The boy next door

11.

Jag öppnar mina ögon långsamt, försöker minnas vart jag är och när jag ser min kudde som inte är en kudde utan en mage som tillhör min jobbiga granne förstår jag. Jag rycker mig snabbt bort ifrån honom och gnuggar mig i ögonen. Min blick letar efter en klocka och ser en väckarklocka på nattduksbordet, och nej inte en sån där mussepiggformad, en svart med vita lysande siffror, 13:09. Herregud! Har jag sovit i över tretton timmar?! Min första tanke är att det är torsdag och skola men sen kom jag på att skolan är inställd, tror jag.

"Juggie.." mumlar jag och knuffar lätt på honom. Han blinkar snabbt till och öppnar ögonen, nästan direkt drunknar jag i hans gröna ögon. Så vackra, eller fin färg kanske.

"Vad är det Vacker?" Suckar han, irriterad för att jag väckte honom redan tio över ett på en torsdag.

"Är skolan inställd idag?" Frågar jag.

"Skulle gissa på det ja, och förresten du kan sluta kalla mig det där fula riverdale namnet nu." Han tar en kudde och kastar i mitt ansikte. Jag slår bort den och flämtar till.

"Ursäkta mig Juggie det där är inte så man uppför sig." Skrattar jag och just som jag nämnt hans namn, eller det namnet jag kallar honom får jag cirka alla kuddar han äger på mig och ligger snart begravd under ett berg utav kuddar. Tack så mycket. En telefonsignal börjar låta ifrån andra sidan utav rummet, jag känner igen den och antar att den kommer ifrån min telefon så jag följer ljudet och hittar den snart på golvet nedanför soffan. Jag lyfter upp den och mammas namn pryder skärmen.

"Ja?" Frågar jag yrvaken.

"Moaie!" Utbrister mamma och jag kollar fundersamt på James, inte för att han skulle fatta ändå.

"Ja?" Upprepar jag och väntar på ett svar, det låter o telefonen som att mamma börjat snacka med någon annan i bakgrunden och jag överväger att lägga på.

"Varför har du inte svarat?" Frågar hon och låter nästan orolig.

"Ljudet på min telefon har visst varit av och jag har gjort frukost och fixat lite annat." Ljuger jag då mamma skulle bli väldigt fundersam om jag sa att jag sovit till nu.

"Vart är du?" Frågar hon och jag tänker efter, finns det någon stans jag borde vara nu?  Skolan är det enda som kommer upp i mitt huvud men mamma har fått ett mail om vad som hänt så hon vet.

"Hemma?" Mumlar jag mer som en fråga än ett påstående.

"Det var konstigt, jag har ringt till hemtelefonen också och den kan man inte stänga av ljudet på." Svarar hon och då fattar jag varför hon låter misstänksam.

"Jag var ute och hämtade in posten, måste varit då du ringde." Försöker jag, om mamma skulle varit i detta rummet nu skulle hon direkt syna mig. Jag är så extremt dålig på att ljuga.

"Moa, vi har ringt tre gånger med cirka tio minuters mellanrum. Om du inte var ute och hämtade posten i en halvtimma så får du gärna berätta för mig vart du är?" Säger mamma och jag försöker tänka ut en bra utväg. Inga idéer alls.

"Mamma ring igen då så kan du höra att jag är hemma!" Säger jag och hör hur hon börjar snacka med pappa i bakgrunden jag stänger av ljudet och vänder mig till James.

"Ring din hemtelefon nu!!" Säger jag och slänger hans telefon på honom som låg på byrån, "skynda då idiot!!" Utbrister jag innan jag går tillbaka till samtalet.

"Aha då ringer jag nu då." Säger mamma och jag viftar med handen till James för att han ska ringa. Han kollar på mig som om jag är en galen psykopat men trycker ändå på ring. Snart hörs ringsignalen i hela huset och jag kan nästan höra mammas förvånande min när hon hör att jag talar sanning. Eller när hon tror att hon hör att jag talat sanning.

"Förlåt Moa visste inte." Säger mamma och låter nästan ångerfull. "Eller jag la på för några sekunder sen varför ringer telefonen fortfarande?" Frågar mamma misstänksamt igen. Jag slänger mig i sängen och rycker tag i James telefon och lägger på.

