The boy next door

28.

Det har blivit fredag och jag har varit hemma ifrån skolan, inte för att jag velat eller ja det har jag ju men för att läkarna var noga med att jag skulle vila och ha möjligheten att äta när som helst. Jag fick ändå komma hem i onsdags så det var skönt och dagarna har jag spenderat med att spela Call of duty med Lucas.

"Älsklingar! Vi är hemma!" Ropar mamma två våningar ner. Jag ger Lucas en snabb blick innan den faller tillbaka på tvn där jag är mitt uppe i att försöka överleva mot Lucas lag. "hallå?!" Ropar mamma igen.

"Vi är här." Skriker Lucas tillbaka och sedan hörs inget mer än steg och lite dunsar från deras väskor. Jag sneglar på Lucas del av skärmen och kan se att han står bakom ett hörn nära där jag är så jag springer fram och skjuter honom. "Fuskare! Du kollade ju!" Tjuter han när det då visar att hans lag förlorat.

"Inse bara att jag helt enkelt är bättre än dig!" Insisterar jag och ler stolt mot han.

"Aja." Mumlar han och reser sig ur soffan, jag följer efter och vi studsar ner för trappan, två steg i taget, för att hälsa på våra föräldrar.

"Har allt gått bra?" Frågar pappa när jag ger honom en kram, jag möter snabbt Lucas blick men nickar till svar innan mamma omfamnar mig.

"Jag vet att jag såg dig för bara en vecka sen men du ser så mycket vuxnare ut!" Säger hon och jag ler som svar, ser man vuxnare ut om man har näringsbrist? "Vi tänkte i alla fall börja med middagen nu direkt och har några spännande nyheter." Hon ler bredare och går in i köket igen. Jag följer efter och erbjuder mig att hjälpa till. "Du kan gå till affären och handla grönsaker, jag tänkte göra tacos men nu ser jag att tomaterna, oliverna och avokadon är slut." Svarar hon och blickar över innehållet i kylskåpet.

"Visst." Svarar jag och tar emot hundrasedeln jag får utav mamma.

"Du kan köpa något till dig själv också."

"Tack så mycket." Svarar jag och går ut i hallen för att dra på mig skor och jacka då det är sent i oktober. Vägen till affären är väldigt kort men jag hinner ändå börja frysa rejält, det är inte minusgrader men under tio i alla fall. Plinget som låter när jag går in genom skjutdörrarna får mig att minnas när jag var här och handlade choklad med James. Jag viftar bort minnena och fortsätter mot grönsakshyllan. 

När jag samlat det jag ska ha och fått ihop det till 57kr tvekar jag inte en sekund på vad jag ska spendera de resterande pengarna på. Jag ställer mig och funderar vilka två olika smaker jag ska välja på chokladen.

"Moa?" Jag vänder mig om och utan att känna igen varken rösten eller något ansikte blir jag förvirrad. "Hej." Säger en kille som nu står bredvid mig. Han skrattar och håller fram en hand.

"Ehm hej." Säger jag förvånat och tar handen.

"Lorenzo, eller kalla mig Enzo." Säger killen, jag känner direkt igen namnet men kan inte sätta finger på vartifrån.

"Aha du Lorenzo, Uhm..." säger jag och försöker tänka efter vartifrån.

"..Michelles kille, eller Aa inte än kanske." Jag kommer genast ihåg när han säger det och skäms lite över att jag glömde av det.

"Men hej! Hur vet du vem jag är förresten?" Frågar jag och småskrattar.

"Michelle har snackat om dig fett mycket. Och visat en och annan bild." Svarar han och ler. Han är rätt snygg ändå och jag förstår helt att det är Michelles typ.

"Åh så det har hon." Svarar jag, det förvånar mig inte ett dugg. "Hoppas det var bra saker dock." Tillägger jag och han ler ännu bredare.

"Ja såklart, men nu när jag ändå träffade på dig skulle jag verkligen behöva din hjälp." Börjar han och jag nickar sakta, nyfiken på vart detta kan leda. "Jo, jag tänkte göra något speciellt för Michelle, eller egentligen fråga om hon ville bli min flickvän typ men jag vill verkligen att det ska bli gjort på ett speciellt sätt och eftersom att du är hennes bästa vän och känner henne mycket bättre så kanske du kan hjälpa mig." Frågar han och jag kan se hur han rodnar. Det där var nog det gulligaste jag hört på länge och jag förstår ännu mer hur Michelle verkligen gillar han.

"såklart jag hjälper dig, imorn?"

"Är du helt sjuk i huvudet? Kommer inte hinna tagga ner tills imorgon, nästa vecka på fredag kanske." Säger han och flackar med blicken. Jag blir nästan avundsjuk på Michelle över att hon hittat en kille som både ser sjukt bra ut men också blir generad och nervös över att snacka om henne.

"På fredag nästa vecka då, men jag behöver ditt nummer!" Säger jag.

/James pov/

Jag går in genom skjutdörrarna, precis blivit utskriven från sjukhuset och vill ha riktig mat. Kyckling kanske. När jag går förbi godishyllan fastnar min blick på någon, eller snarare några. Moa och någon mer, en kille. De ler mot varandra och Moa ger killen sin telefon. Det är konstigt hur hennes handlingar kan få mig att reagera. Det var hon som låg med min fucking brorsa, jag borde inte reagera för hon betyder ingenting för mig längre. Hon vänder upp blicken ifrån telefonen som killen nu håller i och våra blickar möts i några sekunder innan jag vänder mig om och styr mina steg mot avdelningen med kött och kyckling.

/Moaies pov/

Jag möter James blick men han tittar snabbt bort. Det känns konstigt att se honom några dagar efter att jag trodde han var död.

"Eh du, jag måste nog gå nu. Men du har mitt nummer så smsa mig." Säger jag och tar emot telefonen. Jag fumlar lite med plånboken och varorna jag håller i.

"Aa visst. Tack så mycket!"

Jag betalar och när jag kommer fram till dörren vänder jag mig snabbt om precis för att hinna se James ställa sig i kön. På hela vägen hem går jag väldigt snabbt för att inte riskera att se honom igen. Jag behöver tid för att kunna se honom utan att gå sönder.

"Michelle?" Frågar jag när signalerna upphört. Jag gav varorna och de resterande 43 pengarna till mamma och sprang direkt upp på mitt rum för att ringa Michelle.

"Jaaa hej?" Frågar hon.

"Finns det fest? Någon stans? Jag behöver festa." Säger jag stressat.

"varför så brådskande?" Frågar hon skrattande, jag hör att hon har på musik i bakgrunden vilket betyder att hon antingen sminkar sig eller städar.

"Jag behöver dricka, och strula och bara glömma saker för en stund." Utbrister jag stressat. Hon skrattar igen.

"Jag kan säkert hitta någon. Hos mig om 10?" Säger hon och jag hör musiken stängas av.

"Hos dig om 2." Avslutar jag samtalet och drar fram en svart tight klänning med off shoulder och långärmat, inte så speciell mer än snörningen i ryggen. Efter att jag packat en necessär med smink jag behöver trycker jag ner allt i en sportbag med min kudde högst upp, mest för att det ska se övertygande ut.

"Jag sover hos Michelle inatt, det är akut." Säger jag när jag skyndar förbi köket.

"Men tacosen då?" Frågar mamma och vänder sig om vid spisen.

"Spara lite till mig till imorgon då." Jag drar på mina skor och stänger dörren.