Isak

9 - Var vinden än bär oss

Fredag igen och fest hos mig. Pappa är som vanligt bortrest över helgen och Leo är med på att jag fick styra festen.

Jag sitter i soffan och håller på med mobilen, klockan är strax efter tre. Plötsligt öppnas ytterdörren och Leo kommer in med ett brett flin på läpparna. I armarna bär han tre flak med cider och öl och kring armen hänger påsar från bolaget. Jag rynkar pannan och ler. "Vafan Leo?"
Min bror bär in allt i köket, jag följer efter han. "Säg till dina vänner att du står för spriten ikväll." Flinar Leo mot mig och klappar mig på axeln.
"Har du köpt ut åt mig?" Frågar jag förvånat.
Leo lutar sig mot diskbänken och himlar med ögonen. "Vilken förebild jag är va? Men idag är storebrorsan snäll, plus att jag vet ju att du ändå hade fixat någon billig tysk skit från langare som tar upp till tredubbelt betalt."
Jag ler mot honom. "Tack."
Leo lägger huvudet på sne och viftar med handen. "Äsch, se så, meddela att spriten är fixad."
Jag skrattar och tat upp min mobil, skriver till klasschatten att vem som helst får komma vid 20:00 och att sprit finns.

Illamåendes sitter jag ensam på golvet i mitt rum. Ett, två, tre, hoppa.  Ett, två, tre, hoppa.  Ett, två, tre, hoppa Isak! Du måste hoppa!
Jag hör mammas röst eka i mitt huvud och jag minns hennes sista ansiktsuttryck. Darrande höjer jag min högerhand och håller hårt kring rakbladet, skär upp två nya snitt i min handled. Andas. Jag tar upp vodka flaskan bredvid mig och tar två stora klunkar av den fyrtioprocentiga, egentligen vidriga vätska. Just idag bränner den extra skönt i halsen och jag rensar snabbt mina mörka tankar och lindar om min handled. Jag reser mig och tar på mig en mörk skjorta så mitt bandage inte ska synas sedan ser jag mig i spegeln. Mina ljusblå ögon är blanka och håret är ruffsigt. Jag snörper på munnen och drar en kam genom håret innan jag tar i lite vax, blir nöjd med resultatet. Isak Widh är redo för fest.
Klockan visar på några minuter i åtta när jag hör det ringa på dörren. Jag sliter blicken från mig själv och greppar vodka flaskan, tar ännu en stor klunk och går ned till nedervåningen. Leo har redan öppnat för Sofia och Engla som har Julia från klassen med sig. Engla skrattar. "Fyfan va lika ni är!" Utbrister hon och ser på mig och min bror. Leo lägger armen om mig. "Äsch vi vet ju vem som är snyggast i alla fall." Flinar han. Jag ler och knuffar han i sidan.
Tjejerna skrattar och jag fastnar med blicken på Engla som ännu en gång överrumplar mig med sin skönhet. Dörren öppnas och sliter min stimmiga blick från Englas ansikte. Aleks och Hugo klampar in, Aleks sjunger redan för full hals. Med sig har de flesta andra killarna i klassen. Jag ler mot dem och Aleks ser sig omkring. "Var är spriten? Jag är törstig." Flinar han. Jag skrattar och lägger armen om han, drar med honom ut i köket.

"Isak Widh är guden över sprit!" Vrålar Aleks med ciggen i mungipan.
Jag skrattar så jag hostar ut röken från mitt senaste bloss medan Hugo och en annan kille från klassen som vi kallar för Nylander skrålar. Jag vinglar in i huset och tar en Absolut i handen, dricker direkt ur flaskan och stöter ihop med Engla som står och pratar med två tjejer som jag inte känner igen. Jag flinar mot dem. "Tja tjejer det är jag som är Isak!"
De ler mot mig och presenterar sig som Rebecka och Wilma. Jag flinar bredare mot Engla. "Vackra flickor du tagit med till mig, nästan lika vackra som du."
Tjejerna skrattar mot mig och jag klunkar ur flaskan. Engla skakar på huvudet. "Lugna ner dig med spriten Isak." Säger hon och ler lätt. Jag brister ut i skratt. "Nej du."
Engla lägger huvudet på sned. "Aja, drick du. Jag tänker inte leka din mamma. Tur att hon inte ser dig nu." Flinar hon.
Jag slutar dricka och stannar upp medan mitt leende bleknar. Engla rynkar pannan, de andra tjejerna märker inte av mitt ändrade humör då de står och pratar med Sofia och en annan tjej från klassen som precis hittat till oss.
"Vad är det?" Frågar Engla.
Jag snörper på munnen och känner humöret sjunka till botten, ignorerar Engla och ser på Rebecka och Sofia som står och pratar. Sofia får syn på mig och ler lätt. Engla knäpper med fingrarna framför mitt ansikte. "Hallå?"
Jag ser på henne. "Vad?"
Hon slår ut med händerna. "Ja, vad är det med dig?" Frågar hon irriterat.
Jag himlar med ögonen och tar en klunk sprit, då kommer Aleks och Nylander och räddar mig.
"Ditt jävla djur Isak, visa tjejerna vad du har att erbjuda!" Vrålar Aleks och knäpper upp min skjorta, jag flinar åt han som är stupfull.
"Visa dem vad du har då!" Skrattar jag och sliter upp hans skjorta.
Rebecka och resten av tjejerna tittar på oss och skrattar.

