Isak

14 - Du är min första

Fredag 14 oktober
Jesper skrattar lika högt när vi, för säkert femtionde gången, kollar om samma video som han hittat på 9gag under sin lunchrast. Jag skrattar med honom och vattnet jag har i munnen sprutar ur näsan på mig. Aleks brister ut i gapskratt när jag grimaserar över smärtan i näsan och även Hugo verkar en aning road.
"Bara en gång till." Tjuter Jesper bredvid mig när videon är slut.
Hugo slår ut med armarna och tar mobilen ut Jespers hand. "Idioter, så jävla rolig är den inte." Skrattar han.
Jesper nickar och lutar sig mot mig, klappar mig på huvudet. "Isak Widh min söta lilla kissemiss."
Åter igen brister jag ut i skratt. "Kissemiss?Vafan säger du finnejävel?
Han skrattar med. "Ja, om Hugo är Aleksanders hund så är fan du min katt."
Jag ler mot honom.
Under tiden som gått har jag och Jesper kommit varandra nära. Helgen efter att han och Engla kommit hem till mig bjöd han in mig till sin fest tillsammans med några killar från hans skola. Sedan dess började vi umgås mer och träna tillsammans. Samtidigt har jag och Engla kommit varandra ännu närmre. Dock är hon väldigt duktig på att läsa av vad jag tänker och känner så imellan åt håller jag henne på avstånd så att allt håller sig på en bra nivå. En tillåten nivå.

