Isak

12 - Tio minuter en kvart

Jag följer med Leo till flygplatsen. Innan han går mot säkerhetskontrollen kramar jag honom och jag vill inte släppa taget. Allt jag egentligen vill är att han ska stanna kvar i Sverige och finnas i min närhet. Men det går inte, jag kan inte tvinga honom kvar i något han vill ifrån, hindra honom från att göra det han drömmer om. Min bror Leonard förtjänar det bästa och det bästa för honom just nu är inte att beskymra sig för mig och pappa utan att studera i Paris och få ett avbrott. Jag tror att det är så han kunnat hantera sorgen så bra. Mår Leo och pappa bra så mår jag bra, och de mår bäst när de är ifrån varandra. I alla fall för tillfället.
Leo släpper mig och tar tag i mina axlar, ser mig i ögonen. "Jag kommer hem till jul igen, jag vet inte om jag har tid att komma innan dess. Men om du verkligen vill träffas så får jag det att fungera, okej? Allt för dig Isak." Han ler brett. "Du kan kanske komma ner till Paris på höstlovet om du vill? Jag har nog flyttat ut från kollektivet tills dess. Låter det bra?"
Jag ler lätt tillbaka och nickar. "Ja, jag får höra med pappa och se längre fram."
Leo ruffsar mig i håret och kramar mig ytterligare en gång. "Jag älskar dig lillskit. Sköt om dig nu, jag ringer på lördag som vanligt."
Jag ser på min leende bror. "Jag älskar dig med Leo." Svarar jag.
Leo lämnar mig motvilligt och går mot säkerthetskontrollen. Jag står kvar och ser efter honom, ser hur han försvinner bakom ett hörd med sin ryggsäck på ryggen. I just den sekunden känns det som hela min kropp sjunker i temperatur. Jag ser ner i golvet innan jag vänder och promenerar ut genom glasdörrarna med målet att åka hem igen, hem till pappa, fast jag egentligen inte vill.

Måndag
Stilla ligger jag i sängen och stirrar upp i taket, huvudet dunkar. Jag sätter mig upp och tar upp pillerpaketet på mitt nattduksbord samt trycker ut två Alvedon i min vänstra hand. Utan vatten sväljer jag de båda pillrena som blir min tredje dos idag. 3000 milligram har jag proppat i mig sedan klockan åtta imorse, alltså på fyra timmar, och huvudvärken har inte släppt än. Jag suckar och vänder på det blå paketet i min hand, läser på dess baksida. Överdosa Alvedon lär väl inte vara farligt? För det är precis det jag gjort i frustration. Skiten fungerar ju ändå inte. Men vem fan bryr sig om det nu skulle vara farligt. Jag suckar tungt och lägger mig ner igen, kollar mobilen och undrar om jag ska skriva förlåt till Engla.
Precis innan jag hinner börja tänka på hennes ord från i lördags igen gör min mobil  ett ljud ifrån sig. Jag tar upp den och ser på låsskärmen att Aleks har skickat ett sms;

Tja sjukling. Fortfarande bakis eller? Haha. Jag pallar inte vara kvar i skolan, är du hungrig? Jag betalar pizza.

Jag ler för mig själv åt hans sms och låser upp mobilen för att svara;

Haha, vi säger så. Ta kebabpizza, fast utan lök, jag hatar lök. Farsan jobbar till 17 så vi är ensamma.

En skrivbubbla poppar upp på skärmen och strax därefter svarar Aleks;

