The boy next door

40. slutet (typ)

Känns knappt som att jag ens skrivit mycket på denna boken men 40 delar är ju ändå mycket?? Eller är det bara jag som känner så? Tack för alla underbara kommentarer och röster men tyvärr är denna boken slut nu <3 Edit: njao, inte riktigt

"Hejdå." Säger jag när jag står lutad mot ytterdörren och vinkar åt Enzo. Han vinkar tillbaka, vi kysstes, inte mer och inte mindre. Han sa att han inte skulle fixa någonting till imorgon, till Michelle, han ska vänta och se hur han känner och så skulle ju Michelle ha gäster. Jag vet inte själv hur jag känner, jag vet inte om jag faktist är kär i Enzo eller bara kär i känslan av att vara kär och älskad tillbaka. Tryggheten. Jag tror att det är den men jag vill inte spekulera över någonting som inte stämmer, onödig tankekraft. Jag följer han med blicken sålänge det går och även efter står jag kvar lutad mot dörren i några minuter, tillräckligt många för att en person ska hinna komma fram till dörren bakom mig utan att jag märker honom.

"Jag är en jävla idiot, förlåt." Jag vänder mig om, skrämd av rösten och möter hans gröna ögon. Jack. Min läpp åker in i munnen och jag biter den så hårt jag kan för att inte skrika, av rädsla eller ilska kan jag inte avgöra.

"Ja, du är en jävla idiot." Min blick dröjer sig kvar i hans längre än den borde, minnena kommer tillbaka. Inte ifrån han, ifrån hans bror med lika djupa, gröna, lysande ögon.

"Det har alltid vart en tävling mellan mig och min bror, jag har ju berättat det. Och för första gången såg jag någonting som jag faktist kunde vinna, något jag kunde få utan att han kunde det."

"Jag är en människa Jack?! Inget jävla pris man kan vinna eller objekt man kan göra som man vill med?! Du har förstört en del utav mitt liv och tagit något du aldrig kan ge tillbaka, något jag aldrig kommer förlåta varken dig eller mig själv för, och din anledning är för att du ville visa dig bättre än James på någonting?" Det gör ont, inte för att snacka om det som hänt, men för att jag nämner hans namn, så jävla ont. "Grattis Jack, du är bättre än honom, bättre på att droga ner folk, bättre på att fucking våldt-" min röst brister och mina ögon blir glansiga. Det gör ont, fortfarande inte för att snacka om vad som hänt, men för att det påminner mig om hur James reagerade när han fick reda på det, så jävla ont. Hur gör man för att sluta tänka på en person så himla mycket vad man än tänker på? Man slutar tänka, man distraherar sig. Jack ser krossat på mig.

"Jag kommer aldrig kunna återgälda det, aldrig någonsin. Du behöver inte ens kolla mig i ögonen någonsin igen, snälla bara förlåt mig."

"Det är oförlåtligt det du gjort, hälsa din brorsa det också. Jag kommer aldrig förlåta någon utav er om jag så blir hotad med mitt liv, för ni har redan förstört det. Båda två." Jag går in och stänger dörren utan att kolla på han en sista gång. Förhoppningsvis blir det aldrig en sista gång någonsin igen. Det känns hopplöst, kommer aldrig kunna sluta tänka på James. Det finns två val, fastän det ena verkar aningen mer frestande måste jag försöka distrahera mig istället. Jag går ut i köket och tar upp telefonen och slår in hans nummer.

"Kan du komma tillbaka?"

"Har det hänt något?"

"Behöver dig bara. Du kan väl snacka med Michelle senare?"

"Jo visst, jag kommer om 10 då."

"Tack."

Han ser på mig med betraktande ögon innan han går in i hallen och stänger dörren efter sig. Han hinner precis ta av sig tröjan innan jag kysser honom. Hans läppar känns så oskyldiga mot mina, när det egentligen borde kännas tvärtom. Händerna placerar han på min rygg och jag runt hans nacke.

"Måste du snacka med Michelle innan vi gör något?"

"Vill bara ha dig Moaie."

"Så du behöver inte det?"

"Behöver kanske, vill och ska inte." Han kysser mig igen och vi går in i vardagsrummet där han lägger ner mig i soffan. Tankarna rusar genom mig, detta kanske är fel mot Enzo? Om jag inte ens gillar honom. Fast det gör jag ju, troligtvis, i alla fall förhoppningsvis. Är det värt min vänskap med Michelle dock? Men hon kommer nog förstå, hon har ju inte ens sagt att hon är kär i honom, eller har hon det bara att jag inte lyssnat? Men det är detta jag vill nu, det är det. Han drar av mig tröjan och jag låter honom.

"Vi kanske ska gå upp till mitt rum? Jag vet inte när de andra kommer hem." Säger jag och han nickar. När vi kommit upp till min våning är det Enzo som leder mig in i rummet, jag slänger en snabb blick ut genom fönstret. Det räcker för att jag ska se vad som händer där ute, förmodligen anledningen till varför Jack ville bli förlåten. Leopold Mc'Ardian packar in en flyttlåda i en lastbil. Mariette kommer ut med ännu en och Jack öppnar ena bildörren för att sätta sig. När Leopold gjort samma sak stänger Mariette luckan på lastbilen som börjat köra, hon vänder sig om för att kolla på huset innan hon är den sista som sätter sig i sin familjs bil. Jag kan se hans ansikte i bilfönstret. Han ser mig med bar överkropp, han ser Enzo också och det är sista gången jag får se hans gröna ögon, mörkbruna hårslingor, rätt fylliga läppar och den lite fräkniga näsan som inte riktigt är helt spikrak om man tänker efter, utan lite rundad längst ner. Min telefon plingar till, jag tar upp den och läser på displayen.

18:16 James:
Moaie betyder Vacker på Nederländska.

Alla berättelser har inte lyckliga slut, tack för att ni läst!