Engla ler när jag och Jesper kliver innanför dörren. "Fixade ni något att dricka?"
Jesper nickar och ger Engla kassen med cider och öl. "Brorsan köpte ut."
Jag går in i vardagsrummet och möts av Sofia samt två andra från klassen, Bella Lupin och Gustav Nylander. Jag slår mig ner i soffan bredvid dem och vi börjar snacka om allt och inget. Kvällen flyter på med skratt och drickande, någon cigg.
Min blick granskar Engla där hon sitter i soffan bredvid Jesper. Hur de små groparna i hennes kinder bildas när det vackra leende breder ut sig på hennes läppar, hur ögonen tindrar till. Hur vackert hennes hår faller på hennes rygg och hur smidigt hon rör sig. Jesper rör hennes mjuka händer lätt och böjer sig mot hennes läppar, kysser henne mjukt. Hon drar sin vänstra hand genom hans bruna hår och besvarar hans kyss. Jag biter ihop och fingar på min ölburk, tar en klunk och ser bort från dem, ut i den mörka oktoberkvällen. De andra pratar högt så jag reser mig upp och smiter tyst ut i köket. En suck lämnar mina läppar och jag ser ut genom fönstret, fingrar på blomman på marmorkarmen. Min vänstra tröjärm har åkt upp så jag rättar snabbt till min klocka och mitt armband över mina nygjorda sår. Efter det drar ner den stickade tröjans ärm så långt det går och drar sedan högerhanden över ansiktet och lutar huvudet väggen. Sedan jag snodde sprit av pappa i augusti har allt eskalerat, hans drickande, humör, våldet, allt. Vår relation till varandra är värre än någonsin förr, fakta är att jag till och med undviker att prata med honom. Han jobbar bara hela tiden och så fort jag säger något verkar han irriterad eller stressad. Jag vill att han ska må bra, och mår han bättre av att inte prata med mig så får det vara så. Såklart saknar jag vår relation, hans stöd och allt då jag egentligen är helt ensam i allt men ja, det får gå ändå. Jag kan inte bryta ihop som han även om jag vill och håller på, jag bara kan inte.
"Isak?"
Jag rycker till när Engla lägger sin hand på min axel. Snabbt vänder jag mig mot henne, hon ser på mig. "Är det något?"
Jag skakar snabbt på huvudet. "Nej, nej, jag fastnade bara mina tankar."
Engla rynkar pannan. "Isak jag ser på dig att det är något."
Jag lutar mig mot köksbordet och tar en klunk ur min burk, känner mig en aning irriterad över att hon märker av allt.
"Engla, jag saknar bara min bror."
Engla granskar mig med en tveksam blick, plötsligt tar hon min ena hand, jag rynkar förvånat pannan. Det är första gången hon håller min hand i sin och hennes är så otroligt mjuk och ljummen. Min hand däremot är benig, iskall och sårig efter alla dumheter jag haft för mig.
"Isak..." Börjar hon igen och skruvar på sig. "Du kan berätta saker för mig."
Jag höjer ena ögonbrynet. "Jo tack, jag vet det."  Säger jag och himlar med ögonen.
Engla suckar. "Sluta leka så oberörd, det är inte farligt att visa känslor. Ingen är gjord av stål."
Jag släpper hennes hand och snörper på munnen, ler snabbt. "Nej, men jag är gjord av bly."
Jag tar min ölburk och klunkar den, öppnar ytterligare en fem procentid som står på tillsammans med några cider på köksbänken. "Lugna ner dig?" Säger Engla när jag klunkar den med.
Jag sväljer hårt och rycker på axlarna. "Jag gillar alkohol."
Engla sliter den tredje burken jag tar upp ur min hand. "Ge dig nu, för ditt eget bästa."
Jag lägger huvudet på sned. "Okej då, mamma."
Jag går ut i vardagsrummet igen och rätt vad det är så har jag och Jesper i berusat tillstånd sjungandes på gamla klassiker. Det hela slutar i att jag relativt full går hem i fredagsnatten tillsammans med Sofia som inte alls är berusad. Sofia stannar mig när vi är inne på min gata, jag ser på henne som ser ner i backen. Jag skrattar lätt och vinglar till. "Varför stannar vi?"
Sofia sparkar lätt med foten i gruset på asfalten, sedan ser hon upp på mig.
"Isak, det kanske inte är den bästa tidpunkten när du är full..." Hon pausar men fortsätter kort därefter igen. "Men ja, jag vet inte direkt när jag ska hinna prata med dig enskilt annars. Vi träffas ju oftast bara såhär på helgerna och då är du alltid full så..."
Jag ler. "Jaja, vad är det nu?"
Hon ser i mina ögon och tar plötsligt mina händer. "Jag vet att du sagt att du inte vill ha några förhållanden och så men Isak, jag tycker verkligen om dig."
Jag ser tyst på henne och tänker, sedan öppnar jag munnen.
"För något år sedan förlorade jag en person som jag älskade och som stod mig otroligt nära, Sofia." Jag snörper på munnen och flackar med blicken. "Det var då jag insåg hur sårbar när man har något så nära och kärt. För när man har något kan man också förlora det. Därför är jag mot förhållanden."
Sofia ser på mig och skruvar på sig samt suckar. "Ingen har någonsin tagit mina känslor på allvar, jag har varit en lek för alla. Sen kom du, och jag vet att jag vill ha dig samt så vet jag att du inte skulle leka med mina känslor." Hon slickar sig om läpparna och skakar på huvudet. "Du kommer inte förlora mig Isak, det kan jag lova dig."
Natten är kylig och tyst, vinden susar lätt i träden och vi båda står och ryser. Engla far förbi mina tankar men jag kommer snabbt på mig själv och ser sedan istället henne och Jesper i soffan tidigare ikväll. Jag förståf det omöjliga och måste acceptera det.
Sofia väntar otåligt. Jag biter mig i läppen och biter ihop, tänker en sista gång.
"Kyss mig."
Orden får Sofia att se chockad ut, jag nickar mot henne. "Kyss mig, Sofia."
Hon granskar mitt ansikte långsamt innan hon tar ett steg närmare, höjer sina armar för att lägga händerna kring min nacke. Hon ställer sig på tå och närmar sig mina läppar, andas nervöst mot dem trots att våra läppar redan mött varandra ett antal gånger tidigare. Tillslut pressar hon sina mot mina, min kropp isar till, inte på ett dåligt sätt dock. Det känns så... äkta. Hon släpper mina läppar och ser på mig, jag stryker hennes kind och drar henne intill mig, pressar mina läppar mot hennes ännu en gång.
"Men jag kan inte lova att du inte förlorar mig." Viskar jag mellan kyssarna.
Jag får en blick och en snabb nickning till svar innan vi kysser varandra igen. Vi släpper varandras läppar och ser på varandra.
"Du är min första." Säger jag tyst.
Sofia rynkar pannan. "Tog jag din oskuld..?"
Jag skakar lätt på huvudet och ler. "Nej men, du är min första flickvän."
Det rycker i hennes läppar och hon ler.
"Oj." Säger hon mjukt.
"Oj." Svarar jag och ler lika mjukt tillbaka.