Isak

19 - Halloween

Jag knäpper upp min vita skjorta och tar av mig den, Jesper ler mot mig. "Djur." yttrar sig han kort.
Engla himlar med ögonen och tar upp pennan, ser på mig med höjda ögonbryn. Jag skrattar. "Med spritpenna sitter det i alla fall. Kom igen nu."
Hon flinar. "Tänk om det inte skulle gå bort, Jokern på heltid."
Jag flinar brett. "Skulle inte va helt fel ändå."
Jesper trycker en flaska Prima Vodka i min hand och nickar mot den, jag tar en klunk och grimaserar en aning. "Trodde jag lärt mig dricka den här skiten ren men nej, den smakar fortfarande förjävligt."
Jesper skrattar lätt. "Ja, Absolut päron är bättre men fick inte tag i någon flaska."
Jag tar en klunk till innan jag ger tillbaka flaskan, torkar mig om munnen. "Äsch, blir man full på det så är det väl bra. Vad är procenten?"
Den kalla spritpennan mot min mage när Engla ritar dit den leende munnen över min navel får mig att rysa medan vodkan bränner som eld i halsen. Jag ser mot Jesper som står med sin skjorta halvknäppt och vänder på flaskan för att se dess etikett. Han rynkar ögonbrynen innan ett litet flin återintar hans läppar. "Fyrtio goda." svarar han nöjt och tar själv en klunk.
Jag ler mot honom medan han försvinner in mot sitt rum i hans enplanshus, sedan lägger jag blicken på Engla som precis ritar klart munnen. Hon reser sig och ler, vi finner varandra några knappa centimeter ifrån varandra. Hennes varma andetag slår mot min haka och hennes leende bleknar en aning medan vi bara tittar på varandra, in i varandras blå ögon. Hon slår plötligt generat bort blicken och lägger sin hand på min bröstkorg.
"Vi har mycket kvar." säger hon och skrattar lätt, kastar en blick mot mitt gröna bakåtslickade hår. "Du passar som Jokern."
Jag flinar. "Slår både Heath och Jared."
Engla skrattar mer och sätter pennan mot min bröstkorg.

Jag släger en blick på Engla medan vi går uppför Gabriel Nybergs asfalterade uppfart. Vi matchar ganska bra då vi båda bär vitt, jag ler åt tanken och Engla märker att jag ser på henne. Hon möter min blick med sina kritvita kontaktlinser, jag drar upp min högra hand, där jag har ytterligare en muntatuering, framför ansiktet precis som Jokern själv gör. Engla flinar brett och tar armkrok med mig. Jesper är för upptagen med att hälsa på dem innanför dörren för att ens märka. Som han skulle bry sig i vilket fall dock, han vet att Engla är hennes och de ser en sjuk tillit till varandra. Dessutom har jag ju Sofia.
Vi går in i Gabriels hus och han möter oss genast, jag har träffat honom ytterst få gånger men känner igen honom på hans kolsvarta hår och sprakande gröna ögon. Han ler mot mig och dunkar mig i ryggen. "Isak Widh, du kom." skrattar han.
Jag besvarar hans leende. "Klart fan, bjuder du på sprit eller?"
Han skrattar högt. "Bara att ta i köket, farsan bjöd."
Jag ler och drar med mig Engla in i köket där vi hittar sprit. Smidigt fiskar jag upp en flaska, slänger en blick på Engla och flinar mot hennes vita ögon.
"Ska jag blanda en magisk grogg?" frågar jag.
Hon ler och lutar sig mot köksbänken samt höjer ett ögonbryn.
"Kan du blanda bra groggar?"
Jag skrattar och slår bort blicken, skruvar upp korken på Fanta Lemon flaskan, kolsyran pyser ut. Jag korkar upp en Explorer och häller i ett glas, blandar med fantan, tar upp en jordgubbe ur skålen och ser mot Engla igen. Hon skrattar till när jag sätter jordgubben på kanten av glaset. Jag ger henne glaset och flinar, drar upp en dosa General Original ur byxfickan och pillar upp en prilla under läppen. Engla tar en klunk av groggen och rynkar pannan.
"Snusar du nu också?"
Jag skrattar till och räcker dosan mot henne.
"Ja jo, festsnusar. Ska du ha?"
Engla flinar tillbaka och tar en prilla hon med.
Jag granskar henne medan hon pillar in den bruna, niktotinstinkande snusprillan under överläppen, hon ser på mig och ler.
"Vad?"
Jag flinar snett mot henne och knäpper upp en ölburk, tar en klunk och rycker på axlarna.
"Du är söt"
Engla ler bredare, slår mig på axeln.
"Vet du vart Jesper tog vägen?" Frågar hon.
Jag blickar ut mot vardagsrummet och ser Jesper glida runt med sin polisklädsel, jag gör en gest och Engla nickar, tar sin grogg och dansar ut i vardagsrummet. Ensam står jag kvar och pillar på min Falcon-burk, ser på medan Engla dansar fram till sin pojkvän och kysser honom. Jag tänker på Sofia, fiskar upp min mobil och snapar att jag älskar henne, sedan suckar jag och klunkar min öl. Mobilen slinker ner i fickan, jag greppar min redan öppnade vodkaflaska. Jag tänker på mamma. Ångesten kryper utåt i kroppen, sprider sig från det stora, värkande hålet i mitten av bröstkorgen. Dricka hjälper ju för pappa, lär väl bli full då. Jag sätter flaskan mot läpparna och tar tre stora klunkar, det bränner och jag inser hur dålig idé det egentligen är. Nu är det redan försent, lika bra att dricka mer.

