○Lucky○
Jag går förbi henne men släpper inte henne med blicken. Hon tror att jag aldrig märker henne. Att jag glömt allt. Det har jag inte. Hon är den enda som kan befinna sig i mitt huvud tillräckligt länge utan att tråka ut mig. Mina tankar avbryts när jag känner hur min mobil börjar vibrera. Mamma. Jag sväljer hårt och trycker av samtalet innan ilskan hinner ta över mig. Min blick möter Max som tittar varnande på mig.
"Ivy." Säger jag utan att ens tänka mig för med blicken fortfarande fast på Max som skakar på huvudet. "Max vill snacka med dig." Hon tittar på mig som ställer mig upp, sedan på Max och går osäkert dit.
"Inte du." Jag tar tag i Lunas arm och får en chockad blick tillbaka. "Snälla?" Hon tittar osäkert på mig som är tusen gånger mer osäker på vad jag håller på med just nu.
"Okej..." Hon står bara där och tittar på mig innan hon tittar ner i golvet. "Du är full." Mumlar hon och förflyttar en bit av sin lugg bort från sitt ansikte.
"Jag vet." Svarar jag ärligt men vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Eller rättare sagt hur jag ska göra för att inte säga precis allt.
"Så?"
"Jag...egentligen. Vet jag inte." Suckar jag innan jag ställer ner falskan jag håller i ena handen och studerar hennes fundersamma blick. Hon hatar mig och det vet jag, jag vet om att jag aldrig hade närmat mig henne om jag inte skulle varit full och det vet hon nog också. "Vi har inte snackat på länge." Hon nickar och chockar mig när hon inte knuffar undan mig då jag tar ett steg närmre henne. För nära.
"Du vet varför."
"Inte precis." Jag studerar hennes ansikte och känner hur detta inte är något annat än fel. Vi ska inte synas tillsammas och jag vet att hon inte ens vill ha mig nära henne.
"Vad menar du?" Jag rycker på axlarna och tar ännu ett steg närmre henne. Alldeles för nära.
"Jag försöker göra som du ville men det går inte så bra." Hon verkar inte förstå vad jag menar vilket på ett sätt är förståligt. Det var så länge sedan. Ändå känns det som igår som hon var såhär nära mig sist. "Jag skulle glömma dig. Aldrig mer tänka på dig. Aldrig mer drömma om dig. Aldrig mer prata med dig. Aldrig mer röra dig. Det är svårt. Att släppa dig sådär." Jag kan inte hålla mig längre när hon är så nära att jag känner hennes andetag fläkta mot min hud. Det går inte. Hur mycket jag än säger åt mig själv att låta bli.
Hennes läppar mot mina. Det är fel men det känns så fucking bra. Krossa mitt löfte och förstöra allt som jag lovat att inte göra.
Alltså va tycker ni ens?