Tio minuter en kvart 👨🏽‍🍳🍕

Jag skrattar tyst och reser mig ur sängen, huvudvärken slår till och jag stönar av smärta. Staplandes går jag fram till garderoben och tar på mig en tröja och ett par byxor. Jag blir sedan ståendes när jag får syn på tröjan Engla lånade av mig i fredags natt. Jag tar upp den och känner att den doftar av hennes parfym. Framför mig ser jag hennes leende ansikte i månskenet där hon satt på bryggan och såg på mig. Hennes leende är något alldeles speciellt, så vackert och så äkta liksom. Hennes ögon tindrade så fint i det dunkla mörkret medan hon såg på mig, men de fick mig ändå att känna mig en aning obekväm. När hon ser på mig är det som om hon ser genom mig, som hon kan läsa mig som en öppen bok. Det är som om hon vet det jag inte vill att någon ska veta.
Jag finner mig själv tänkande på Engla Cederholm igen och känner mig en aning irriterad. Jag vill inte tänka på henne. Istället rensar jag tankarna genom att tänka på hur hungrig jag egentligen är. Snabbt springer jag ner för trappan och ut i vårt stora nyrenoverade kök. Jag öppnar lådorna och tar fram bestick och tallrikar, öppnar dörren ut till vår inglasade altan och ställer ner tallrikarna samt besticken på bordet. Solen gassar på och har värmt upp altanen till en perfekt temperatur, jag öppnar en av glasdörrarna en aning samt hissar ner markiserna en bit. I hallen ringer dörrklockan, jag går genom huset och låser upp ytterdörren. Aleks öppnar dörren själv och har en stor pizzakartong i famnen samt ett brett leende på läpparna.
"Leverans till Isak djuret Widh aka sprit guden."
Jag skrattar åt han och tar emot pizzan, bär ut den till altanen. "Vad vill du dricka?!" Ropar jag.
"Vad som!" Får jag som svar.
Jag går in i köket och möter Aleks, öppnar kylskåpet och Aleks flinar när han får syn på några burkar Falcon Export 5,2%.
"De där ser mer än lovande ut." Ler han.
Jag slickar mig om läpparna och tvekar men nickar sedan ändå och ler. "Ta för dig."
Aleks gör en imponerad min och tar ut två burkar samt skrattar. "Isak Widh ditt hus är fan Systembolaget 2.0."
Jag skrattar lätt och stänger kylskåpet efter honom. Samtidigt tänker jag igenom vilka konsekvenser jag kommer få ta när pappa kommer hem. Om jag ställer dit någon annan öl kanske han inte märker, eller så har vi några fler burkar Falcon i källaren? Äsch skit samma, jag orkar inte bry mig.
Aleks öppnar pizzakartongen och slår sig ner bredvid mig, han skär upp en stor bit åt sig själv och mig. Vi äter i nån minut  innan Aleks bryter den fridfulla tystnaden. "Isak?"
Jag hummar och ser på honom.
"Vad hände i fredags natt?" Frågar han och tar en klunk av sin öl.
Jag ser tyst på honom och rynkar pannan. "Vad syftar du på?"
Aleks höjer sina ögonbryn. "Du vet vad jag snackar om Isak, kom igen."
Jag lägger ifrån mig besticken och lutar mig bakåt i stolen. "Vad har Engla sagt?"
Aleks skakar på huvudet och sväljer. "Hon verkar arg på dig, hon snackade med Sofia om det idag men hörde inte vad de sa. Sen såg jag också när ni drog ut i fredags." Han ser lite allvarligare ut. "Därefter såg jag inte skymten av er."
Jag ser ointresserat på Aleks och tar en klunk ur min burk. Aleks lutar sig en aning framåt. "Isak, Engla och Jesper har varit tillsammans i ungefär två år... Jag har sett hur du tittar på Engla men jag avråder dig. Jesper är en trevlig kille men han är inte att leka med."
Jag stirrar på Aleks och spänner käkarna.
"Aleksander, vad du tror och tycker dig se är fel." Jag suckar och knäpper händerna. "Jag var full, drog ut med henne och vi badade. När vi kom tillbaka var det sent och jag ville inte låta henne gå hem själv så hon sov här och drog hem på morgonen."
Aleks rynkar pannan och skakar oförstående på huvudet. "Varför är hon då arg på dig?"
Jag himlar med ögonen. "Men snälla, jag betedde mig dåligt på morgonen. Hon sa att jag jag bara kan bete mig när jag är full, vilket delvis är rätt."
Aleks nickar långsamt och suckar tyst, jag ser på honom.
"Dessutom Aleks, jag har en grej med Sofia."
Aleks blick skärps och ett litet leende lägger sig på hans läppar. "Va? Sen när?" Skrattar han lätt och tar en pizzabit, tuggar den långsamt.
Jag ler lite för att lätta upp stämningen. "Sen förra fredagen, asså det var inte menat att bli men jag låg med henne på fyllan sen träffades vi igen och upprepade det, så jag antar att vi har något."
Aleks skrattar högt. "Isak, på en vecka?! Du är fan sjuk."
Jag flinar. "Jaja inte det bästa jag gjort men men..."
Aleks skär en pizza bit till och stoppar den i munnen. "Äsch, Sofia är chill. Säg bara till henne om du inte vill ha något seriöst, hon kommer ta det bra. Hon förväntar sig inte mycket av oss killar." Säger han med munnen full av kebab.
Jag rynkar pannan. "Vad menar du med att hon inte förväntar sig mycket av oss?"
Aleks tuggar och sväljer tillsammans med en klunk öl. "De flesta hon varit intresserad av har bara lekt med henne." Säger han och ser menande på mig.
Jag ser ner i bordet. "Åh ja." Mumlar jag.
Jag känner mig ledsen för Sofias skull och mår dåligt över att jag bara låtit mig själv ha sex med henne. Jag vill inte att hon känner att någon bara leker med henne igen, för det förtjänar hon inte. Hon är för bra för det.
Aleks skrattar. "Lugn, jag vet vad du tänker. Isak, hon märker vilka som är ute efter att såra henne, hon vet att du inte vill leka med henne."
Jag ser på Aleks. "Hur fan vet hon det?"
Aleks lägger huvudet på sned och rättar till kepsen över sitt mörka hår. "Det märks på dig vad du är för typ Isak, och det märker hon också. Jag lovar, chilla."
Jag nickar lätt och petar i min mat, hummar tyst. Jag väljer att lita på Aleksanders ord om Sofia samt kan inte sluta tänka på det han sa om Engla.