The boy next door

13.

"Godmorgon" mumlar jag och gnuggar mig i ögonen. När mina ögon vant sig vid ljuset genomskådar jag rummet. Det förvirrar mig när jag inser att det inte finns någon annan i rummet. Tanken om att det bara var en dröm att James var här igår försvinner ganska snabbt då jag fortfarande bär kläderna från igår som är ett rätt stort bevis på det. Jag reser mig ifrån sängen och halvvägs till dörren hör jag James utanför, han snackar med någon så jag antar att han pratar i telefon då ingen annan är hemma.

"Är han dum eller? Aldrig någonsin." Jag går fram till den stängda dörren och stannar upp. "Det är ingen distraktion? Har ni inte märkt att det gått rätt bra på sistone?" En rynka bildas mellan mina ögonbryn, vad är det som gått bra? "Bättre? Är du seriös.. isåfall kan vi bara sluta träffas, kommer aldrig att låta någon eller jag själv skad-" jag trycker ner handtaget och går ut ur rummet, låtsas vara helt omedveten om att James står där. "Jag måste gå och, glöm det. Kommer inte hända." James avslutar samtalet och kollar oroligt på mig. Varför, vet jag inte.

"Godmorgon." Mumlar han och kollar ner på min mun.

"Vad är det som aldrig kommer hända?" Frågar jag utan att svara hans hälsning. Han kollar frustrerat på mig som om jag precis sagt att han ska springa tre maraton runt halva Norge, vilket egentligen är ett och ett halvt maraton runt hela Norge? Okej sluta Moa.

"Ingenting." Säger han svagt, fortfarande med blicken fäst på mina läppar. "Jag måste hem typ nu för våra föräldrar kommer ju hem snart."

"Är det fredag redan?" Frågar jag förvånat. Han fortsätter kolla på mig med en frustrerad blick så jag tar det som ett Ja.

"Och förresten, tror inte du kollat din Mail men skolan är igång igen på Måndag." Noterar han och jag nickar bara. Jag hör ett svagt ljud från att ytterdörren öppnas men så tidigt som nu skulle inte mina föräldrar komma hem så jag antar att jag hört fel.

"Hejdå då." Säger jag och går tillbaka in i mitt rum och sätter mig i sängen.

"Uhm Moa min tröja." Han följer efter in i rummet och går fram till sängen. Först då upptäcker jag att han har bar överkropp. Jag inspekterar hans magmuskler på etthundra procent barnvänligt sätt, typ.

"Varför har du ingen tröja?" Undrar jag och försöker fästa blicken på någonting annat i rummet, jag hittar ingenting intressant så det resulterar i att jag mest flackar med blicken runt i rummet.

"Det var jävligt varmt, kan jag få min tröja nu?" Han pekar på en vit t-shirt som ligger snett bakom mig, bokstavligt talat omöjligt för honom att få tag på om inte jag skulle flytta på mig. Jag tar tag i den och håller fram den. Han försöker rycka åt sig den men jag tar snabbt och vrider min arm utom räckhåll för honom.

"Vacker ge mig den." Suckar han irriterat. Jag håller fram den igen med ett brett leende på mina läppar.

"Och om jag inte vill?" Börjar jag och denna gången bokstavligt slänger han sig efter den, jag rycker bort den vilket resulterar i att han slängt sig på mig så jag trillar bak i min säng med han ovanpå mig. Utan att förstå vilken stel situation jag satt mig i skrattar jag bara då detta måste se väldigt roligt ut.

"Moa bara så du vet så är jag..." börjar Lucas och jag förstår då att det var han som kom hem förut och att jag hört rätt.

"Uhm ojdå, sorry jag ska inte störa." Säger Lucas och jag kan föreställa mig det retliga flinet som just nu täcker hans ansikte. Jag slutar skratta och puttar bort James ifrån mig.

"Använd skydd bara." Skrattar Lucas utanför rummet.

"Lucas nej, det var inte alls så!!" Skriker jag i nästan panik, James skrattar åt mig och drar en hand genom håret.

"Så jag kan komma tillbaka?" Frågar han osäkert, jag hör skrattet han försöker dölja.

"Men ja." Jag rycker upp dörren.

"Ville säga att jag är hemma nu sis."

"Okej då vet jag fule fan." Svarar jag och ler sarkastiskt. Han himlar med ögonen och leder sig själv ut ur rummet. Jag vänder mig om och möter James, nu med en tröja som täcker hans sjukt snygga, eh mage.

"Jag drar Moa." Säger han och kollar på mig iskallt, hans annars lysande gröna ögon kollar på mig och blir nästan mörkare o mörkare för varje sekund.

"Varför nu?" Frågar jag och biter mig i läppen. En släng av orohet tycks visa i hans ögon men han vänder bara bort blicken innan han går ner för trappan. Jag följer efter en bit bakom, bara för att kunna låsa efter att han gått. Lucas kommer ner för trappan och ställer sig lutad mot väggen nedanför trappan. Han visslar till och jag vänder mig om för att spänna blicken i honom.

"Shit vilken kemi. Nästan så att du aldrig behöver gå i skolan mer."

"Huh." Suckar jag bara och svänger vänster förbi honom för att hoppa ner i soffan.

"Asså sorry om jag såg fel men det såg väldigt mycket ut som att James låg på dig i din säng utan sin tröja som du hade i din hand."

"Du såg helt fel."

"Okej jag var ironisk, jag vet vad jag såg. Såååå hur går det för er? Blir jag morbror snart eller." Frågar han och hoppar över soffkanten och ner bredvid mig. Jag gapar och slänger en kudde på honom.

"Euw!!!" Utbrister jag och får ett högljutt skratt till svars.