○Nina○
Han tittar på mig med en blick som jag inte vet hur jag ska tolka det. Är han allvarlig eller inte? Jag tittar på honom länge innan jag skakar på huvudet och ser ner i marken. Han sa vad han sa.
"Williams, sluta driv." Mumlar jag besviket och går in mot vardagsrummet igen. Jag sätter mig i soffan och intalar mig själv att han säkert gått men efter en stund kommer han från hallen och sätter sig bredvid mig. För de andra är det säkert inte konstigt men för mig känns det konstigt när han lägger sin hand på mitt ben.
"Varför tror du inte mig?" Viskar han och tittar sedan ner i sin telefon.
"Därför."
"Varför?"
"För att. Gör vad du vill men jag tror dig inte."
"Någonsin?"
"Det vet man väl inte. Kanske." Inte ens kanske.
"Sluta."
"Du ska sluta."
"Med vad?"
"Sluta med allt detta för om du ljuger nu så..."
"Så?..."
"Sluta bara." Han förstår inte. Och han kommer aldrig att förstå. Jag trodde han gjorde det men han är Lucky. Det låter klyschigt att säga det men han har inga känslor och så kommer det alltid att vara. Han kommer iallafall aldrig att förstå mina känslor.
Han kysser min kind innan han reser sig upp.
"Jag ringer dig sen okej?" Jag nickar innan han tittar på Max som också reser sig upp.
○Lucky○
"Hur gick det där då?" Jag rycker på axlarna.
"Vet inte hon verkar inte helt övertygad. Hur gick det själv?"
"Bra tror jag. Vadå så du är säker på Nina nu?"
"Ja. Du sa ju själv att jag skulle släppa Luna eller hur?"
"Ja men jag kanske inte menade att du skulle ta någon annan bara för att då." Jag flinar och rycker på axlarna.
"Hon är inte för att. Hon är Nina."
"Ja precis. Nina som är jättekär i dig."
"Kär i mig?" Skrattar jag och skakar på huvudet. "Hon är inte kär i mig."
"Lucky..."
"Vad?"
"Hon är kär i dig." Jag skakar på huvudet och knuffar till honom.
"Är hon inte alls."
"Kom inte till mig när du har krossat hennes hjärta då."
