Isak

33 - Deprimerad överklassunge

Jag sväljer hårt när jag får syn på Jespers bil. Nervöst klappar jag på mina byxfickor i jakten på min dosett. Jag hittar den i vänster bakficka på mina svarta jeans och tar upp den. Jag stannar upp och skakar den nervöst tre gånger innan jag svär för mig själv och stoppar morgondagens dos i munnen. Ett, två, tre - jag sväljer hårt och ångrar redan mitt val, svär igen. Jag fortsätter mot hans bil, innan jag ens hunnit öppna dörren skjuter han upp den åt mig. Jag suckar och sätter mig i bilen, ser på honom. Jesper ser sammanbiten ut och ger mig inte ens en blick. Det går en lång minut, displayen på radion visar att klockan slagit 16:32 när Jesper drar av en suck och säger sina första ord. "Det är så uppenbart."
Mina ögonbryn lägger sig lägre ner över mina ögon och får mig att se förvirrad ut. Jesper tittar på mig och höjer ett av hans tjocka bryn. "Låtsas inte som att du inte vet."
Jag biter på min läpp. "Jag vet inte vad jag ska svara."
Jesper skrattar sarkastiskt. "Aja, dra den."
Jag rynkar pannan. "Vadå aja, jag vet inte vad du syftar på. Vad är det som är så uppenbart?"
Jesper lutar sig närmare mig. "Engla vill laga dig. Hon är inte kär i dig, det är något hon bara fått för sig för att hon tycker synd om dig. Att laga dig är det enda som gör dig intressant." Säger han sammanbitet.
Jag flackar med blicken och suckar. "Det är väl klart att jag vet att hon inte är kär i mig."
"Och du utnyttjar din sits." Konstaterar Jesper vasst.
Jag spänner min blick i honom och slutar andas. En lätt irritation sprids i kroppen medan jag ser honom i ögonen. Han utstrålar någon slags överlägsenhet.
"Jag utnyttjar min sits?" Upprepar jag frågande.
"Att du försökt begå självmord ger dig inte rätten att gå och försöka stjäla min flickvän, Isak."
Jag frustar och slår ut med armarna. "Vänta lite nu, vadå stjäla din flickvän?"
Jesper ser irriterat på mig. "Engla skulle inte kyssa dig bara sådär. Du utnyttjar din sits. Du känner dig speciell som sårbar, du tror tjejer faller för sådant. Sofia kanske gör det men det gör inte Engla. Att du försökt tagit ditt eget liv gör dig inte ett dugg mer intressant, så lägg ner. Du är bara ett av hennes projekt." Fräser han.
Jag tittar bara på honom, försöker bearbeta vad han sitter och säger. Han stirrar tillbaka och väntar irriterat på ett svar eller en reaktion.
Jag vrider på mig. "Vet du vad? Att du kallar dig för min vän men ändå försöker få det till att jag utnyttjar min depression, som sliter sönder min hjärna och kropp, för att stjäla din flickvän gör dig väldigt intressant. Det är så fucking intressant hur du kan vara så oförsiktig med vad du säger, men det gör dig fan bara till en riktigt jävla intressant idiot."
Jesper borrar in sina ögon i mig. "Du tror att du är så jävla smart. Så jävla speciell, men du är inget annat än en deprimerad rikemansunge."
Det bränner till i hela mig, ilskan skjuter ut i alla mina celler och nerver. Hela mitt blodomlopp tycks börja koka. Kvickt reagerar jag i ilska och i nästa sekund jag skallat Jesper. Blod droppar ner på bilens skinnklädsel.
"Om du var min vän skulle det ligga i ditt intresse att ta reda på varför jag egentligen har försökt ta mitt liv. Då skulle du inte sitta och beskylla mig för något din flickvän gjort. Testa att lägga mer energi på viktiga saker nästa gång Jesper. Jag må vara en deprimerad rikemansunge men glöm inte det faktum att du är en ignorant översittare." Fräser jag och kliver ur bilen. Jag andas allt fortare och sliter i håret. Pulsen dunkar i hela huvudet. Plötsligt här jag hur Jespers bildörr öppnas, jag hinner bara vända mig om innan hans näve träffar vid sidan av min tinning och jag faller till marken och slår i bakhuvudet i den hårda, kalla asfalten. Allt blir svart.