Isak

25 - Fuck 2019

Jag suckar och slänger ifrån mig pennan. Vad fan ska jag skriva ett brev för? Det finns bokstavligt talat INGEN som bryr sig om mig. Ilskan pulserar i kroppen samtidigt som ångesten kliar under skinnet. Jag tar en stor klunk från mitt glas med whiskey tillsammans med ytterligare ett piller ur pappas receptbelagda fluxotinetabletter. Jag reser mig upp och stirrar stint på mammas fotografi. "Jag hatar dig! Varför skulle du lämna mig?! Se vad fan du har gjort!" Skriker jag till bilden och väntar på att mammas stilla ansikte ska svara. När hennes läppar fortsatt är stelfrusna fräser jag hennes namn och slår näven i bilden. Glaset spricker och pressas in i mina knogar, ramen ramlar ner i golvet och blod droppar ner på mammas leende. I exakt en vecka har jag suttit helt ensam i huset och druckit varje vaken timme samt varit groggy av alla tabletter jag missbrukat. Frustrerat går jag in till pappas badrum. Badkaret är redan upptappat med iskallt vatten och rakbladen ligger som uppdukade på handfatet. Jag går in till mitt rum och tar en sista titt, allt är i prydlig ordning förutom det krossade fotografiet, men det orkar jag inte ta tag i nu. Jag går in i badrummet igen och tar av mig min tröja, ser mig en sista gång i spegeln. Jag granskar varenda detalj i mitt sönderslagna ansikte. Det är den sista gången jag kommer att se det igen. Mina ögon granskar nogrannt mina markanta käkben, min mjukt formade näsa och ganska stora, ljusblå ögon som är rödsprängda av gråt och alkohol. Mitt blonda hår ligger prydligt på huvudet, format av vax. Mina kinder är ömtåligt rakade och tänderna är noggrant borstade. Jag ser ut som skit. En suck lämnar mina söndertrasade läppar, jag ser ner på min mobil. Någonting måste jag säga. Jag tar en sista stor klunk utav alkoholen och låser upp mobilen, går in på sms och hittar Englas och min konversation. Det sista smset jag skickat är förlåt, den 22 december. Kvällen då jag förstörde allt.
Jag skriver nogrannt, försöker inte missa en bokstav trots hur full jag egentligen är.
Detta är slutet på slutet. Förlåt för allt, för låt till er alla. Jag älskar dig Engla. Må farsan dansa på min grav.
Jag skickar iväg meddelandet, det är dags. Jag tar ett rakblad mellan mina fingrar och sjunker ner i badkaret. Vattnet är isande kallt, perfekt. Det går rysningar genom hela kroppen och min hud knottrar sig. Jag lägger min ena arm på badkarets kant och trycker rakbladet mot huden. Ett skrik lämnar min strupe när jag skär ett centimeterdjupt sår längst med min vänstra arm. Blodet pulserar ut och färgar vattnet rosa. Darrigt lyfter jag vänster arm för att göra samma sak med min högerarm. Jag känner adrenalinet och paniken börja ta vid, jag måste skynda mig. Ytterligare ett skri lämnar mina läppar. Jag lägger mina armar på kanterna och granskar dem, andningen trappas upp och jag börjar hyperventilera. Tårarna rinner längst mina kinder och gör det svårt att se. Jag lutar huvudet mot det kalla kaklet och sluter mina ögon. Smärtan är olidlig och allt tycks snurra fortare och fortare. Håll ut Isak, snart är det över. Fuck 2019.