○Lucky○
Jag hatar mig själv lite mer varje gång jag går förbi henne i korridoren. För ett tag sedan var det precis såhär med den lilla skillnaden att jag faktiskt tyckte om henne med hela mitt hjärta. För mig är det inte så enkelt längre. För henne, jag vet inte ens vad som är bra eller dåligt längre.
Det har gått ett bra tag sedan vi sågs sist bara hon och jag. Ett tag sedan hon pratade med mig. Ett tag sedan allt började gå åt helvete. Mamma ligger på sjukhus och kommer förmodligen inte att klara sig länge till. Varför vet jag inte, allt bara hände så plötligt. Zora har hört av sig ibland men för det mesta är jag ensam. Något jag både är van och ovan vid. Jag vet att jag brukar vara själv ofta men då alltid med någon form av rädsla men samtidigt längtan efter att mamma ska komma hem. Nu vet jag att hon inte gör det. Inte på länge och jag kan inte göra något åt det.
Just idag är det en dag kvar till student. Skolan är slut...imorgon. Jag vet inte ens om jag är glad eller ledsen över det längre. Helst vill jag att det ska vara slut men kanske inte riktigt nu. Det är fel timing men om jag ska vara ärlig tror jag inte det kommer vara rätt tid någon gång. Inte på länge. Inte i detta livet.
Jag suckar och tittar ner på fotot Zora skickat till mig på pappa. Hon har berättat allt för honom men han har inte hört av sig och kommer inte göra heller. Hade han viljat ha mig hade han ringt, hälsat på, något? Eller? Men det har han inte och det kommer inte bli någon förändring.
"Vart är din kostym?" Frågar Kathrine och tittat på mig från soffan där hon sitter.
"Jag ska inte gå." Säger jag och slänger irriterat ner min mobil som visar bilden, på bordet.
"Vad sa du?"
"Jag ska inte gå."
"VA?! Är du galen?"
"Ja kanske eller inte. Kat, jag har ingenting där och göra."
"Jo det har du."
"Nej."
"Jo."
"Poängen med hela grejen är att ha en jävla familj som bryr sig. Jag själv vet att jag har gått ut, vad ska jag då visa upp? Och för vem?"
"Mig." Jag ler och skakar på huvudet.
"Du vet att jag älskar dig men...nej. Jag ska inte gå."
"Sluta."
"Jag ska inte."
"Jo!"
"Nej."
"Jo du måste för annars missar du något jag vet att du längtat efter."
"Jag sa ju att jag inte behöver ceremonin?"
"Inte det. Någon annan."
"Någon annan? Vadå?"Hon reser sig upp och tar sin jacka innan hon kysser min kind.
"Du får se. Vi ses imorgon."
Tankarna flyger hela natten och hela morgonen. Jag står framför spegeln iklädd en kostym som jag tror har tillhört pappa en gång. Jag är inte bekväm och jag vill verkligen inte men på något sätt vill jag inte svika Kathrine. Klockan tickar på och jag vet knappt vart jag ska ta vägen, ska jag gå eller inte, ska jag gå eller inte. Och sådär håller det på i flera timmar tills jag bestämmer mig för det som jag absolut inte ville från början. Helt plötsligt står jag utanför skolan och vill direkt vända om när Kathrine plötsligt dyker upp och stoppar mig.
"Jag visste det!" Tjuter hon och ger mig en kram innan hon tittat på mig." "Du är ju lätt snyggast här idag iallafall." Ler hon vilket får mig att flina innan hon tar min arm och går med mig in i skolan. Det känns inte bra. Inte alls. Alla står med sina familjer medan jag inte gör det. Jag pratar en stund med Kathrine tills det bara är någon minut kvar tills allt ska börja.
"Hur känns det?"
"Jag vill gå hem."
"Lägg av. Hur känns det?" Jag rycker på axlarna.
"Vet inte, konstigt. Det är ju inte optimalt precis."
"Du är bäst."
"Du är sämst som tvingade hit mig."
"Jag? Är jag sämst?"
"Ja typ."
"Jag som har värsta överraskningen till dig."
"Just det! Vad var det för något du snackade om?" Hon ler lite innan hon kysser min kind.
"Du är värd all lycka i världen och jag kom inte på någon bra present men tillslut gjorde jag det och den är grym!" Säger hon innan jag lägger huvudet på sne.
"Sluta för du får inte köpa grejer till mig har jag sagt!"
"Jag vet!"
"Ja?" Hon flinar vilket får mig att bara bli misstänksam.
"Så därför gjorde jag inte det heller." Jag förstår inte vad hon snackar om och utan att jag hinner tänka mer lyser hon upp och ler. "Vänd dig om." Säger hon vilket jag gör innan mitt hjärta stannar. Av ren Lycka.
"Hej."
Nina.
Näst sista
