Isak

5 - Leo

Jag slår upp ögonen och det är ljust i rummet. Förvirrat sätter jag mig upp och grimarserar när jag känner hur ömt mitt huvud är från igår. Jag ser mig omkring i det vita ganska stora rummet och funderar ett tag, ser bredvid mig och ser att någon annan legat där. På golvet ligger alla mina kläder och det slår mig plötslig. Jag svär för mig själv och hoppar upp ur sängen samt börjar ta på mig kläderna. När jag fått på mig byxorna öppnas dörren och Sofia kommer in med en handduk kring sig och blött hår. Jag höjer ögonbrynen och ser förvånat på henne. Hon ler. "Jag trodde inte du var uppe än."
Hon granskar mig och biter sig i läppen samt lutar sig mot dörrkarmen. "Bakis?"
Jag stirrar bara på henne och biter på min tumnagel och släpper sedan ner handen på benet samt börjar trumma med fingrarna på låret.
"Sofia..." Börjar jag.
Hon nickar. "Vad?"
"Låg jag med dig?" Frågar jag och klämmer ihop läpparna.
Ett litet leende sätter sig på hennes läppar och hon snurrar håret kring sitt finger. Hon skrattar sedan. "Vad tror du?"
Jag suckar tungt och drar handen över ansiktet. "Antar att jag misstänker det."
Sofia går mot mig och stannar någon decimeter framför mig. "Vi levde i nuet, eller hur?"
Jag tittar bara på henne när hon ler. Hon slår mig på armen. "Kom igen Isak, ge dig att se så bekymrad ut."
"Jag är ingen som ligger runt... så du vet. Eller inte så mycket i alla fall."
Sofia skrattar och får mig att le också. Det var okej för henne, det var egentligen bara det jag brydde mig om.
"Isaak, ge dig! Det är okej, jag menar jag var ju med på det." Ler Sofia.
Jag nickar och ler, ser ner i golvet. "Bra. Men vi behöver inte säga detta till någon."
Hon skakar på huvudet, lägger sin ena hand på min höft och stryker den andra över min vänster arm. Jag följer tyst hennes rörelser.
"Vad har hänt med armen?" Frågar hon mjukt.
Jag skruvar på mig och ser bort från henne samt försöker dölja min vänstra handled.
"Det var när jag var liten, fick kokande vatten över mig." Ljuger jag och tar bort hennes hand från armen. Hon rynkar sin pannan i två veck.
"Känns det otrevligt?"
Jag ser på henne och det rycker i ena mungipan. "Jag har ingen känsel i den brännskadade huden."
Hon ler lite med. "Okej."
Hon ser osäkert på mig och vänder sig om och går till sin garderob. Hon öppnar sin underklädeslåda och rotar bland trosor, jag granskar henne. Hon slänger en blick på mig och jag lutar mig mot en byrå, ser nöjt på henne. Min mobil börjar ringa, Sofia ser på mig och verkar vilja säga något. Jag håller upp ett finger mot henne och tar mobilen och slänger en blick på skärmen, Leo ringer står det. Jag rynkar pannan och swipar över skärmen samt för mobilen mot örat. "Tja." Svarar jag. "Vad vill du?"
Leo skrattar i luren. "Sluta låta så besvärad Isak."
Sofia ser på mig och frågar mig vem det är, jag ignorerar henne.
"Men jaja jag är bakis." Säger jag med en mer lättsam ton.
Leo skrattar mer. "Kan jag starta facetime?" Har inte sett dig på ett bra tag lillskit."
"Ja vänta bara en sekund..." Svarar jag och tar bort luren från örat och ser på Sofia.
"Jag kommer strax." Säger jag och tar med mig skjortan samt drar på mig den medan jag går ner för trappan.
Jag besvarar sedan Leos facetime samtal och hans leende ansikte poppar upp på min skärm.
"Fyfan hur du ser ut." Skrattar han. "Är det det nya huset jag ser i bakgrunden?"
Jag är precis påväg på att ljuga när Sofia kommer ner för trappan. "Vem är det?" Frågar hon nyfiket och ser på skärmen.
