3.6

917 36 8
                                    

○Lucky○

Mitt hjärta stannar. Först förstår jag ingenting, det tar en stund innan allt smälter in. Max. Jag borde kanske bli arg. Jag sa ju att jag inte ville ha någon fest. Jag sa att jag inte ville fira något som har med min födelsedag att göra men på något sätt är jag allt annat än arg. Tvärt om. Jag kan inte heller undgå att jag är i chock. Har han gjort allt det här för mig? Skulle någon någonsin göra något sånt här för mig?

"Grattis!" Jag möts av för många grattis men de som nog betyder något är Max's. "Du är inte arg va?" Flinar han vilket smittar av sig på mig. 

"Jo vad fan tror du? Nu vet ju alla att jag också fyller år." Säger jag innan jag skakar på huvudet. "Nej. För en gångs skull är jag inte det." 

"Då lyckades jag bättre än jag trodde." Han ger mig ett glas som jag sveper nästan direkt innan jag sätter ner det på bänken bredvid mig. 

"Ja men vad väntar vi på då?" Han rycker på axlarna och höjer sedan volymen av musiken.

"Let's get this party started!" 

○Luna○

Allt som har både namnet Lucky och fest i samma mening drar folk. Bara folk vet om att han kommer att vara där i några minuter går de dit. Tänk då Luckys fest, alltså en fest för Lucky, dit vill ju alla. Hans egna fester absolut men alla vet att han alltid drar efter några timmar bara. En fest för honom, då stannar han hur länge som helst. 

"Vi står på listan så kom igen." Jag tvekar när Wilma tittar bedjande på mig. 

"Snälla, Ivy och Lia ska inte dit så det blir inte drama, vi ska bara ha kul." 

"Va-varför ska inte de inte gå?" 

"För Ivy ska till Lola och Lia var tvungen att åka någonstans." Jag tänker lite och nickar sedan då jag vet att hon är ganska intresserad av Max. 

"Okej." Hon ler och vinkar sedan efter en taxi. Jag hade nog egentligen sagt nej men Wilma är lugn. Hon är inte som Ivy och Lia vilket är både på gott och ont antar jag. Vi får snabbt tag i en taxi och inte lång tid tar det innan vi är framme vid huset som det står fullt med folk utanför. Wilma tar min hand och leder mig förbi allt folk som blir lätt irriterade av att vi går före. 

"Hej Willi du kom!" Säger killen som vaktar dörren innan han tittar på mig och ler. "Fan det var länge sedan Luna. Ha så kul tjejer!" Wilma ger killen som är hennes bror en puss på kinden innan hon går in i huset med mig efter sig. 

"Okej här, jag ska hitta Max och du ska hitta Lucky." Jag spärrar upp ögonen och tar motvilligt emot glaset champagne. 

"Va?"

"Kom igen Luna jag är inte dum." 

"Men jag kanske inte, eller jag... ja-" 

"Ska gå till Lucky. Hejdå vi ses sen." Hon ler men inte så som Ivy brukar göra. Hon verkar glad på ett annat sätt. Jag nickar tillslut bara innan hon försvinner överlycklig för att hitta Max. En stund går innan jag suckar och sveper hela glaset med champagne. Jag ställer ifrån mig de tomma glaset och sveper några till tills det börjat kännas bättre att stå här. Min blick går över rummet jag står i men den jag letar efter syns inte till. Jag går mot terassen och hittar ingen där, inte i vardagsrummet eller hallen heller. Mina steg tar mig vidare till köket där jag stannar upp. Han står bredvid några killar som jag sett i skolan. Leendet på hans läppar är fint på något sätt men när han inte märker mig fegar jag ur och går snabbt tillbaka ut mot hallen. Jag funderar på om det var en så bra ide att komma hit men ångrar min tanke lite när någon tar tag i min arm. 

"Luna!" 

"Hej, ja ehm ja- du grattis. Ha en bra kväll." Säger jag och ler innan jag snabbt försöker gå då jag plötsligt blir väldigt nervös. Han stoppar mig och flinar innan han lutar sig mot väggen bakom honom. 

"Hej." Säger han och drar mig mot honom.

"Jag kanske, du vet... gå till Wilma." Han byter plats med mig så att min ryggtavla nu slår mot väggen istället för hans. 

"Max tar hand om henne, jag lovar." 

"Ja Max det. Ja det är klart." 

"Är du här för att Wilma inte ville gå själv?" Jag vet inte vad jag ska svara riktigt så jag låtet bli. Länge står jag bara tyst och tittar ner i golvet. Jag funderar själv på vems skull jag är här för men när han står här kan jag inte tänka på något annat än honom. 

"Nej." 

"Så?" Han drar sin hand genom mitt hår och närmar sig mig. Kanske lite för nära. 

"Ja men jag är... här för din skull." 



LuckyWhere stories live. Discover now