Hög musik. Dunkande bas. Mörker. Kyla. Cigg. Sprit. Mer cigg. Sarajärvi. Svart.

"Isak?"
Bokstävernas ljud ekar i mitt huvud, allt är svart. Jag känner mig trött, låt mig blunda!
"Isak!"
Ögonlocken är tunga som bly, jag kämpar med att få upp dem. Mitt högra ögonlock går segt upp, allt är suddigt och ganska mörkt. Ovanför mig ser jag siluetter av flera människor. Allt eftersom sekunderna passerar urskiljer jag Englas ansikte och några andra jag inte känner igen. "Isak? Mår du bra?" frågar Engla.
Jag suckar, tar mig för pannan och känner något blött i håret. Jag tittar på handen och ser att den röd. Irriterat rynkar jag pannan, sänker händerna mot marken under mig och pressar mig uppåt, upp på benen. Allt snurrar till. "Men vafan..." muttrar jag ännu mer irriterat.
Engla tar mig i armen och håller mig på benen. "Vad gjorde du?" frågar hon. "Men shit, du blöder ju!"
Jag frustar och slår mig loss, musiken dunkar från huset och jag känner mig illamående, jag är fucking dyngrak.
"Isak du går ingenstans!" får Engla ur sig. "Vad är din pappas nummer?"
"Lugn nu, ingen farsa behövs här." hör jag någon säga.
Jag ser Sarajärvi tränga sig fram med en cigg i mungipan. Han klappar mig på axeln medan Engla ojar sig, hennes röst är seg och släpig som den brukar vara när hon är rejält dragen. "Men han är ju förfan aspackad Jesper!"
Sarajärvi skrattar. "Vad är inte du då, hjärtat?" Sarajävi tar med mig in i huset, jag torkar blodet från pannan med skjortärmen. "Cirkus." Sluddrar jag en aning irriterat.
Sarajärvi flinar. "Drick inte mer nu, va? Ska du ha skjuts hem? Lucas Andersson kör."
Jag skakar på huvudet, vafan jag kan ju gå "Nej behövs inte, bor inte långt bort."
Sarajärvi rynkar pannan. "Du fattar väl att du är en aning för rund om fötterna va?"
Jag fnyser och tar stöd mot soffan. "Du tror inte det varit värre?"
Sarajärvi skrattar högt och dunkar mig i ryggen, jag kvider då pappa tidigare sparkat mig på samma ställe.
"Ta hand om dig, ring ifall du inte hittar hem." säger Jesper medan han går och hämtar min jacka.
Jag får på mig skorna och öppnar dörren, vinglar ut på uppfarten, försöker avgöra vilket håll jag ska åt. Fan, fullare än jag tidigare trott. På måfå väljer jag vänster, äsch, det blir säkert bra.
"Isak!"
Jag vänder mig om och ser Engla komma springandes mot mig.
"Jag följer dig hem." Säger hon.
"Tack." Säger jag och ragglar fram. "Fan jag är så jävla packad."
"Skoja inte, jag med. Gabriel sa att du ramlade i trappan." Fnissar hon.
"Mhmm..." mumlar jag och känner ångesten komma tillbaka allt eftersom jag sakta, sakta nyktrar till.
Engla och jag är tysta medan vi armkrok vinglar framåt.
"Hur mår du?" Frågar Engla till slut.
Frågan får mig att skratta till, jag drar fingrarna genom mitt blodiga gröna hår.
"Jag har dragit mig i trappan och däckat, hur tror du jag mår?"
Engla ler lite men hennes ansiktsuttryck blir sen mer seriöst.
"Jag menar... bortsett från fyllan... alltså, egentligen."
Jag suckar. "Varför undrar du?"
Allt snurrar och jag ser suddigt, jag ångrar grovt kvällens alkoholtintag. Känslan av hur bakis jag kommer vara imorgon slår mig och får mig att rysa av obehag.
Engla pillar på min jackärm.
"Jag får bara... känslan av att du döljer något, du är så stängd, pratar aldrig om dig själv liksom."
Jag känner hur allt snurrar till och jag sätter mig ner på trottoaren.
"Ska jag ringa Lucas?" Frågar Engla.
Illamåendet slår till, jorden snurrar. Förbannade alkohol! Tyst lägger jag huvudet mellan mina knän för att dämpa illamåendet, ångesten sprider sig snabbt i kroppen och det känns som jag ska explodera. Varför frågar hon?
"Jag önskar bara farsan... var som förut." säger jag otydligt.
"Va?"
"Ja fan... kan han ba... vara snäll typ..." mumlar jag. Plötsligt känner jag hur illamåendet eskalerar, jag spyr.
Engla klappar mig på ryggen och uppmanar mig att stoppa fingrarna i halsen.
"Vad menar du Isak?" Frågar hon undrande men försiktigt.
"Inget..." flåsar jag och kväljer.
"Du vet att du kan prata med mig?"
"Prata och prata..." mumlar jag.
"Vad säger du?"
"Mhmm..." mumlar jag medan allt snurrar och blir suddigt.
"Isak prata med mig."
"Jag däckar..."
"Nej det gör du inte."
Jag nickar kort, för det gör jag visst. Ögonen tar ett varv i skallen. "Jo." Konstaterar jag.
Svart.