Isak

35 - Panikångest

Engla
Ett prasslande ljud får mig att sakta föra mig långt bort från djupsömnens ljuva drömmar och tillbaka till verkligheten. Irriterat frustar jag och kniper ihop ögonen ännu hårdare i hopp om att återvända till min konstiga men ändå härliga dröm. Ljudet blir högre och låter bekant. Jag lyfter på ögonlocken och möts av ett intensivt mörker. För en kort stund grips jag av panik innan jag inser att jag ligger i Isaks säng där jag så lugnt lagt mig till ro för några timmar sedan med hans armar runt mig. Jag vrider på huvudet och ser hans siluett. Sakta vänjer mina ögon sig vid mörkret men jag kan inte identifiera ljudet. "Isak?" Viskar jag trött. "Vad gör du? Kom och lägg dig igen."
Jag hör hur han hummar för sig själv, eller säger något som inte är riktat till mig. Jag ställer mig tyst upp och går mot honom. När jag rör vid honom hoppar han till, jag tänder lampan på hans skrivbord och möts av hans förvirrade och skrämda blick. I sina händer har han en hel hög med piller och kapslar som han tryckt ut från flertalet kartor. Jag rynkar pannan och ser på honom. "Isak... vad gör du?"
Han drar handen genom håret och jag märker att han darrar. "Ja-jag kan inte sova jag..."
Jag och min hopskrynklade panna granskar honom och det går upp ganska fort för mig vilket stadie han är i, en panikångestattack. Jag skrynklar ut pannan och drar min hand mot hans kind. Han är iskall.
"Kan jag bara, bara få ta mina tabletter?" Frågar han trött med darrig röst och blanka ögon. Jag kastar en blick på alla piller i hans hand och sänker sen min egna hand för att pilla på dem. Jag kisar och upptäcker symboler på några av de blå pillerna som ligger blandade med de tvåfärgade kapslarna och några andra vita tabletter. Smileys, blommor, gulgröna tvådelade kapslar. Jag ser upp mot honom igen. "Isak, mixa inte ecstasy med tramadol, och speciellt inte med din receptbelagda medicin." Suckar jag. "Du kommer överdosera."
Isak skakar på huvudet. "Det är inte droger."
Jag lägger huvudet på sned. "Är inte alla tabletter egentligen droger?" Jag stryker baksidan av hans vänstra hand och ger honom en menande blick. "Dessutom är jag inte dum. Jag vet vad det är för piller."
Isak stirrar på mig i det dunkla skenet och jag stirrar tillbaka. "Jag tänker ta dina piller nu, i alla fall dina droger, okej?"
Isak nickar kort men tveksamt. Jag nickar tillbaka och sorterar ut drogerna från vad jag vet är hans mediciner och stänger handen kring dem. "Vi löser din panikångestattack med den rätta mängden medicin och vad du sedan önskar." Tillägger jag.
Jag ser på honom en sista gång för att få någon slags reaktion, men han stirrar bara tomt ut i mörkret medan hans kropp skakar som ett asplöv. Jag går mot toaletten som ligger utanför hans rum, tänder lampan och blir nästan bländad av ljuset som lyser upp det vitkaklade badrummet. Jag blinkar ett par gånger och känner ögonen vattnas av svedan. Tyst öppnar jag toalettlocket för att Isaks bror Leonard inte ska vakna och sedan låter jag drogerna singla ner i porslinstoaletten. Jag spolar och ser mig sedan i spegeln. Runt handleden har jag en hårsnodd och jag samlar ihop håret för att snurra snodden kring det. Jag tassar tillbaka mot Isaks rum och hittar honom ståendes som en staty på samma plats som jag lämnade honom. Jag kramar om honom och känner hur min axel blöts ner av hans tårar. Han skakar och hulkar, jag kramar om honom hårt och stryker honom genom håret. "Kom, vi går och lägger oss igen. Jag lovar att hålla om dig hela natten." Viskar jag i hans öra. Jag kan inte avgöra om han nickar eller bara skakar, men han följer med mig till sängen. Jag låter Isak lägga sig med huvudet på min bröstkorg medan jag stryker hans blonda tjocka hår mellan mina fingrar. Håret är lent som sammet när han inte har format det med vax och det doftar som honom, en speciell god doft som medför lugn. En sådan doft man hans hem skulle kunna dofta när man kom innanför hans dörr. Men detta hus är inget hem utan just bara ett hus, ett skal utan kärlek. Därav doftar det inget annat än hus. "Jag älskar dig Isak och vi kommer att lösa detta tillsammans." Viskar jag och kysser hans panna.
Efter några minuter tystnar Isaks gråt och han verkar falla in i sömn. Jag vågar inte röra mig eller sluta stryka hans hår, så jag fortsätter tills mina ögon slås ihop av utmattning.

