The boy next door

35.

2k????? Shit, wtf kan inte fatta detta vänta låt mig ta in detta en sekund, okej tack whaaaaaat?!! Helt sjukt asså woah, hade gärna lagt upp ett glatt och mysigt kapitel som för att fira meeen då blir d ju ingen bra story om d ba ska va gulligull hela tiden? Heheh hoppas ni inte hatar mig efter detta tho :))) <333

Jag kysser henne och känner hur värmen sprids inom mig.

"Tack." Mumlar hon. Jag känner mig bekväm att veta att jag får henne tryggare. Jag kysser henne igen, går det ens att få nog av hennes kyssar? "Jag är trött." Säger hon och vänder bort ansiktet.

"Du sov ju till tolv idag?" Utbrister jag, har tjejen sömnproblem eller någonting?

"Jag kan inte hjälpa att jag är trött." Säger hon och putar med underläppen.

"Du är alltid trött."

"Men klockan är faktist åtta!"

"Ja precis klockan är bara åtta, du har vart vaken i åtta timmar?" Helt plötsligt börjar hon skratta. "Vad?" Frågar jag. Hon fortsätter skratta och jag kan inte undgå att le av att se hennes skrattande mun.

"Du har faktist inte en helt rak näsa, jag såg det en gång men glömde av det sen." Säger hon och drar sitt finger längs med min näsrygg. Jag skrattar till och tar bort hennes hand. Utan att bryta ögonkontakten lägger jag mig på sidan bredvid henne. Hon gäspar och kollar sedan på mig med hennes leende som skulle kunna få vem som helst att smälta. Samtidigt som hon stänger sin ögonlock drar jag min tumme över hennes ena smilegrop. Jag älskar henne. Efter ett litet tag blir hennes andetag tyngre och jag märker att hon sover. Jag tar upp telefonen och precis när jag satt igång den kommer ett samtal upp. Rodrigo. Jag svarar och reser mig sakta från sängen utan att väcka Moaie.

"Hej."

"Södra handelsgatan 21, Carlton Hotell rum 207." Hör jag en röst som inte är Rodrigos. Jag känner igen den dock från en av Rodrigos största medhjälpare. Jag känner oron inom mig när han nämner precis den platsen vi befinner oss på.

"Vad vill du?"

"Vi kommer skicka folk, flera som kommer döda Moaie och även dig om det behövs."

"Vad kan jag göra då?" Frågar jag, jag kan inte klara fler än kanske tre män och Rodrigo har många fler än så så det är inte ens lönt att försöka.

"Du ska lämna henne, säga att du inte vill ha henne och aldrig träffa henne igen så låter vi dig vara."

"Men hon då?" Jag känner inte att det är värt att säga emot utan bara lyssna och lyda för när Rodrigo eller hans närmaste använder dödshot så ska man ta det seriöst.

"Om du fortsätter mörda folk tillhörande namn vi ger dig så låter vi även henne vara. Du har en timma på dig, om du inte lämnat hotellrummet själv då är både du och Moaie döda." Sen hörs ett pip. Såklart att de ska hitta oss, såklart att de ska förstöra mitt liv. Jag känner ilska för pappa, kunde inte han vara den som betalade av sin jävla skuld inte att det ska läggas på hans familj. Jag drar en hand genom håret och går fram till Moa, jag kollar på henne i säkert tio minuter. Jag kommer aldrig få se henne igen, aldrig kyssa henne eller få röra vid henne. Min hand drar jag längs med hennes arm och jag lämnar en sista kyss på hennes panna. Sen vänder jag mig om och går mot hotellrumsdörren. När jag trycker ner handtaget hörs ett väldigt högljutt klick och jag vänder mig snabbt om. Moa sätter sig sakta upp, fan, fan, fan. Hon kollar frågande på mig.

"vart ska du?" Frågar hon.

"Ehm tänkte bara kolla lite." Säger jag och känner hur hon kollar förvånat på mig utan att behöva möta hennes blick.

"Du sa ju att du varit här förut?"

"Mitt kort funkar inte, jag tänkte kolla det bara." Säger jag och tar snabbt upp nyckelkortet.

"vad är det du inte berättar?" Frågar hon och lägger huvudet på sned.

"Men det är ju så?" Säger jag och hon reser sig upp.

"Det kan du ju inte veta för du har inte testat det sen du använde det för att gå in." Jag blir nästan irriterad på hur smart hon kan vara ibland.

"Jag ska gå." Säger jag och spänner käken. Hon får en rynka mellan ögonbrynen och går fram till mig.

"Va?"

"Ja, jag ska gå."

"Varför då?" Jag kan se hur hon får en rynka mellan ögonlocket och ögonbrynen som hon får när hon inte mår bra. Det gör ont i mig att se den.

"För att jag inte vill vara här." Jag kan inte förklara den riktiga anledningen, hon skulle säga att det säkert löser sig och att vi bara kan rymma eller något, men hon känner inte Rodrigo, hon vet inte vad det är för ett företag.

"Det vill du visst?" Säger hon mer som en fråga och skrattar smått, ett väldigt humorlöst skratt som att hon försöker skratta istället för att gråta.

"Nej, jag vill inte. Detta blev bara fel vi är inte menade okej." Varenda ord jag säger gör ont, det känns som att jag sätter knivar i mitt eget hjärta.

"Vadå menade?"

"För varann?? Fatta då." Säger jag och märker hur jag höjt rösten. Hon rycker till och kollar oförstående på mig.

"Det var påväg att bli bra och nu ska du bara, vadå skita i mig eller?"

"Precis."

"Varför ens?" Säger hon och jag höra hur osäker hennes röst är, hon tar ett tag om min arm samtidigt som jag öppnar dörren en aning.

"Jag vill inte ha dig Moa, bara fatta det." Ryter jag och rycker bort min arm. Hon rycker till och öppnar munnen, det känns som att hon ska gå i bitar. Hennes ögon blir glansiga och snabbt faller tårar som hon drar bort med armen.

"Vadå inte ha mig? Du sa att du älska mig?" Jag vill bara krama henne, säga att hon har rätt, att jag älskar henne mer än allt och sen aldrig släppa, jag vill vara den som tröstar henne inte sårar henne. Jag skakar på huvudet och öppnar dörren. Hon tar tag i min arm igen och kollar på mig med sina ögon, de vackraste jag någonsin sett. "Jag älskar ju dig." Mumlar hon och biter sig i läppen. Jag spänner käken ännu hårdare och fastnar med blicken på klockan på väggen bakom henne. Halv nio. Om du inte går nu James kommer ni dö, Moa kommer dö. Jag biter mig hårt i kinden och möter hennes ögon igen.

"Men jag älskar inte dig." Säger jag och hon släpper min arm. Jag kan se hur hennes ögon mörknar och hon skakar bara på huvudet. Sen går jag ut ur rummet, bort från den enda jag verkligen älskar, den enda som kan få mig lycklig, den vackraste tjejen i hela världen.