Isak

13 - Om du bara hoppat

När jag kommer till skolan på tisdag morgon står Engla vid sitt skåp. Jag suckar lätt och går fram till mitt skåp, lutar mig mot det och ser på Engla som ignorerar mig. Jag harklar mig och då slänger hon en ointresserad blick på mig. "Vad?"
"Engla, förlåt mig för hur jag betedde mig i lördags morse."
Engla ser på mig igen, jag slickar mig om läpparna. "Jag var bara på dåligt humör efter att pappa skällt ut mig. Det var fel att vara så otrevlig mot dig när du bara försökte hjälpa. Det du sa, om att jag är roligare på fyllan, det är sant. Jag har svårt att bete mig ibland."
Engla står tyst och granskar mig, jag river på mina händer och nickar sedan en gång, öppnar mitt skåp och lägger in mina saker. Om hon godtog ursäkten vet jag ej men jaja...
"Hej Isak!"
Jag slänger en blick över axeln och ser Sofia le mot mig. Hon slänger med sitt bruna raka hår och får även mig att le smått. "Hej."
Engla petar plötsligt på mig, jag vänder mig mot henne.
"Ursäkten godtagen..." Säger hon och lägger till ett litet leende.
Jag ler bredare och nickar, stänger mitt skåp och går bort till Sofia. Hon flinar och verkar vara på bra humör, som alltid.
"Mår du bättre nu?" Frågar hon och tar ut sina naturkunskapsböcker ur skåpet.
Jag nickar och hummar, sedan ser jag på henne. "Kan vi prata?"
Hon rynkar pannan men ler fortsatt. "Ehm, ja klart vi kan."
Jag visar henne att följa med mig bort mot toaletterna, vi går i tystnad. Vid toaletterna är det tomt, vilket är bra då jag vill prata enstört med Sofia. Hon ser på mig och skrattar. "Vad är det? Varför så seriös?"
Jag snörper på munnen. "Sofia, jag ville bara säga förlåt. Jag är inte ute efter att såra eller utnyttja dig, okej?"
Sofia lägger huvudet på sned. "Isak vi har redan gått igenom det här. Jag vet att du inte vill såra mig, vi låg bara."
Jag ser ner i golvet. "Jo ja... men jag tänkte att du kanske inte ville ligga med mig men att det bara blev så."
Sofia tar mina grejer ut mina händer och lägger dem tillsammans med hennes egna på golvet, sedan lägger hon sina händer på mina axlar och ser mig i ögonen.
"Isak, jag låg med dig för att jag var intresserad av dig, okej?"
Jag ser bara på henne i tystnad men känner ett litet leende rycka i ena mungipan. Jag skrattar lätt.
"Vem blir ens intresserad av mig?"
Sofia skrattar. "Ja, uppenbarligen jag!" Hon ser på mig med ett mjukt ansiktsuttryck. "Men om du inte är intresserad av mig så är det okej."
Jag nickar lätt mot henne, böjer mig ner och tar upp våra grejer. "Du är en fin tjej, men jag gillar inte den här grejen med förhållanden." Säger jag medan jag ger henne hennes saker igen.
Sofia nickar lätt. "Det är lugnt."

