Isak

20 - Kan vi snacka?

En lätt smäll väcker mig. Mina ögonlock öppnas och jag slås genast av en otrolig huvudvärk och illamående, kroppen är stel och jag muttrar. Jag ser mig om och upptäcker att jag fortfarande har gårdagens utklädnad på mig. Sedan får jag syn på pappa, han står vid mitt skrivbord och plockar upp pennor från golvet. Han har vält ut mitt pennställ vilket måste varit vad som väckt mig. Han får syn på mig och ett leende sprider sig från hans läppar till hans azurblå ögon.
"Förlåt. Väckte jag dig?"
Jag rynkar förvirrat pannan, han är glad?
"Öhm, ah." mumlar jag. "Men det är lugnt."
Pappa ställer upp pennorna på skrivbordet igen, bredvid min dator och tar med sig ett glas, en resorbtablett samt ett paket Ipren till mig. Han skrattar lätt.
"Jag antog att du skulle behöva de här efter hur du kom hem inatt."
Förvirrad hasar jag mig uppåt i sängen, tankarna snurrar och jag försöker komma ihåg gårdagen. Allt är luddigt, det sista jag kommer ihåg är att jag lämnade festen och att jag slagit i huvudet. Min hand åker automatiskt upp min pannan, där sitter ett plåster. Jag fattar ingenting. Pappa sätter vattenglaset i mim hans och trycker ut två Ipren-kapslar i sin hand. Sedan öppnar han Resorbröret och häller i en brustablett i glaset, nickar mot det. "Drick så mår du bättre."
Han märker av hur förvirrad jag är.
"Antar att du inte minns men du kom hem i en bil med någon kille som hette Lucas. Han sa att du var för full och hade somnat, samt att du slagit i huvudet. Så jag plåstrade om dig." Han log och slogs sen av en till sak. "Åh juste, hon Engla var med också, hon var orolig för dig. Men jag sa att det var bäst att hon åkte hem hon med."
Jag klunkar mitt glas Resorb och sväljer tabletterna. Engla?
"Mhm..." mumlar jag och granskar pappa.
Har han rökt på? För full är han inte. Inte heller är hans ögon rödsprängda som de brukar vara. Hur länge har han varit nykter?
Nu är vi inne på den andra, eller kanske till och med tredje dagen han är... konstig? Varför är han inte normal, herregud det är söndag han borde själv ligga och sova vid den här tiden från den traditionella lördags-barrundan. Vad är klockan ens, typ nio? Jag vrider på huvudet och konstaterar att hon är halv tio.
"Du jag tänkte om du hade lust att följa med till  stan idag igen en sväng. Jag glömde att jag skulle behöva en ny skjorta till nästa vecka, jag ska ner till Prag då."
Jag granskar pappa en stund till, dröjer ut på svaret. Vad fan är det med honom?
"Jag är bakis..." svarar jag misstänksamt.
Pappa skrattar till och klappar mig på mitt vänstra ben.
"Kom igen, jag bjuder på lunch och vad du än vill ha för kläder. En ny kostym kanske? Du har ju inte..."
"Kostym?" Avbryter jag. "Jag har ju redan en från mammas... ja..."
Pappa ler. "Jo jag vet du har inte samma stil som mig men kanske något annat? Jag vet ju de där Tiger-jeansen du tittat på."
Jag sitter som förstummad men får tillslut ur mig ett "Aja..."
Pappa reser sig upp. "Bra, vi åker vid elva. Stressa inte, jag går ner och gör frukost. Äggröra duger väl?"
Innan jag ens hinner svara försvinner han ner för trapporna.
"Du vet att jag inte äter frukost..." mumlar jag och sitter förvånat kvar, tom på ord.
