The boy next door

6.

"Om det inte var något specifikt du ville så kan du gå nu i alla fall." Säger jag och snor runt.

"Jo det var det faktist."

"Jaha? Jag lyssnar." Säger jag och hör min ipad plinga till. Jag håller upp min hand i ett tecken på att han ska vänta lite medan jag tar upp ipaden.

11:08 Miche:
Jag tror att polisen kommer att vilja snacka med dig.

En rynka bildas i min panna och jag tittar upp på, då slår det mig, jag kan inte ens hans namn. Jag kollar upp på killen som står i mitt rum i alla fall.

"Vad?" Mumlar han och kollar förbryllat på mig.

"Det hände en sak på vår skola idag och min kompis.."

"Jag vet ju vad som hände?" Avbryter han mig och mina ögon förstoras.

"Ha?" Jag försöker komma på alla möjliga anledningar till hur han kan veta det.

"Jag sa ju det förut, nyheter sprider sig snabbt i små städer." Jag känner igen hans ord och skrattar till.

"Juste sorry." När mina ord lämnat mina läppar kollar jag ner på min ipad igen. Jag har fått ett till sms ifrån Michelle.

11:10 Miche:
Såg du någonting som kan verka misstänksamt? Något ljud, någon person? Något som inte borde vara där eller liknande?

Jag kollar upp från ipaden och fastnar med blicken på det som jag inte borde sett om det hade varit en vanlig dag.

"Varför var du i skolan idag om du nu inte går där?" Frågar jag och orden lämnar min mun hårdare än jag hade tänkt.

"Det var just anledningen till varför jag kom hit, för att berätta det. Jag ska börja på din skola." Han letar efter en reaktion som jag inte kommer ge honom. Ska jag gå på samma skola som denna jobbiga saken? Nej tack.

"Men du kommer knappast märka mig, förutom på idrotten då vi kommer att dela på salen." Fortsätter han och jag pustar ut.

"Tur då att de har som en vägg de hissar ner." Säger jag och ler sarkastiskt.

"About that.." börjar han med någon konstig brittisk brytning. "Den är typ rätt sönder. Det var några elever som höll på att springa under väggen medan en lärare sänkte ner den och sen så var det en som var under nästan precis när den skulle nudda marken så läraren försökte stoppa den men det funkade inte så hon började slå och dra och hålla på, eleven klarade sig men inte väggen." Säger han och jag känner igen det där med att springa under medan läraren hissar ner det men sånt gjorde man i femman och inte gymnasiet.

"Meh.." mumlar jag och han kollar leendes på mig.

"Så då kom rektorn, med lite hjälp från mig, på den briljanta idéen att slå ihop våra klasser på idrotten och använda hela planen." Jag kollar förvirrat på honom, han ler som om detta vore en bra sak. "Och juste, du vet ju att du går på slöjd med en klass i trean också?" Jag nickar till svar. "Det är min klass det med" säger han och ler, inte nog med att de absolut jobbigaste killarna o drygaste tjejerna redan går i den, nu ska denne kille också det.

"Om du inte ska försöka få mig ännu mer självmordsbenägen borde du ta ditt pick och pack och gå nu." Säger jag och petar med mitt pekfinger på hans bröst och trycker bort honom.

"Kan jag inte stanna? Vi kan sova över för skolan är nog inställd imorgon också."

"Om du säger ditt namn." Säger jag och höjer på ögonbrynen åt honom.

"brevkompis" bokstaverar han och jag himlar med ögonen.

"Hejdååå." Suckar jag och går bort mot dörren.

"Snälla Vacker, jag kan sova på soffan?!" Säger han ledsamt.

"Hejdååååå." Jag drar upp dörren ännu mer och håller upp min hand i en gest som visar att dörren är öppen och redo för att släppa ut brevkompis ur mitt rum.

"Vad ska du göra hela denna dagen då? Helt själv?"

"Någonting som inte innebär dig i alla fall."

"Snälla, mina föräldrar bråkar!" Mumlar han och jag fnyser till och styr mina steg mot honom.

"Försök inte ens." Min hand trycker på hans rygg för att leda honom ut men han snurrar runt snabbt och den hastiga rörelsen får min hand att lämna hans rygg och hela min balans att upphöra så jag faller framåt. Rätt in i brevkompis famn.

"Rakt på sak igen då ja." Säger han bara och skrattar innan han hjälper mig att återfå balansen, han kollar ner på mina läppar och utan att tänka mig slickar jag mig om läpparna, det där kan nog enkelt misstolkas och just därför måste brevkompis ut ur mitt rum nu. Han biter tag i underläppen och jag ger honom en sur blick innan jag föser ut honom ur rummet. Eftersom att han knappt gör något motstånd så står han utanför tröskeln till mitt rum fem minuter senare.

"Herregud, du borde träna dem där svaga armarna tjejen."

"Öh, du är säkert inte så stark du heller!!" Fräser jag surt. Han höjer på sina ögonbryn och ger mig en utmanade-du-mig-just-blick. Jag skakar på axlarna och lutar mig mot dörröppningen. Jag hinner stå så i ungefär 2 sekunder innan jag blir uppslängd på hans rygg. Han börjar springa ner för trappan och jag skriker till.

"Jag kommer dö din jävel!" Ropar jag och bankar på hans rygg, han skrattar till och fortsätter ner för andra trappan i lika hög hastighet. När vi kommit ner dunsar han ner mig på marken nedanför trappan och jag kvider till.

"Aj! Det där var väl ändå inte nödvändigt?!" Klagar jag. Han vrider på huvudet åt mig och skrattar till.

"Hmm jag känner igen denna synen." Säger han och ler brett. "Och du förresten, jag är jättestark." Han pekar allvarligt på mig med en liten smilgrop som pryder hans ena kind. Den är väldigt söt faktist.