Torsdag
Pappa slår sig ner framför mig med två glas i handen, jag ser upp. Pappa ler och skjuter ett av glasen mot mig, jag ser att det innehåller whisky. Jag fingrar på glaset och granskar pappas flinande ansikte, han tar en klunk och nickar mot mig. "Nå, ska du inte ta för dig?" Jag sväljer hårt. "Varför?"
Pappa ser bort ett tag. "Isak?" Frågar han sedan.
Jag hummar och han möter min blick igen.
"Den där kvällen... Varför hoppade du inte bara?"
Jag blir alldeles kall och halsen blir torr, jag slickar mig om läpparna. Pappa spänner käkarna och trummar med fingrarna på köksbordet. "Om du bara hoppat så hade hon aldrig gått in i det där eldhavet, förstår du det?" Fortsätter han med en svag ton i rösten.
Jag sitter bara där fastfrusen och minnena far framför mina ögon. Mina ögon tåras när jag minns hur mamma skrek att jag skulle hoppa medan hon förtvivlat försökte hitta en annan väg ut. Så öppnade hon fel dörr och möttes av ett hav av eld som slukade henne. Synen att få se henne ta eld, höra henne skrika och se hennes hud börja smälta bort när hon kom fram till mig. När min egna arm började brinna när mamma knuffade ut mig ur fönstret allt medan mitt rum tog eld. Jag känner åter igen smärtan när min egna hud smälter på vänsterarmen och hur mina ben bryts när jag träffar marken.
Plötsligt far pappa upp på benen och greppar min tröja, tårarna rinner längst med hans kinder. "Cornelia skulle ha levt om du bara hoppat i tid!" Skriker han och hans spritdränkta andedräkt fyller min näsa. Det brister och tårarna rinner medan jag hulkar. "Jag vet det pappa."
Pappa biter ihop och slår mig över käken rör att sedan slänga in mig i väggen och höja näven igen. "Snälla sluta." Gråter jag. "Jag gör vad som helst, slå mig bara inte. Pappa jag älskar dig."
Pappa ser bort och drar ner en vas i golvet medan han svär högt. "Allt hade varit som förut om du bara hade hoppat!" Skriker han. Därefter vänder han sig mot mig igen och sparkar mig i sidan innan han försvinner ut ur huset. Jag kurar ihop mig vid väggen och det känns som halsen tjocknar allt mer ju mer jag gråter. Illamåendet tränger sig på och jag får en stark lust att göra mig själv illa igen. Dödslusten samt paniken som jag känt de första månaderna utan mamma smyger sig på och det svartnar framför mina ögon. Jag reser mig fort upp och staplar mot pappas barskåp, högra sidan av magen där pappa sparkat mig värker så jag grimaserar. Jag slänger upp glasdörrarna och letar förbrillt efter det starkaste jag kan hitta. Kan pappa supa bort sina problem så kan ta mig fan jag det med. Jag skruvar upp korken på en flaska Jägermeister och klunkar i mig allt jag orkar. Halsen bränner och det smakar förjävligt då jag egentligen hatar Jäger. Jag rotar fram en Absolut Vodka och skruvar av korken på den istället medan jag sakta sjunker ner längst med barskåpets dörrar och bli sittandes klunkandes på golvet. När gråten dött ut blir huset så tyst men tystnaden avbryts snart av att dörrklockan ringer. Jag flyger upp på benen och ställer in flaskorna i skåpet samt stänger dörrarna innan jag går mot hallen. Ännu en signal från dörrklockan hinner gå genom huset innan jag hinner fram till dörren. Jag lägger handen på dörrhandtaget och trycker ner det, dörren glider upp och utanför står Engla och Jesper Sarajärvi. Jag ser förvånat på dem, rättar till håret och snörvlar. Engla ler och rynkar pannan. "Vad har du gjort? Du ser förjävlig ut." Skrattar hon lätt.
Jag sticker ut huvudet ur dörren och kikar ut på gården. "Tack för komplimangen." Mumlar jag medan jag slänger min blick på gårdsplanen, alla bilar är kvar, var är pappa?
Engla knackar mig på axeln. "Hallå, varför är du så konstig?"
Jag ser på henne, sedan på Sarajärvi, han ler lätt medan han ser på mig med sina grönaktiga ögon.
"Vad gör ni här?" Frågar jag och låter min blick glida över på Engla.
Hon rynkar pannan men verkar sedan strunta i min kalla fråga.
"Jag tänkte fråga om du hade anteckningar till psykologin från idag. Ingen annan har dem och du svarade inte när jag smsade eller ringde, så kom över eftersom det är lite kris med tanke på provet på imorgon."
Jag slänger en blick på Sarajärvi och fiskar sedan upp mobilen ur fickan, ser att Engla mycket riktigt har spammat med sms och ringt flera gånger. Efter det nickar mot Engla, ser ut på gårsplanen igen mot garaget. "Kom in, jag ska bara hämta dem på mitt rum."
De kliver innanför dörren och jag går ut i köket och ser ut på gården, letar efter pappa men ser inte skymten av honom. Köksgolvet är fortfarande fyllt av vatten, blommor och glasbitar som jag får trippa på tå för att undvika. Snabbt springer jag upp på mitt rum, slänger en blick över axeln när jag kommit upp för trappan och ser att Engla och Jesper står och pratar i vardagsrummet. Jag rotar i pappershögarna på mitt skrivbord och finner tillslut mina handskriva psykologianteckningar om psykodynamiken. Lika snabbt som jag var uppe på rummet är jag nere i vardagsrummet igen. Jag finner Engla granskandes familjefoton, hon ler mot mig och visar upp en bild på mamma och mig. "Vacker mamma du har." Ler hon och visar sedan sin pojkvän.
Jag känner mig ännu kallare inombords och känner hur spriten börjar påverka mig.
Jag hummar och räcker sedan anteckningarna mot henne. "Här, jag behöver dem inte jag kan allt redan. Säg till om du inte kan läsa."
Jesper ser upp på mig och skattar lätt med höjda ögonbryn. "Skrivstil, skämtar du med mig eller? Är du från sjuttonhundratalet?"
Engla ger ifrån sig ett lätt skratt och ser sedan upp från anteckingarna. "Tack."
Jag ler lamt och visar dem dörren, just i samma sekund får jag syn på pappa i fönstret och innan jag hinner hindra honom så kommer han in genom dörren. Engla och Jesper stannar upp i att ta på sig skorna för att hälsa på min pappa.
"Hej." Säger Engla.
Pappa granskar dem båda bara och Englas panna rynkas när hon ser pappas tårfyllda ögon. Jag står tyst, pappa hälsar inte utan snörvlar, vingar till och tittar på mig. "Isak städar du upp i köket?"
Jag nickar lätt. "Ja pappa."
Han nickar tillbaka och vinglar mot sitt spritskåp, Engla och Jesper ser efter honom men jag avbryter Engla precis när hon ska ställa en fråga.
"Det är bäst om ni går nu."
Engla gör en gest och frågar sedan tyst; "Vad är det som har hänt?"
Mina ögon svider till och fuktas, jag möter Englas blick. "En sak bara, kan ni gå nu?"
De båda ger mig en konstig blick.
"Men..."
"Engla håll käften och kom nu." Avbryter Jesper henne och drar med henne ut ur dörren. Innan han stänger dörren ger han mig en ursäktande blick.
Jag andas tungt ut. Fan.