Allt är så suddigt, jag vinglar runt i vardagsrummet med Nylander, Hugo och Aleks. Jag ragglar ut i köket för att hämta en cider, hittar Engla. Hennes mascara har runnit ut på kinderna, hon torkar snabbt sina tårar när hon ser mig. Jag stannar upp och ser på henne där hon sitter på vår köksö. "Varför tjuter du?" Frågar jag kallt och knäpper upp en cider.
"Det är inget." Mumlar Engla.
Jag slänger en blick på henne. "Onödigt att tjuta om det ändå inte är något."
Englas ögon vattnas och hon hoppar ner från bänken. "Varför är du så jävla kall?! Vad gjorde jag för fel Isak?!" Utbrister hon argt medan tårarna rinner ner för hennes kinder.
Jag ser på henne och suckar, mjuknar upp lite då se henne gråta sårar mig. "Inget, förlåt." Jag lutar mig mot köksbänken. "Varför är du ledsen?"
Engla ser på mig ett tag innan hon brister ut i gråt, jag tar tag kring henne och trycker henne mot min bröstkorg, hon kramar min halvöppna skjorta. Jag stryker henne i håret. "Vad har hänt?"
Engla snyftar men låter ändå arg. "Jesper är en sån jävla idiot!" Hon ser upp på mig. "Tro inte att jag är ledsen, jag är egentligen arg men jag tjuter ju så fort jag blir arg!" Fräser hon.
Jag flinar mot henne och kupar mina händer kring hennes ansikte. "Jag förstår."
Hon ser på mig med ett frustrerat ansiktsuttryck, jag torkar bort mascaran under hennes ögon med mina tummar, ler. Efter det släpper hennes ansikte och klunkar min cider, Engla sliter den ur min hand. "Sluta drick du är redan aspackad."
Jag flinar ytterligare en gång. "Du skulle ju inte vara min mamma."
"Nej men hon skulle inte vilja se dig magpumpas och det vill inte jag heller."
Jag lägger huvudet på sne. "Tro mig, det är hundra procents chans att hon aldrig ens kommer se mig full."
Engla höjer ett ögonbryn och knuffar till mig. "Och det är du så säker på?"
Jag snörper på munnen. "Tro mig, det kommer hon aldrig."
Engla ser på mig ett tag och korsar armarna över sin bröstkorg. "Vad menar du?"
Jag ser bort, ser folk i trädgården genom fönstrena, sedan rycker jag på axlarna.
"Jag vet inte." Svarar jag och ser in i Englas blå ögon igen.
Engla granskar mig med rynkad panna. "Hur jävla mycket har du druckit?"
Jag höjer ögonbrynen. "Nog mycket för att se ditt vackra ansikte gånger två."
Engla skrattar och upprepar sarkastiskt min mening.
Jag rycker på axlarna. "Ja?"
Hon ser på mig och lutar sig mot köksbänken. "Varför säger du jämt att jag är vacker?"
Jag slickar mig om läpparna. "För att jag tycker att du är det kanske?"
Englas panna rynkas och hon granskar mig ett bra tag. Hon hummar tillsut. "Tack."
Jag nickar lätt och rätar på mig. "Följ med."
Engla kommer efter mig när jag går ut ur köket mot hallen.
"Vart ska du?"
"Du menar vart ska vi."
Engla ser på mig medan jag letar efter mina skor. Jag ser upp mot övervåningen. "Leo!" Vrålar jag.
Någon sekund senare visar sig min bror i trappan, han rynkar pannan. "Knäpp skjortan." Säger han och flinar.
"Jaja, men passa här ett tag vi ska bara dra ut."
Leo rynkar pannan och lutar sig mot trappräcket medan jag tar på mig skorna. Jag ramlar mot dörren. "Ska du ut mitt i natten stupfull? Skulle inte tro det." Säger han.
Jag fnyser och rätar på mig. "Engla är med mig, hon är ju fan nästan nykter."
Leo ser på mig ett tag. "Okej då, men kom tillbaka snart."
Jag ler. "Jaja, vi ska bara ta lite luft."
Jag ser att Engla tagit på sig skorna, jag räcker henne hennes jacka.
"Isak, skjortan." Påperkar Leo innan vi försvinner genom dörren ut i nattens mörker.
Den sena sommarnatten är relativt varm, jag flinar och ser upp mot stjärnorna och månen som lyser upp gatorna.
"Isak seriöst, vart ska vi?" Frågar Engla.
Jag ler mot henne och traskar längst med vägkanten.
"Var vinden än bär oss."
Engla skyndar ifatt mig. "Isak det är förfan vindstilla."
Jag skrattar högt. "Håll käften, det är en jävla metafor."
Engla skrattar tillslut med mig, jag ser på henne och blir aldeles varm när jag ser hur vacker hon är i ljuset som månen kastar över henne.

≁

Hoppas nu fortsätter läsa! Tack 💖