○Lucky○
Jag vänder mig om och försöker att blockera hennes ord bort från mitt medvetande att ta emot det. Hon ställer sig framför dörren och håller fram händerna för att jag inte ska närma mig.
"Flytta på dig." Säger jag men inte på något sätt som egentligen skulle behöva uppröra henne.
"Du tycker detta är roligt va?" Jag suckar och skakar på huvudet.
"Varför skulle jag tycka det?"
"Du vill att jag ska ha skuldkänslor och du tycker att det är jätteroligt att slänga det i mitt ansikte."
"Nej."
"Inte?" Flinar hon och kastar boken hon håller i handen mot mig som tur är bara träffar min axel lätt.
"Är du klar?"
"Gå till ditt rum."
"En dag. En gång om året kan du inte ens låta bli mig?"
"Inte ens en minut."
"Varför?"
"Så länge jag är här är du min för varje sekund som går och jag bestämmer hur och när du ska ta något steg." Jag nickar bara och funderar på om jag ens orkar.
"Snälla?"
"Snälla?"
"Sluta."
"Gå till ditt rum tack."
"Vad är det som är så roligt? Tycker du att detta är normalt?"
"Skulle det inte vara det eller?"
"Inte direkt."
"Sluta vara rädd för att jag inte ska komma tillbaka. Tror du att jag skulle rymma eller?"
"Gå upp nu bara."
"Tror du att jag är så jävla dum i huvudet?"
"Lu-."
"Snälla. Inte idag?" Hon tar något steg närmre mig innan hon tittar på mig med en blick överfylld av hat.
"Du slipper inte undan mig hur långt du än skulle få för dig att åka. Inte ens om du hade haft mod till att ens tänka tanken." Säger hon innan hon spottar mig i ansiktet och försvinner bort mot köket.
○Max○
Dagen som de flesta älskar men dagen som han hatar. Varför vet knappt jag, han har bara varit tydlig med att han inte tycker om att fira sin födelsedag.
"Är du säker på detta?" Säger Kathrine innan hon nervöst tittar sig runt omkring.
"Nej."
"Max han kommer att döda oss."
"Han behöver annat att tänka på."
"Och då var det han absolut inte vill ha det bästa du kunde kom att tänka på?"
"Chilla, han kommer att gilla det."
"Säkert?" Jag flinar och skakar på huvudet.
"Nej." Hon himlar med ögonen och knuffar till mig innan jag ser ett sms lysa upp min mobilskärm. "Han är påväg."
"Vad har du sagt till honom?"
"Att mina föräldrar är borta och att vi ska ta det lugnt typ."
"Så du ljög?"
"Har du en bättre ide som kan verkställas på mindre än tio minuter då?"
"Du är sjuk i huvudet." Jag flinar och ber alla att hålla käften för att han inte ska höra något innan han kommit in. Vad som skulle hända då? Enkelt, han blir förbannad och skulle vänt om. Sen kommer han inte snacka med mig tills jag hittar honom på något uteställe i stan och då blir allt som vanligt igen. Nu om detta funkar så kommer han att vara chockad i typ en kvart, sen kommer han inte bry sig och bara ha kul. Om jag ska vara ärlig är det svårt att göra något för honom, han är min bästa vän och iallafall jag, vill göra allt för de som betyder mycket för mig. Lucky. Det går typ inte med honom. Han är för hemlig och han få på något sätt alltid reda på allt som händer för att han inte kan gå en sekund utan att ha fullständig koll på allt runt om honom. Även om jag vet att han inte kommer bli särskilt glad i början hoppas jag att han kan släppa allt skit som händer honom, allt det som han inte pratar om. Även om han kommer att hata mig i några minuter så hoppas jag att han kan få en bra kväll iallafall.
"Han är här! Okej hörni nu ger vi Lucky hans bästa kväll på länge!" Dörren öppnas och mer än mitt hjärta stannar för en sekund.
"Överraskning!
