort sin blick, kniper ihop läpparna och nickar lätt. "Okej då."
Jag höjer båda ögonbrynen. "Du tror mig fortfarande inte?"
Hon rynkar på näsan rycker på axlarna, sedan försvinner hon genom den halvtomma korridoren mot klassrummet. Jag suckar och tar ut mina böcker och min dator, låser skåpet och följer efter henne.

"So I hard muh'fuckas wanna fine me.
But first niggas gotta find me." rappar Aleks medan vi går mot lunchen.
"What's fifty grand to a muh'fucka like me.
Can you please remind me?" fortsätter jag.
Aleks skrattar. "Du är fan bra på detta."
Jag ler tillbaka, Aleks och Hugo fortsätter medan vi tar mat.
"Lasagne, fy fan va gött!" utbrister jag.
"Du skojar inte." svarar Hugo och fyller hela tallriken med endast lasagne. Jag flinar medan jag själv tar halva tallriken full med sallad.
"Någon gillar kolhydrater och protein i alla fall." säger jag retsamt.
Hugo ger mig en blick och besvarar mitt flin. "Bara för att du gillar att käka kaninmat betyder det inte att jag gör det."
Jag skattar lätt och lägger på lasagne på min tallrik, tränger mig före Aleks för att ta ett glas vatten.
"Fan, har du varit i slagsmål?" skrattar han och nickar mot min underläpp.
Jag skrattar till. "Såklart, det vet du."
Vi går ut i matsalen och slår oss ner bredvid hockeykillarna från den andra sam-klassen. Aleks börjar direkt jävlas med dem bara för att vår klass slutar halv två medans deras slutar tio över fyra.
Lunchrasten samt den sista lektionen som är svenska går snabbt och så är det helg igen. "Isak!"
Jag vänder mig om i rasthallen och ser på Engla som snabbt kommer gåendes mot mig.
"Kan inte vi göra något? Jag vill inte hem och vill försöka undvika Jesper. Kan jag följa med dig hem?" frågar hon och ser förväntansfullt på mig. Jag blir varm i kroppen när hon frågar men kommer snabbt på att pappa fortfarande är hemma, är han helt ledig så är han förmodligen redan full. Jag lägger huvudet på sned och ler med ena mungipan.
"Varför inte ta en fika på stan isället? Jag bjuder."
Det rycker i Englas läppar, jag ler ännu mer när jag ser att hon blir glad.
"Låter bra." svarar hon.

"Vad ska du ha? Du får ta vad du vill."
Engla lägger huvudet på sned och ser på mig, hennes korkskruvslockade hår som hon satt upp i en hög toffs faller perfekt över hennes smala rygg.
"Isak, jag kan betala själv." säger hon.
Jag snurrar en av de ljust blonda korkskruvarna runt mitt finger och ser på henne genom mina ögonfransar, ler lätt.
"Engla jag bjöd dig, kom igen nu säg vad du vill ha eller så väljer jag."
Hon skakar på huvudet och går och sätter sig vid ett bord, jag suckar lätt samt går fram till disken.
"Hej." Hälsar kassörskan.
Jag ler brett. "Hej, jag tar en kladdkaka med en kopp svart kaffe sen..." jag slänger en blick mot Engla som tittar ut genom fönstret. "En bit av den där hallonpajen samt en chai latte tack."
Kassörskan slår in allt i kassaapparaten och ler sedan mot mig. "Det blir 148kr tack."
Jag fiskar upp mitt kort ur fickan och stoppar in det i terminalen, knappar in min fyrsiffriga kod. Tar sedan brickan och går mot bordet.
Engla ler mot mig när jag sätter mig ner. "Hur visste du..?"
Jag flinar. "Jag lägger märke till de små sakerna."
Hon ser leendes på mig i tystnad innan hon upp skeden ur sitt kaffe och fångar upp skummet som hon sedan stoppar i munnen. Jag ler för att jag vet att hon gillar skummet mest, rör om i mitt egna kaffe.
"Varför vill du undvika Jesper?" börjar jag och tar en klunk av mitt kaffe.
Engla ser ner i bordet, rynkar näsan och formar sina händer kring muggen för att värma dem.
"Han verkar tro att man bara kan sopa allt under mattan... det jag blir arg för och sådant, han liksom försöker strunta i det fast han borde ta tag i det och lyssna."
Hon möter min blick, jag hummar och nickar, tar en bit av min kladdkaka. Engla ler snabbt igen. "Är den god?"
Jag upprepar min nickning och tar en bit till på skeden, håller den mot henne. "Vill du smaka?"
Hon nickar, jag sträcker fram skeden mot henne och ger henne biten, ler medan hon tuggar den för jag ser att hon tycker om den.
"Gott?"
Hon nickar ivrigt. "Verkligen."
Jag tar ytterligare en klunk kaffe och granskar henne medan hon äter sin hallonpaj. Hennes nätta men långa naglar är målade i ljus beige/rosa som de alltid brukar vara och kring handlederna har hon silver berlockarmband.
"Men det där med Jesper... han får ta och inse att han inte bara kan strunta i det." säger jag.
Hon ser på mig. "Ja, men det är inte så lätt att få honom att förstå. Det är som att det går in genom ena örat och kommer ut ur det andra direkt."
Jag ler lätt. "Ja, jo."
Vi båda tystnar och ser varandra i ögonen. Engla ler lätt efter kanske tio eller femton sekunder.
"Nästan som en dejt detta." säger hon.
Jag slickar mig om läpparna och fingrar på kaffemuggens öra. "Men bara nästan."
Ett tyst skratt lämnar hennes läppar och hon slår bort blicken från mig.
"Hur går det med Sofia då?"
Jag skrattar till jag med. "Antar ganska ok. Jag är ju inte så bra på det där med förhållanden men men. Fungerar väl fint."
Engla fingrar på sin kaffemugg, drar sitt pekfinger kring muggens kant och ser snabbt upp mot mig. "Så kul att se att hon äntligen hittat någon bra kille som bryr sig på riktigt."
Jag ser bara på henne, hummar tyst och viker sedan undan med blicken.

"Går det bra om jag följer med hem till dig?" frågar Engla när vi kommit dit vart vi blir tvugna att skiljas åt.
Jag ser tveksamt på henne trots att jag så gärna vill.
"Jag vet inte... pappa sitter nog och planerar..."
"Snälla, jag lovar att vara lugn och fin." avbryter hon mig.
Jag sväljer hårt men kan inte motstå att le mot hennes glada ansikte. "Tänk att du alltid får mig att vika mig."
Engla skiner upp som en sol vilket får glädjen att rusa inom mig.