Plötsligt vibrerar min mobil till, jag tar upp den från nattduksbordet, det är Engla:
Hej, hur mår du idag? Kan vi snacka, jag vill fråga dig om igår
Jag sväljer hårt, vadå fråga mig om igår? Jag går in på hennes kontaktinformation och klickar på FaceTime. Mitt ansikte poppar upp på skärmen medan signalerna går fram, fy fan hur jag ser ut. Svart under ögonen, ruffsigt grönt hår och halvöppen blodig samt smutsig skjorta. Tre korta signaler hinner gå innan Englas ansikte dyker upp på skärmen. Hennes bloda hår är uppsatt i en bulle på hennes huvud och hon är osminkad, hon äter flingor.
"Hur fan ser du ut?" Frågar hon och ser trött ut.
"Godmorgon till dig med." Muttrar jag. "Vad ville du?"
Engla ler snett och stoppar sedan en sked med flingor i munnen. Det knastrar medan hon tuggar dina vidriga cornflakes, det känns som magen vänder sig.
"Jo..." mumlar hon och sväljer flingorna. "Du sa något om din pappa när jag frågade hur du egentligen mår."
En iskall rysning går genom min ryggrad.
"Vad sa jag?" Frågar jag fort.
Engla tuggar ytterligare en sked med flingor.
"Att..."
"Sluta ät." Uppmanar jag irriterat.
Hon sväljer och ställer ifrån sig flingorna.
"Lugn. Du mumlade typ att du önskar att han var snäll. Vad menade du med det?"
Hon ser genast mer allvarlig ut. Jag tänker snabbt.
"Jag vet inte. Var väl sur för han inte köpte ut åt mig." Får jag ur mig.
Engla höjer ett ögonbryn och ser tveksam ut.
"Ahaa..?"
Jag suckar. "Engla jag var så jävla packad, kommer inte ens ihåg något."
"Nej men det verkar ju som det är något..."
"Men det är det inte."
"Säkert?"
"Ja."
"Aha, men..."
Jag avbryter henne igen. "Men jag måste gå nu, ska till stan med farsan. Vi hörs."
"Jaha?"
"Hejdå." Jag klickar bort henne och suckar tungt. Vad fan Isak? Att du alltid ska krångla till det så, håll bara käften.
Jag kastar en blick på mammas ansikte på väggen mittemot mig, hon ler vänligt mot mig, som hon alltid gör från väggen. Hon log jämt även när hon inte bara satt på väggen. Mamma, jag saknar dig.
Ibland brukar jag tänka att hon är med mig, skrattar åt när jag gör bort mig, tröstar mig när jag är ledsen, och är stolt över mig när jag presterar bra. Precis som hon alltid gjorde. Jag saknar hennes matlagning, hennes glada humör, hennes leende, hennes klingande skratt, doft. Allt. Jag saknar allt, som det var förut.
Men vänta nu. Pappa är ju som förut nu? Kan jag sluta sakna den biten? Nej. För allt är konstigt nu. Vad är det för fel på honom? Eller är det fel på mig som inte uppskattar min nyktra, gamla pappa? Troligtvis, det är alltid fel på mig. Allt kändes bra när han var så glad igår men nu är det bara så... konstigt? Ångest. Ångest, ångest, ångest. Fan. Ögonen bränner, kroppen blir kall, jag drämmer handen i nattduksbordet så det smäller till. Knogarna bultar, mörknar snabbt och det går hål på en av dem.
"Vad gör du Isak?!" Ropar pappa från nedervåningen.
"Inget, slog i mig bara!" Ropar jag tillbaka medan en tår singlar ner för min kind.
Jag reser mig upp och går förbi mamma, stannar upp och ser in i hennes ögon, de liknar Englas. Mamma skulle ha tyckt om Engla. Mobilen gör ett ljud ifrån dig, jag slänger en blick på den upplysta skärmen och läser:
Älskar dig❤️
Det är från Sofia, jag suckar och skriver att jag älskar henne tillbaka. För det gör jag ju, eller?
Jag ser på mamma igen. "Vad fan händer mamma?" viskar jag och går sedan in i badrummet. En jävla dusch sitter nog fint.