The boy next door

32.

/James pov/

Hon ligger på min bröstkorg och ena benet över mina. Med min ena hand håller jag ett grepp om hennes ben och med den andra pillar jag lite i hennes bruna hår. Hennes djupa andetag är det enda som bryter tystnaden. Hon är det vackraste jag sett. Jag skulle aldrig riskera henne för någonting, inte ens för det företaget som håller min familj levande. Jag tar upp min telefon och slår in hemnumret till Moas familj.

"Hej det är Helena Joansen."

"Hej, Ehm det är James och jag tänkte bara säga att Moa sov här inatt för.."

"Va? Moa är väl här hemma?"

"Nej? Hon var hos mig igår för vi hade en uppgift att göra och så blev det lite sent och hon orkade inte gå hem så hon somnade här." Det känns inte bra att ljuga för henne men det är bättre än sanningen denna gången.

"Jaha, jag var nästan helt säker på att hon kom hem igår efter att hon sovit hos Michelle." Jag börjar förstå vad Moa menade igår med att hennes föräldrar glömt henne.

"Aha Aa det kanske hon gjorde men hon sov i alla fall hos mig." Svarar jag bara, orkar inte diskutera någonting.

"Uppgift sa du? Ni går väl i två olika årskurser och klasser."

"idrottsuppgift, de har satt ihop våra klasser i idrott."

"Jaha, men kan du hälsa henne att jag och hennes pappa ska åka iväg senare idag?"

"Ni verkar åka iväg väldigt mycket." Svarar jag, det lät mer som en anklagelse än ett påpekande.

"Nu ska vi ju då till min mamma som har skadat sig och behövt åka in på sjukhus så det är rätt akut."

"Aja, jag hälsar henne det i alla fall."

"Tack så mycket. Hejdå." Jag lägger på. Undrar om de ens skulle informerat Moa om jag inte hade ringt utan bara åkt. Inte omöjligt. Jag flyttar min arm från hennes ben och lägger den över henne och drar hennes varma kropp närmare mig.

Efter flera timmar som jag spenderat på att kolla på min telefon lite men också inspekterat Moa, det är svårt att slita blicken ifrån henne, känner jag hur hon börjar röra sig.

/Moaies perspektiv/

"Godmorgon, eller godeftermiddag Vacker." Säger James sekunden efter att jag öppnat ögonen. Han ligger två decimeter ifrån mitt ansikte och kollar på mig.

"Du stirrar." Jag kan inte låta bli att le och han besvarar det med ett skratt.

"Jag tittar." Mumlar han och jag skakar på huvudet.

"Har du aldrig lärt dig att man inte ska stirra på folk?" Imiterar jag han och han kastar en kudde på mig.

"Det är därför jag tittar och inte stirrar. Det är det svårt att inte titta på dig." Tillägger han. Jag skrattar till och känner rodnaden på mina kinder.

"Ingen vet vart jag är och min telefon är borta." Säger jag och suckar.

"Jag ringde din mamma så hon är inte orolig och din telefon tror jag Jack hade i sitt rum då det var han som tog hem dig." Jag möter osäkert hans blick.

"Kan du hämta den? Jag vill inte stöta på han liksom."

"Han drog igår men jag kan hämta den ändå." Svarar han och lyfter sig från sängen och går ut ur rummet. Jag blir på något sätt glad av att vara här, i hans rum men jag borde nog gå hem. Behöver städa, duscha och fixa i ordning mig. Efter några minuter kommer han tillbaka och räcker mig telefonen.

"Juste, din mamma sa att hon och din pappa skulle åka till din mormor tror jag för att hon var skadad eller något." Säger han och ler snett. Jag nickar och bläddrar igenom notiserna. De flesta ifrån Michelle men några ifrån Lucas om att han skulle till Klara. Då börjar min telefon vibrera och mammas namn syns på displayen.

"Hej?"

"Moa? Är du hemma?" Frågar mamma oroligt.

"Nej, är fortfarande hos James. Hurså?"

"Vårat larmbolag ringde precis och sa att larmet gått på för ungefär en timma sen men att det kopplades till bolaget först nu, så det är antingen bara något som blev fel eller så kunde det vara hacking sa de men kan du bara kolla så allt står rätt till oså." Hon låter stressad.

"Aa visst jag går hem nu då."

"Tack så mycket gumman, hejdå." Hon lägger på och jag märker hur James kollar på mig.

"Uhm, larmet har gått hemma. Jag måste hem." Säger jag och drar mina händer genom håret. Det känns som att jag sov så länge så att jag blivit trött på grund av att jag sovit.

"Jag följer med dig." Säger han och ger mig en hand för att hjälpa upp mig ur sängen. Jag tar den och kollar sen ner på mina kläder.

"Kan jag få låna de där mjukisshortsen igen?" Frågar jag och ler lite överdrivet.

"Du kommer att frysa ihjäl." Försäkrar han och jag skakar på huvudet.

"Nejdå vi ska ju bara gå några meter!!" Han slänger ett par adidas byxor på mig. Av att döma på storleken antar jag att de tillhör James. "Jag kommer aldrig få plats i dessa!" Han ger mig en uttråkad blick och sekunden efter har jag på mig byxorna som en och en halv jag skulle kunna få plats i. Jag kollar upp på honom och höjer på ögonbrynen. "Jag fryser hellre." Säger jag men han stoppar mig just som jag ska dra av mig dem.

"Du kan ju knyta dem." Säger han och knyter själv. När de sitter lite bättre går vi ner för trappan och ut genom dörren, så fort jag ser vårt hus kollar jag på dörren som ser helt orörd ut. Kanske var det bara falskt alarm då. Jag går fram och räcker mig efter extranyckel under altansbrädan. Jag vänder mig om till James.

"Den är inte där." Han kollar frågande på mig. "Känn på dörren." Säger jag och gestikulerar mot den. Han går fram och trycker ner handtaget, dörren glider upp.

"Vänta." Säger han och går in i hallen, utan att lyssna följer jag efter honom. Han håller fingret framför munnen och stänger tyst dörren. Vi fortsätter in i vardagsrummet men allt ser helt orört ut, precis som innan. Det samma i köket och förrådet under trappan på nedervåningen. "Om det nu var någon som bröt sig in så kanske den eller de stack när larmet gick." Säger James och jag nickar instämmande. "Men om du nu kan vänta här så går jag upp och kollar övervåningarna sålänge." Säger han och fortsätter upp för trappan.

"Gör så." Säger jag och skickar snabbt ett sms till mamma att extranyckeln var borta och dörren upplåst men att allt annat var orört och inget stulet. Precis när jag skickat smset hör jag ett ljud ifrån badrummet som ligger vägg i vägg med vardagsrummet där jag står. Jag går ut i hallen där badrumsdörren är och inser att vi glömde kolla det rummet. Samtidigt som jag öppnar dörren hör jag hur James går upp för andra trappan. Jag lutar mig in i badrummet och känner samtidigt en hand för min mun och hur jag blir tryckt tätt in mot någons kropp med min rygg. Jag försöker skrika men när det inte låter någonting på grund utav personens hand börjar jag sparka bakom mig. Personen håller väldigt hårt så jag kan inte vända mig om och se vem det är men spegeln framför mig avslöjar en svartklädd mansfigur med en luva för ansiktet, snart även en till som lika gärna hade kunnat vara en kvinna då jag inte hinner avgöra innan denne fått in ett slag på min ena tinning och mitt medvetande försvinner.

——————————
Men vem vill Moaie något illa? :(((
Jag veeet hihi🙋🏼‍♀️ o d borde nog ni kunna fatta också