3.3

923 29 4
                                    

○Lucky○

På ett sätt känns det konstigt att prata med henne såhär som att ingeting har hänt någonsin mellan oss och som att hon förstår allt med Nina. Det vet jag att hon inte gör. Hon tycker nog inte särskilt mycket om Nina och Nina tycker väl inte så mycket om Luna heller. Förståligt är det absolut men att Luna verkar helt förstående är konstigt. 

"Ja faktiskt." Svarar jag helt ärligt när hon frågar om jag saknar Nina. Jag kan inte svara något annat om jag inte ska ljuga och det vill jag inte. Inte för henne. 

"Förstår det." Jag tittar upp på henne som sitter på bordet framför mig som sitter på bänken. 

"Gör du?" Hon tittar ner i sitt knä och placerar en bit av sin lugg bakom örat. 

"Ja, är det konstigt eller?" Jag rycker på axlarna. 

"Lite kanske." 

"Varför det?" 

"Du gillar inte henne." 

"Och? Hon har inte gjort mig något precis." Jag blir lite chockad av hennes svar och kan inte annat än att flina åt hur olik hon är de hon umgås med. "Vad?"

"Inget." 

"Säg?" Jag sakar på huvudet. 

"Nej det är inget." 



Jag trivs i Lunas sällskap och när hon sitter såhär framför mig börjar jag tänka på vem det är som är rätt för mig. Nina eller hon. Jag tycker om Luna och har alltid alltid gjort men det är inte enkelt och det har det aldrig varit mellan oss, inte jämfört med Nina och mig iallafall. Det känns ibland som att jag inte vet vem jag borde valt men det självklart egentligen. Nina. Jag kan inte vara med Luna det har inte funkat, det skulle inte funka och det kommer aldrig att funka. Inte utan problem. Nina däremot är bara Nina. Enkel att umgås med, rolig att ha omkring sig, helt okomplicerad på ytan men världens snällaste. Ingen som kan säga åt mig att jag inte "får" vara med henne. Nina skulle inte heller såra mig och det vet jag 100% att hon inte hade gjort. Luna vet jag inte. Hon har gjort det en gång innan och det var en gång för mycket. Allt är bara en enda röra i mitt huvud och nu när Nina inte är här och inte heller verkar komma tillbaka är det som att Luna är meningen. Mening men nästan omöjlig. 

Kanske är det Luna ändå. Även hur svårt och helt galet det känns, kanske det är hon.


Jag kan skriva även med olagliga substanser i kroppen, hoppas ni gillade det även om det sög pusss.

Your C

LuckyWhere stories live. Discover now