Isak

18 - Du har lov nu va?

Jag sitter tyst kvar vid köksbordet när Engla gått, pappa står och plockar i diskmaskinen medan jag granskar honom. Allt känns så kontigt, helt plötsligt beter han sig som innan mammas död igen. Vad har hänt som fått honom att slå bort tankarna från henne idag när han är ledig och inte ens har jobbet att gräva ner sig i?
"Jag ska iväg en sväng till Oslo på måndag och blir kvar till tisdag." säger han plötsligt och avbryter mina tankar.
Jag ser upp på honom, han ser på mig med och slår sig ner bredvid mig, ler.
"Du har lov nu va? Jag tänkte att vi kanske kunde åka hem till Västerås och hälsa på när jag kommer hem från Oslo. Kolla till graven och så." säger han.
Jag ser förvånat in i hans glada ögon och känner hur min panna rynkas, pappa märker och verkar förstå, han spänner käkarna.
"Isak... förlåt. Jag vet att jag inte varit rättvis mot dig sedan Leo flyttade. Jag ska sluta med drickandet, jag lovar att det ska bli som det var förut igen."
Jag slår bort blicken, biter mig i läppen och fingrar på mitt armband. Jag blir glad, hela kroppen sprudlar av glädje. Är det nu det vänder? Fyfan vilken lättnad!
Pappa väntar tålmodigt på ett svar, jag ser upp och möter hans blick igen ler smått.
"Det gör inget pappa. Du är förlåten."
Pappa andas ut och ler, stryker mig över ryggen. "Vad skönt att höra. Men så vad säger du? Jag kommer hem på tisdag vid lunch vi kan åka direkt då om du vill."
Jag nickar. "Låter bra. Leo pratade om att jag skulle komma ner till Paris på lovet när han var här senast men det blev inte att jag pratade med dig om det..."
Pappa höjer ögonbrynen. "Men det finns säkert flyg, och jag har jättemycket bonuspoäng med SAS och Air France vet du så kan nog gå att fixa på kort varsel ifall du vill..."
Jag skrattar till. "Nej pappa det behövs inte. Jag måste hinna träffa Sofia också. Leo kommer ju ändå hem till jul."
"Vem Sofia?"
Jag ler och känner mig smått generad. "Min flickvän typ."
Pappa ler och klappar mig på axeln. "Flickvän?! Åh gud, jag som trodde du hade något med den där Engla. Men grattis Isak."
Engla, varför trodde pappa det? Äsch, okej försök ignorera det nu när pappa är på bra humör.
"Tack." Svarar jag och skrattar.
"Men du. " börjar pappa. "Gör du något i helgen? Jag tänkte att vi kunde ta oss lite tid, se oss runt lite i stan. Jag menar vi har ju inte direkt fått någon tid tillsammans på ett bra tag."
"Jo det kan vi men imorgon är jag typ upptagen..."
Pappa höjer ögonbrynen. "Åh jaha, vad ska du göra?"
Jag skruvar på mig. "Det är typ halloweenfirande hos en 99:a..."
"Jaha, jaja." han skrattar. "Isak, jag vet att du går på fest ofta och jag vet ju att du dricker. Jag kan ju inte säga att jag uppskattar det men det är ju sånt tonåringar gör."
Jag ser på honom och rynkar pannan. "Men... förra gången blev du ju jättearg?"
Pappa ser på mig och hans leende bleknar. "Jo, ja. Men det var mest för att du haft fest hemma utan min tillåtelse och jag vet inte, jag hade nog bara en dålig dag. Förlåt."
Jag ser på honom och nickar långsamt. Jag hummar tyst och slår bort blicken. Pappa är precis påväg att säga något men min mobils ringsignal avbryter honom. Jag kastar en blick mot den upplysta skärmen som visar att Sofia ringer, fort reser jag mig upp och går upp mot mitt rum. I trappan svarar jag.
"Hej."
"Hej, vad gör du?" frågar Sofia.
Jag stänger dörren till mitt rum om mig och slår på högtalartelefon.
"Inget speciellt. Åt middag för en stund sen med pappa och..."
Jag tystnar och funderar en stund.
"Och..?"
"Ingen annan, det var bara vi jag tänkte fel." muttrar jag och lägger ihop mina skolböcker på skrivbordet, slår mig sedan ner i stolen och rör vid datorns musplatta så den vaknar till liv igen. Spotify står pausad på "Hela huset" sedan Engla och jag lyssnat på den då den blivit som ett minne från den där kvällen...
"Okej...Vad händer i morgon då? Många som styr hörde jag, vem ska du dra till?" frågar Sofia på andra sidan luren. I bakgrunden hör jag hennes småsyskon och föräldrar.
Jag sparar alla mina Word-dokument som för tillfället är uppe på skärmen och stänger sedan ner locket på skol-datorn igen, det vita äpplet slockar.
"Gabriel Nyman, en i Jespers klass." svarar jag.
"Wow, blev du inbjuden till honom?" skrattar Sofia.
Jag ger ifrån mig ett litet skratt jag med. "Ja, folk gillar mig här vet du."
"Jo tack det har jag märkt. Alla visste vem du var efter min fest i början på terminen."
Jag flinar för mig själv och fingrar på mina hörlurar på skrivbordet, nere från nedervåningen ropar pappa.
"Du vi får höras, pappa vill något." säger jag till Sofia.
"Okej, skriv när du har tid."
"Såklart." svarar jag.
"Bra. Älskar dig."
Orden slår mig ganska hårt och gör mig en aning paff trots att jag hört dem förut.
"Älskar dig med." svarar jag och lägger på. Första gången jag sa de orden till Sofia, det känns konstigt.
Pappa kommer in i mitt rum, han ler.
"Ska du bli med in till stan?"
Jag ler tillbaka mot honom och nickar.

≁

Hej och förlåt för ett dåligt kapitel och för att det dröjt så lång tid! Men det har hänt en sak i mitt liv som gjort att jah känt mig och känner mig ganska nere men ska försöka få till ett bättre kapitel till nästa gång! Hoppas detta duger i alla fall!