The boy next door

4.

08:04 Brevkompis:
Vacker, vill du gå till skolan me mej, kompis?

08:10 Jag:
Sååå många fel i det där smset.

08:10 Brevkompis:
Vacker, vill du skynda till skolan med mig, brevkompis?

8:15 Jag:
Oj shit vi börjar om fem minuter, går du på min skola?!

8:15 Brevkompis:
Inte egentligen.

Jag tar det jag har kvar utav mackan och stoppar i munnen medan jag springer mot hallen där jag drar på mig min jacka och skor. Jag kommer definitivt missa bussen som går, för fem minuter sedan. En lång suck lämnar min mun när jag upptäcker det och jag bestämmer mig för att ta fram min gamla cykel ur garaget som kommer att förkorta min färd till skolan med några minuter.

Utmattat slänger jag ner cykeln bredvid cykelstället, den är så ful att den inte ens förtjänar en plats bland de andra cyklarna. Eller inte riktigt så ful men jag orkar inte försöka krångla ner hjulet mellan de där metallstängerna. Jag skyndar mig mot skolans dörrar och håller upp handen framför mig för att de ska känna av närvaron och öppnas. Dock gör de inte det och hur många gånger jag än går framför dörrarna öppnas de inte. En oskyldig sten flyger iväg några meter efter att jag sparkat till den, stackarn ska straffas för att jag är irriterad. En tvångstanke tränger sig in i mitt huvud och jag går och plockar upp stenen för att lägga tillbaka den där den låg. När jag placerat den där går jag fram till dörrarna igen, fortfarande ingen respons. Jag börjar knacka på dem vilket inte funkar så det övergår till bankningar men fortfarande utan resultat så jag börjar sparka på dem. Till slut ser jag en mörkhårig kille gå emot dörrarna inifrån, han öppnar en utav dem och kollar på mig, brevkompis är ordet som bildas i mitt huvud när hans gröna ögon möter mina.

"Men vacker, du behöver inte sparka sådär." Vacker? Vadå vacker? Varför kallar han mig vacker för?

"Du kan säga Moa och jo det behöver jag faktist då dörrjäveln inte vill gå upp." Fnyser jag och försöker tränga mig förbi honom.

"Varför ska jag hjälpa dig när du dissade mig imorse?" Säger han och puttar lätt bort mig ifrån dörren.

"Varför är du här när du inte ens går på denna skolan?" Muttrar jag och kollar ner på mina converse som slitits på grund av sparkningarna på dörren.

"Varför svarar du min fråga med en annan fråga?" Frågar han.

"Varför gör du samma sak nu?" Säger jag och möter hans blick igen.

"Jag är här för att jag vill vara här men som du sa så nej jag går inte här och ska därför gå nu." Säger han o går ut ur dörren. Just som jag ska ta tag i den innan den hinner stängas så trycker han igen den efter sig.

"Men seriöst! Jag behöver komma in." Tjuter jag till.

"Inte mitt problem." Säger han utan att kolla på mig och försvinner mot parkeringen. Jag räcker ut tungan efter honom och börjar slå på dörren igen, utan resultat ställer jag mig bredvid den. I vanliga fall skulle jag tagit fram min mobil men eftersom att den knappt är användbar efter händelsen igår så lämnade jag den hemma. Efter fem minuter kommer en tjej som ser ut att vara något år yngre än mig. Hon blänger bitchigt på mig och jag försöker ge en dryg min tillbaka. Man ser att hon försöker hålla sig för skratt innan hon öppnar dörren. Min häpna blick kollar på den och på tjejen som går in genom den. Den jäveln, han låste upp dörren innan han gick men såklart så slog jag på dörren istället för att försöka öppna den.

Jag öppnar nästa dörr som kopplar hallen och den första korridoren med varandra och möter tjejen jag nyss sett stå blickstilla och kolla in i nästa korridor som jag ännu inte kan se än.

"Vad gör du?" Mumlar jag och kollar på henne konstigt. Hon hoppar till utav min närvaro och kollar förskräckt på mig. "D..d..död" stammar hon fram och pekar in i den andra korridoren. Mina ben korsar de få metrarna fram till henne och min blick riktar sig in i korridoren vi nu båda står framför, mycket riktigt. Det ligger en elev på marken, otydligt att se vem men vem det än är har han slagits huvudet då en väldigt tydlig blodfläck finns runt huvudet. Jag flämtar till.

"Kom" säger jag bara och drar med tjejen så att vi kommer utom synhåll ifrån det vi just skådat. En elev död på sin egen skola. Jag leder henne och mig själv till skolans expedition och ber att få prata med rektorn och skolans trygghetsvärdar.

Min hand vrider nästan automatiskt om nyckeln i dörren in till mitt hus. Mina skor sparkar jag av mig som i rutin och skyndar mig upp till övervåningen. Efter incidenten på skolan fick alla sluta och skickades hem. Jag och Michelle tog bussen som vanligt men bestämde oss för att åka hem till varsitt då vi vanligtvis alltid brukar hänga efter skolan.

"Redan hemma?" Mumlar Lucas och går in i mitt rum.

"En elev på skolan låg död i en korridor idag. Innan vi fick reda på vem det var skickades vi hem." Säger jag kortfattat och sätter mig i sängen.

"Vad sjukt ändå."

"Dudå, varför är du hemma tidigt?" Frågar jag och kollar fundersamt på honom. Han kollar nervöst på mig och jag ser hur hans kinder hettar till.

"Uhm, sjuk." Säger han och fakear en hostning.

"*host* skolkare *host*" säger jag och han blänger surt på mig.

"Inte ett ord om det till mamma!" Säger han bara och pekar på mig. Mina händer flyger upp över mitt huvud som att visa att jag är oskyldig. Han nickar mot mig och går ut ur mitt rum, just som min telefon plingar till. Istället för att knappt kunna läsa någonting på telefonen går jag in på sms på min iPad som är kopplad till den.

09:03 Miche:
Herregud Moa!! Hur mår du?!

09:05 Jag:
Vad?

09:06 Miche:
Vet du inte?

09:08 Jag:
Vet vad?

09:10 Miche:
Vem det var som blev mördad..?

09:12 Jag:
Vare nån som blev mördad?

09:13 Miche:
Moa du var ju den första att se det?!

09:14 Jag:
Visste inte att det var mord..

09:16 Miche:
Men du vet inte vem den mördade var eller..?

09:17 Jag:
Nope.

09:18 Miche:
Hur fan ska jag säga detta asså...

___________________________________
Heeej!! Slutar me lite cliffhanger :) Vad tycker ni om den såhär långt? Skriv o rösta jättegärna