○Lucky○
Jag går fram till bordet där Ivy sitter och slänger burken men tabletter över bordet mot henne.
"Sa inte jag något till dig sist?" Hon flinar och höjer på ögonbrynen.
"Vad snackar du om?"
"Nina!" Morrar jag och lutar mig över bordet.
"Och? Vad är detta?" Säger hon och plockar upp burken innan hon tittar upp på mig.
"Ja Ivy vad fan är det där?"
"Det vet inte jag."
"Inte?"
"Nej!"
"Titta igen då!" Hon är tyst i några sekunder och öppnar burken innan hon precis som jag misstänkte flinar och jag vet att hon mycket väl vet vad det är hon ser.
"Försöker du att dämpa ångest eller ta livet av dig?" Frågar hon innan hon stänger locket och sätter ner burken på bordet igen.
"Inget av det och inte jag."
"Vem då?"
"Tänk! Du som är så smart."
"Nina?"
"Nina."
"Herregud. Släpp taget är du trög?"
"Ja herregud Ivy. Du bor i samma hus som henne och du märker ingeting eller jag vet inte kanske bara gör du ingenting för att du är dum i huvudet?"
"Är det mitt ansvar att se till att hon inte är psykiskt instabil?"
"Du har bara ett jävla ansvar och det är dig själv. Bry dig inte om henne. Och nej! Jag menar inte att du ska skita i om hon mår dåligt. Du ska väl för fan finnas där för henne även om du inte tycker om henne, fråga hur hon mår eller mycket enklare, sluta med att sätta henne i skiten."
"Är detta mitt fel?!"
"Delvis ja. Vad fan tror du? Att en människa mår bra av att bli behandlad så som hon blir behandlad?"
"Hon är hora hon får skylla sig själv att folk snackar. Jag hade också mått dåligt om jag var hon men ännu sämre om jag var dig som försvarar henne."
"Hora? Vem är hon med förutom mig? Detta är problem med er, ni vet ingenting ju. Vad har hon gjort er?"
"Vad har vi gjort henne är vad som är intressant."
"Har du börjat tappa minnet också? Ni har hela tiden försökt förstöra för henne. Mellan henne och hennes kompisar genom att snacka en massa jävla skit. Be henne att inte vara sig själv. Bett henne att inte vara med mig för att jag inte känner något för henne? Sagt att jag är med andra än henne för att göra henne avundsjuk. Ni skickade Luca på henne för att hon tydligen ska ha stulit någons kille. Listan är jävligt lång, ska jag fortsätta?"
"Helst inte för det där är inte relevant."
"Inte?"
"Nej inte direkt."
"Är du efterbliven?" Hon ställer sig upp och går med långsamma steg mot mig medan hon lägger armarna i kors.
"Vad är ditt syfte med detta?"
"Be om ursäkt och sedan låt bli att titta på henne ens för tydligen kan du inte det utan att behöva göra något för att förstöra."
"Är det så?"
"Be om ursäkt!"
"Gärna! Men det blir ju lite svårt nu eller hur? Synd!" Säger hon och ser väldigt road ut av situationen.
"Svårt?" Hon spärrar upp ögonen och låtsas verka förvånad.
"Ops. Trodde hon hade sagt något, hon som är så kär i dig."
"Vad? Vad är det som blir svårt?"
"Att be henne om ursäkt."
"Varför?"
"Ja det går ju inte om hon inte är här, eller hur?" Allt stannar. Det är som att få ett slag i ansiktet även om jag inte riktigt är säker på att jag hörde rätt.
"Va?" Ivy tar några steg mot mig innan hon ler tills hon möter min blick och hennes leende försvinner.
"Hon stack. Din prinsessa är borta nu Lucky. Gå vidare."
