The boy next door

26.

1000 läsare?!! (Kanske mer idk kan nt se för det står 1k) shiiit tack så mkt <333333 trodde jag kunde få typ 100 läsare o liksom that's it men shit igen, tack tack tack så sjukt! (Ändrat omslag Btw, Hope u don't mind;))

Mamma och pappa drog tydligen på ytterligare en resa med Leopold och Mariette, på någon klättringresa tror jag, vilket de informerade mig om först tre dagar efter att de åkt. Tre dagar jag legat inne på mitt rum med låst dörr och gråtit. Lucas har frågat lite då och då vad som hänt och hur jag mår varpå jag svarat med tystnad, han har dock vart väldigt gullig och köpt choklad och lagat mat som han ställt utanför dörren som jag ätit på mitt rum. Disken, de tomma chokladpaketen, alla snorpapper och filtarna får mitt rum att se väldigt stökigt ut. I vanliga fall är det mina kläder som gör mitt rum stökigt men eftersom att jag inte brytt mig om att byta kläder då jag knappt kan stå ut med mina egna händer mot min kropp har det resulterat i att jag gått i samma oversized hoodie som jag drog på mig strax efter att James var här. Nu sitter jag i mitt täcke nedanför soffan med en serie på Tvn, jag tror att jag sett över tre säsonger men jag har inte brytt mig om att hänga med så jag vet fortfarande inte vad den handlar om mer än nån kungafamilj där folk dör typ hela tiden. Några knackningar hörs på dörren vilket får mig att hoppa till, jag drar upp täcket en aning men fortsätter sitta kvar i samma position och stirra blankt på en punkt strax ovanför Tvn.

"Moa snälla, jag mår skit av att inte veta vad som hänt eller hur jag ska hjälpa dig." Jag sväljer. Det är Lucas igen, vad jag vet har han inte varit i skolan. Antingen för att han är ledig eller för att han är rädd att jag ska göra något dumt, vilket jag kanske även skulle gjort om han inte var här. Missförstå mig rätt, jag har ingen lust att leva men jag vill inte heller dö, på ett sätt.

"Du kan inte hjälpa mig Lucas." Jag hör hur han pustar ut utanför dörren, detta är det första han hört mig säga under denna tiden.

"Säg någon som kan så ska jag hämta den." James, han är den enda som kanske skulle kunna.

"Ingen."

"Har någon gjort något mot dig?" Frågar han och flashbacks tränger sig in i mitt minne. Jag försöker att inte tänka på det men det hjälper inte, ju mer jag motsträvar desto snabbare kommer tankarna. Helvetes helvete, jag vill inte, jag orkar inte med detta mer. "Jag måste handla mat i alla fall, snälla kan vi prata när jag kommer tillbaka?" Jag svarar inte utan börjar torka bort tårarna som hysteriskt faller ner för mina kinder. Jag orkar inte mer.

/James pov/

Jag bromsar in bilen vid en mack, jag vet inte hur länge jag kört men jag skulle gissa ett par dagar, jag vet inte heller hur mycket klockan är men det har blivit mörkt och min bensin är slut. Jag hoppar ut ur bilen och drämmer igen dörren innan jag fortsätter in. Inne i macken lyser en naken ficklampa upp det lilla utrymmet. Där finns tre hyllor med mackor, godis, dricka och tidningar. Inte för att jag vet någon som läser tidningen samtidigt som han kör bil men det finns i alla fall. På disken där man troligtvis betalar är det helt tomt, likadant som bakom disken.

"Hallå?" Ropar jag utan svar, ficklampan blinkar till och jag märker en klocka på väggen ovanför en stängd dörr, klockan visar halv ett på natten. Jag blir förvånad men skulle egentligen inte kunna bry mig mindre om det. "Hallå?!" Ropar jag igen. Det förblir tyst. Jag drar upp min telefon och märker att den har 3% så jag går ut till bilen igen. Utan bensin går bilen inte att starta och därmed inte ladda. Min hand slår till ratten och jag sätter mig med huvudet lutat mot fönstret och min hand mot min panna. Kan det gå mer fel? En tanke når mig men jag slår bort den rätt fort, aldrig att jag snor bensin. Fast vad annars James? Ska du frysa ihjäl i bilen inatt? Varför snackar du med dig själv i tredje person? Jag suckar och överväger för och nackdelar med att sno bensin. För: håller mig varm, kan ladda, kan köra, gratis. Mot: det är olagligt. Jag öppnar dörren och går in i macken igen, fortfarande tomt. Jag borde inte vara nervös då detta egentligen inte är i närheten av hur olagligt det jag annars håller på med är. Det är fortfarande tyst när jag går ut ur macken och fortsätter till maskinen (sorry, vet inte vad maskinen med bensin i heter men den iaf, och sorry om jag skriver något fel men jag e sååå dålig på allt som har med bilar o göra) och drar bort bensinslangen ur sin hållare. Min rätt skakiga hand öppnar bensinluckan i bilen och jag börjar fylla på. Tillslut har mätaren gått upp till fullt och då känner jag smärta i min mage, jag är hungrig. Jävligt hungrig. Inne i macken har lampan nu slocknat och det är fortfarande tyst. Jag går in för tredje gången, tar en macka och går ut. Sekunden jag träder ut ur dörren går ett öronbedövande larm, jag vänder mig om, fortfarande tomt men nu ser jag en övervakningskamera som blinkar och är riktad mot mig. Helvetes jävla skit. Innan dörren stängs igen bakom mig hör jag fotsteg bakom den stängda dörren där inne.