Jag slår upp ögonen och det är fortfarande mörkt ute, men på skrivbordet visar den digitala klockan att det är tidig morgon, så tidigt så solens strålar inte vågat sig fram än. "Hur visste du att jag hade en panikångestattack?"
Isaks mjuka röst bryter tystnaden och jag blir förvånad över att den inte är raspig som alla andras morgonröster.
Han rullar av min bröstkorg och tittar på mig. Hans tillstånd verkar vara stabilt vilket får mig att lättat dra efter andan. Jag ler mot honom och stryker hans hand. "För jag brukade ha dem också."
Isak rynkar pannan och ser besvärad ut. Jag ser frågande på honom. "Vad?"
Han suckar lätt och vrider på sig. "Någon så fin som du ska inte behöva uppleva dem."
Jag ser menande på honom. "Inte någon så fin som du heller."
Vi tittar på varandra utan att fortsätta konversationen, båda verkar vilja lämna den där. Plötsligt tar han stöd med armen och lutar sig mot mig, han andas mot mitt ansikte. "Tack." Mumlar han och kysser mig. Jag besvarar hans mjuka läppar och placerar mina händer kring hans bakhuvud, flätar in mina fingrar i hans hår. Han tycker sig uppåt och lutar sig över mig för att fortsätta kyssa mig. Våra kroppar trycks mot varandra och vi omfamnar varandra. Han slutar plötsligt och kastar en blick mot klockan. Tvärt reser han sig upp och ser på mig. "Jag tänkte ta en dusch." Säger han tyst.
Jag ser på honom och rättar till min tröja. "Okej." Andas jag förvirrat.
Han tar av sig sin tröja och vänder ryggen mot mig för att gå mot badrummet. I dörröppningen stannar han och kastar en blick mot mig. Det rycker i hans läppar. "Du får följa med om du känner för det." Säger han tyst och jag tycker mig höra en lätt road ton i hans röst.
Sedan går han och jag hör hur han slår på duschen i hans badrum. Jag andas tungt ut och slänger även jag en bild på klockan. Efter någon sekunds överläggande reser jag mig upp och tassar efter honom. Jag stänger tyst badrumsdörren om mig och tvekar för att vända mig mot duschen. Var inte en fegis, tänker jag och vänder mig om. Duschens väggar är immiga men jag ser hans siluett bakom dem. Jag tar försiktigt av mig mina kläder och går försiktigt in i duschen där jag möts av Isak. Han vrider på huvudet och ser över sin axel men håller sin blick på mitt ansikte. Jag bestämmer mig för att göra samma sak trots att jag bara ser hans ryggtavla. Han ler och vänder sig mot mig, sträcker ut sin hand mot mig och drar in mig. Han tar mig tätt intill sig och tar ur mitt hår från min hästavans. Jag ryser medan han stryker min kind. Han ler ännu bredare. "Säg till om det inte känns rätt." Viskar han.
Jag nickar och han stryker sin hans över min arm för att sedan lägga den på min rygg. Isak drar försiktigt med mig in under regnduschen. Mitt hår blöts ner och han stryker sin hand över det. Det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur min bröstkorg. Han stryker sin tumme över mina läppar och kysser dem sedan lätt. Jag ryser, vilket får honom att omfamna mig. Det varma vattnet träffar våra kroppar likt regn. Han släpper plötsligt min rygg och klappar i händerna två gånger. Belysningen släcks och istället tänds små lampor i duschen som ger ett dunkelt sken och får taket att se ut som en stjärnhimmel. Där står vi, säkert i en timma och utbyter några kyssar samt många långa blickar. Han släpper aldrig mitt ansikte med blicken och rör aldrig min kropp längre än ner till armbågen. Han stänger av vattnet och skrattar till. "Tur att det är lördag." Viskar han och kliver ur duschen. Jag stirrar på hans ryggtavla innan han ger mig en vit handduk.
"Tack." Säger jag och virar in min kropp i den.
Vi utbyter en blick innan han leendes tar min hand och leder mig in till sitt sovrum igen. Klockan visar att hon bara är 06:17 och han rycker ner mig i sängen med honom. Jag tar ett hårt grepp om min handduk trots att jag nyss stått utan kläder med honom i duschen. Han ler mot mig. "Jag är så tacksam för dig." Viskar han och kysser sedan min panna. Och där blir vi liggandes, hand i hand, tittandes in i varandras ögon.