Isak

24 - En vit jul

Jag vaknar upp, verkligheten slår mig hårt. Jag tittar ut genom fönstret till höger om mig, ser snön falla och minns vad det är för datum: 24 december. Min blick söker sig till mamma som, som vanligt, ler mot mig med hela sitt ansikte.
"God jul, mamma." viskar jag och tar upp min mobil. Leo har redan sms:at ett god jul sms, jag skiter i att titta på det. Jag går in på Snapchat, ingen har skickat någonting utan alla har bara öppnat. Minnena från hur jag förstört allt äter på insidan av min kropp, vrider min insida i förfärliga kramper som får mig att kvida. Jag har förlorat hela mitt liv, igen. Bra jobbat Isak, din jävla idiot. Motvilligt reser jag mig upp och sätter på mig pyjamasbyxor och en t-shirt, öppnar min dörr och promenerar ner. Det är tyst, var är pappa? Under granen ligger fem till sex julklappar, inslagna av butikspersonalen i affärerna de är köpta ifrån. Allt är nedsläckt. Tyst suckar jag och går ut i köket, tar ett glas vatten. Jag strosar runt i huset med den ätande ångesten, timmarna går. Jag tar en dusch, fixar mig med skjorta och en stickad tröja över, småäter på julskinkan i kylskåpet. Pappa syns inte till, klockan blir 15:00 och jag sätter mig framför Kalle Anka, ensam. Timern på alla lampor går igång och den nästan två meter höga och pyntade julgranen lyser upp. Jag ler för mig själv och tänker på hur mamma brukade älska att pynta julgranen. Hennes frånvaro gör mig snart nedstämd igen när årets julvärd presenterar Kalla Anka. Jag stirrar tomt på tv:n som visar Musse Pigg, Askungen med flera. Det blir mörkt ute, lika mörkt som det är inom mig. Jag tittar snabbt mobilen, den är som död, ingen bryr sig längre. Strax efter fyra flyger ytterdörren upp, jag stänger kylskåpet och går ut i hallen med ett leende på läpparna. Synen som jag får när jag kommer ut från köket får dock leendet att blekna på en sekund. Pappa stövlar in i hallen, han stinker märkbart av vodka och dyr whiskey.
"Var har du varit?" Får jag ur mig.
Pappa slänger en blick på mig med sina rödsprängda ögon.
"Du förstörde allt..."
Jag känner obehaget krypa sig närmre, min kroppshållning blir spänd, andningen ansträngd av all ångest och rädsla för vad som kommer här näst.
Pappa tar ett steg mot mig. "Du tog henne ifrån mig."
Jag sväljer hårt.
"Säg något!" Ryter han och det ångar sprit ur hans mun. Min gamla pappa är tillbaka igen.
Plötsligt griper han tag kring min hals, trycker upp mig mot vägen och fräser i mitt ansikte: "Du tog din egen mors liv, det borde varit du istället!"
Han klämmer ihop mina luftgångar, sedan kommer första slaget. "Du borde fan skämmas!"
Han tappar greppet om min hals, jag flyr mot köket, han far efter mig och greppar en kniv i knivstället på vägen. Mina ögon spärras upp, pulsen ökar kraftigt. Pappa ser vad jag känner och skrattar på ett obehagligt sätt. Han kommer mot mig, jag springer till andra sidan köksön. Plötsligt greppar pappa en vas och kastar den mot mig, den träffar min axel och krossas sedan mot golvet. Han flyger runt köksön och hinner få tag i min tröja innan jag hinner fly. Pappa tar tag i mitt hår och dunkar mitt huvud mot kylskåpet, mitt ögonbryn spricker. Smällen får det att snurra i huvudet och jag känner inte nästa slag som träffar min mage. Plötligt släpper pappa mig, han greppar kniven igen och riktar den mot mig.
"Jag är en sån jävla dålig farsa. Erkänn!"
Jag skakar på huvudet. "Nej pappa, det är du inte, jag lovar!"
Pappa riktar kniven mot sig själv istället. "Jag orkar inge mer!"
I panik tar jag ett steg mot honom, sträcker upp händerna i luften och ser honom i ögonen.
"Pappa, lägg ner kniven." Säger jag så lungt jag kan.
Tårarna börjar strömma ner för pappas kinder, han tar ett steg närmare mig. Vaksamt håller jag blicken på kniven i hans hand.

En timma senare är jag själv. Tyst sitter jag och kurar vid fönstret, ser blåljuset blinka mot väggen i mitt rum. Jag har ambulansen låsa dörren och hur de åker iväg till psykiatrin med min pappa. Klockan är snart sex. Överallt öppnar alla sina julklappar och insuper julens alla aromer och känslor medan jag sitter på golvet i mitt rum och försöker stoppa en blödning från min arm. Det tog ett tag, men tillslut fick jag kniven från pappa. Innan det hann vi bråka om den och den skar upp ett fult snitt i min överarm. Ner på golvet droppar det mörkrött blod medan jag försöker dra åt min stickade tröja kring min biceps som ett bandage. Allt är en enda röra som jag måste städa upp. Efter mycket om och men lyckas jag dra åt tröjan kring armen, jag reser mig upp och håller på att halka i min egen blodpöl. I spegeln ser jag hur blodet från ögonbrynet färgat mitt ena öga rött och hur min näsa blöder kraftigt. En blåtira har redan börjat ta form kring mitt högra öga. Trött öppnar jag min garderob och rotar fram en flaska sprit. En liter Likör 43 får duga. Jag korkar upp flaskan och tar fem stora klunkar av den 43 procentiga vaniljsmakande vätskan. Mobilen ringer och displayen visar Leo, trött försöker jag svara med mina intorkade röda fingrar.
"Hallå?"
"God jul brorsan, vad gör ni?"
Jag tänker en stund på brorsans röst innan jag svarar. "Inte mycket, ska snart öppna julklappar."
"Får du något bra tror du då?" Skrattar Leo.
Hans lätta och roade ton får mig att känna avsky. Medan han sitter med sin jävla flickvän i Paris och har det bra står jag här i vårt jävla hus och klunkar sprit för att pappa nästan slagit ihjäl mig för att sedan åka in på psyket.
"Kanske" svarar jag kort.
Det blir tyst en stund.
"Är allt bra brorsan?"
"Ja men jag måste lägga på nu vi får besök."
"Jaha?"
"Joyeux Noël." Svarar jag. "Hälsa Margeux."
Jag lägger på.
"God jävla jul brorsan." Suckar jag och slänger iväg mobilen.