"Stanna!" Hör jag en röst innan jag hoppar in i bilen, jag ser genom mackfönstret en äldre man som håller i en telefon och stirra på mig. Jag drar iväg och efter ungefär tjugo minuter stannar jag vid en vägkant. Jag har knappt sovit något sen jag lämnade Moas hus. Det är den sista tanken som hinner gå igenom mitt huvud innan jag slumrar till. (roligt ord faktist)

Jag vaknar av det nog värsta tänkbara alarmet någonsin. En siren, ifrån en polisbil. Det låter som att den är en bit bakom mig men jag är snabb med att starta bilen och få ut den på den rätt öde vägen igen. Klockan är strax efter fem och jag antar att mackägaren tog bilens registreringsskylt och vilken riktning jag körde annars borde inte polisen kunnat hitta mig på denna vägen. Eller jo för när jag tänker efter var det inga avfarter man kunde svänga in på. Egentligen snodde jag bara en macka och lite bensin, så farligt kan det ju inte vara, kanske. Det står max 60 men jag gasar på till över dubbelt av den farten för det är ju som sagt helt öde. Helt plötsligt finns det dock en avfart till höger, en som täcktes av skog från mitt håll. En skog som också täckte bilen som var på den avfarten, bilen som precis körde ut på denna vägen, bilen som precis körde in i min bil, bilen som precis fick min bil att volta några gånger och hamna i diket, mer än så vet jag inte vad bilen orsakat för allt snurrar en aning innan det först blir helt vitt framför ögonen som sen slocknar.

/Moas pov/

En signal ifrån min telefon får mig att vakna, klockan är tio över sex och jag ligger på golvet med täcket över mig och min arm som stöd. Jag var nästan helt säker på att jag stängt av min telefon. När jag letat upp den hinner jag precis svara innan samtalet bryts.

"Hej det här är larmcentralen som ringer för att jag behöver veta namnet till ägaren av denna telefon." Säger en kvinnlig röst, jag sänker telefonen ifrån örat och kollar på den. Brevkompis.

"Uhm, vadå då?" Mumlar jag svagt.

"Ägaren har varit med om en olycka och vi kan inte få tag på föräldrarna så vi behöver veta namnet så att vi kan kontakta andra anhöriga."

"Varför ringer ni mig då?"

"Du var den senaste han ringt, ursäkta men det är väldigt bråskande. Det är inte säkert att han överlever tills morgonen och vi behöver verkligen hans namn."

"Uhm James Mc'ardian. Vad har hänt? Kommer han inte överleva?"

"En hemsk bilolycka, jag kan inte säga för mycket men jag antar att du är hans flickvän och jag kan säga att du inte behöver hoppas på något, han är nästan så gott som bortgången."

"Ä..är du se..eriös?" Hackar jag.

"Ja tyvärr. Jag gillar verkligen inte att meddela sånt här och jag måste tyvärr lägga på." Nästa sekund är det ett upprepande pip som låter i telefonen. Det blir helt suddigt framför ögonen och rummet vinglar till. Jag måste åka till honom, jag måste se honom. Detta är mitt fel, han skulle aldrig varit i den bilen om det inte vore för mig. Jag drar på mig ett par jeans och en vit t-shirt med snörning på sidorna av den. Jag orkar inte så mycket men drar på mig lite smink. Sen fortsätter jag ut genom dörren och ner för trapporna.

"Moa?" Hörs en yrvaken Lucas ifrån övervåningen. Jag stänger ytterdörren efter mig och fortsätter ut på gatan. Ska jag gå till sjukhuset? Det är ju rätt långt. Ett högljutt tutande ljuder bakom mig och jag snor runt, två ljus, från varsin billampa. Jag borde kanske flyttat på mig men egentligen, varför lägga ner energi på det när det inte ens finns något värt det. Bilen hinner dock inte nå mig innan det svartnar för ögonen och jag faller till asfalten.