Leo skrattar högt. "Har du tjej?" Utbrister han.
Sofia flinar, jag gör en irriterad grimas. "Nej hon är inte min tjej, det är hennes hus jag... deckade här igår så sov över här."
Min storebror brister ut i gapskratt. "Du är sämst på att ljuga Isak."
Jag ser bort och suckar tyst för mig själv. Sämst på att ljuga, ska han säga som inte ens som min bror funnit ut mina största lögner. Det går bara kanske två sekunder innan jag ser tillbaka på skärmen.
"Vi låg bara. Jag skaffar inte flickvän." Säger jag kallt mot Leo och Sofia.
Leo ser på mig en stund i tystnad med bleknat leende.
"Isak, kan jag prata ensam med dig?"
Sofia reser sig upp och nickar, går ut i köket. Jag ställer mobilen på soffbordet och lutar den mot en blomkruka.
"Vad är grejen?" Frågade Leo allvarligt.
Jag rycker på axlarna. "Vad syftar du på?"
Han suckar. "Jag vet att det är något, du brukar aldrig byta humör så fort. Dessutom brukar du heller aldrig vara så kall."
Jag ser på min bror och ler ett litet fakeleende. "Jag är bara bakfull, okej? Jag drack mycket igår."
Min storebror slickaar sig om läpparna och liknar mig för någon sekund. "Jag tänkte komma hem en sväng nästa vecka. Jag börjar inte terminen föränn om två veckor." Säger han efter att ha iaktagit mig ett tag.
Jag hummar. "Okej bra, men du skulle kommit denna veckan för farsan är borta till söndag eller tisdag."
Leo såg bort och rynkade på näsan. "Jaha..." säger han suckandes.
Jag ser tyst på honom och känner mig kall i kroppen.
"Snor du sprit från missbrukaren själv eller?" Frågar Leo med en irriterad ton.
Jag ser bort och tänker igenom vad jag ska svara. Bara jag vet vad som händer om jag snor sprit från pappa. Men... vad är bäst att svara Leo?
"Ibland." Svarar jag tillslut. "Nu gör jag ju eftersom jag inte känner till några langare eller äldre som kan köpa ut... än."
Det var bra sagt. Delvis sant, det är bra för jag hatar att ljuga för Leo.
Leo nickar och hummar. "Men sluta drick, det finns inget bra med sprit." Han gör en konstpaus och ler sedan smått. "Men då kommer jag nästa vecka, tisdag, flyget går sju trettio från Paris så jag är nog i Sverige runt elva eller tolv."
Jag nickar och ler. "Ska bli kul att se dig." Jag tar mobilen och ställer mig upp. "Vi hörs."
"Au revoir." Säger Leo och gör en honnör innan han lägger på samtalet.
Jag står kvar en stund och andas tungt innan Sofia kommer in i vardagsrummet.
"Vem var det?" Frågar hon nyfiket.
Jag lägger mobilen i fickan och börjar knäppa skjortan ordentligt. "Min storebror."
"Jaha, hur gammal är han och var bor han? Ni är jättelika! Förutom hårfärgen då." Forstätter hon glatt.
"21, Frankrike. Han studerar där nere." Svarar jag och går ut i hallen och börjar ta på mig skorna. Jag är precis påväg att gå när Sofia tar tag i min arm.
"Var ska du?" Frågar hon och rynkar pannan.
Jag ser upp på henne. "Hem." Svarar jag kort.
"Varför har du så bråttom?" Hon låter ängslig.
Jag tänker snabbt. "Jag kom på att jag måste städa innan min pappa kommer hem från USA." Säger jag och ser på henne i någon sekund. Jag ler sedan och kysser henne snabbt i håret. "Vi ses ikväll." Säger jag och slänger en blick över axeln innan jag går ut genom dörren, hon ler.
"Vadå ikväll?!" Ropar hon efter mig.
Jag tar upp min cykel från marken och ler brett mot henne. "Ja, jag kommer tillbaka då!" Ropar jag tillbaka och slänger mig upp på cykeln och hon ler mot mig innan jag cyklar iväg i den varma sommar förmiddagen.

≁

Tack för att ni läser! Lämna gärna en kommentar!