"Det är en gammal telefon, signalen låter ju fortfarande några sekunder efter att man lagt på." Mamma hummar något och jag väljer att anta att hon tror på mig. Äntligen.

"Förresten vart ligger den där extranyckeln?" Undrar jag.

"Den ligger under altanbrädan, du vet den som är lite sönder." Svarar hon och jag säger hejdå och lägger på. När samtalet är slut kan jag äntligen andas ut. Jag lägger ner telefonen i sängen och drar handen genom mitt hår.jag hinner ligga så i säkert fem sekunder innan två armar drar in mig i en kram, det är däremot inte en vänskaplig varm kram utan bara för att han ska få ett bra grepp runt mig så att han kan slänga ner mig i sängen igen.

"Nu vacker, ska du förklara va i helvete det där var för ett samtal?"

"Eh, det var bara mamma" säger jag och försöker inte få det låta alls viktigt.

"Du bad mig ringa hem till mig själv för att du snackade med din mamma, och sen skulle ingen svara heller?" han kollar på mig som att det jag gjort var helt idiotiskt när jag själv är riktigt stolt över min påhittiga ide, hade cirka 0,5 sekunders betänketid och jag kom på något såpass bra att min mamma gick på det.

"sluta kolla på mig som om jag vore en idiot!" tjurar jag och hans min förstärks om ännu mer. mina ögon smalnar. " Mamma trodde inte på att jag var hemma för att hon ringt hem och då bad jag henne ringa igen så skulle jag bevisa att jag var det och när du ringde hem till dig lät det som att jag var hemma och då trodde hon det."

"Shit du är ju ändå lite smart vacker, men varför låtsas du som att du är hemma?"

"hej mamma, jag var dum nog att inte lyssna på när du sa var extranyckeln var och gick ut med en kille och råkade låsa ute mig så jag behövde sova över hos denna killen. och eftersom att jag inte hade packat kläder fick jag byta om framför honom och ta på mig hans kläder och sen sova tillsammans på honom med hans arm runt om mig." imiterar jag samtalet jag då skulle haft om jag skulle berättat att jag inte var hemma.

"du hade ju kunnat utesluta det där sista.." muttrar han och jag kollar bara på honom. Eller så utesluter jag bara allt och gör det enklare för oss båda.

"I vilket fall, mamma berättade vart extranyckeln låg så jag går hem nu." säger jag bara, helt plötsligt irriterade på James av ingen anledning. Det ser nästan ut som att någonting, likt en gnista i hans ögon släcks när jag yttrar orden. Jag försöker intala mig själv att det bara var en inbillning. Jag kan precis urskilja en nick med tanke på hur otydlig den var och byter om, med ryggen mot honom. När jag är klar vänder jag mig om och förväntar mig att möta James gröna ögon i mina men han ligger bara med ryggen emot och kollar fokuserat på sin telefon.

"men hejdå då?" säger jag tyst mer som en fråga och han höjer en hand som om det vore ett typ utav avsked, han ger mig inte ens en blick. Jag suckar och går ner för trappan till hallen. Min jacka som hänger på en galge drar jag bara av och tar i handen då avståndet mellan våra ytterdörrar är såpass kort att jag inte skulle frysa ihjäl utan jacka. När jag låst upp dörren trycker jag ner handtaget och går ut, kylan slår emot mig och jag bestämmer mig för att hoppa över häcken och göra sträckan ännu kortare. Jag landar på min tomt och hukar mig ner för att sträcka min hand in under altanen. Min hand omfattar nyckeln och jag ställer mig helt upp. Just som jag öppnat min dörr ser jag James gå ur sin och låter den gå igen. Han ser inte mig och jag tvekar på om jag ska hälsa. Han drar på sig sin luva, stoppar ner sina händer i fickorna och går rätt fort iväg med blicken ner i marken, om detta skulle vara en film skulle han se mycket misstänkt ut till att vara någon sorts knarklangare. Jag försöker att inte bry mig om det och går in.

——————————-
Uhm en fråga, läser ni på iPad/telefon/dator?? Själv skriver jag på allt d nämnda men skulle gärna vilja veta <3