The boy next door

30.

/Jacks pov/

Hennes ögonlock stängs och hon blir tyngre i mina armar. Däckade hon? Hon luktar jävligt mycket sprit. Jag letar efter en puls och efter ett tag kan jag hitta den, onormalt svag.

"Stick." Säger jag till två andra personer som står och snackar vid handfatet. De kollar irriterat på mig men går ut. Jag stänger och låser dörren efter dem. "Moa! Moa!" Säger jag och skakar hennes kropp, den rör sig livlöst och jag suckar. Jag skulle ju ha en chans att? Nej Jack du har redan fått ditt. Men hon kommer ju ändå aldrig märka något. Jag slår bort tanken igen och tar och blöter en handduk som jag sen lägger på hennes varma panna. Detta kan inte bara bero på alkohol. Plötsligt rycker hon till och jag kan se hur hon är påväg att spy.

"Nej Moa, du skulle bara våga." Suckar jag men sekunden efter är hennes klänningen fylld av innehållet som för några sekunder sen befann sig i hennes mage. Jag överväger att bara lämna henne här men när jag inser att hon troligen kommer kväva sig själv biter jag ihop och lyfter henne till toaletten. Tillslut drar jag av henne klänningen. Fortfarande riktigt jävla vacker. Med all min kraft att motstå henne så lyfter jag henne till badkaret och börjar spola vatten över henne.

När hon blivit lite fräschare lägger jag en handduk över henne. Vad nu då? Jag kan ju inte dra på henne den äckliga klänningen igen. Efter att jag motvilligt dragit av mig min tröja och satt den på henne lyfter jag upp hennes medvetslösa kropp och låser upp badrumsdörren.

"Jack?" Jag stänger dörren bakom mig och möter James förbryllade ansikte. "Vad i helvete håller du på med?" Frågar han och syftar på människan i mina armar.

"Jag tror hon har blivit nerdrogad och sen spydde hon och förstörde sin klänning typ och Aa." Börjar jag och vänder mig om mot utgången.

"Nerdrogad av vem?" Frågar han och går ikapp mig.

"Jag vet inte, hon bara staplade in på toan när jag var där och trillade ihop. Hon har feber och typ ingen puls alls, dessutom är hon helt medvetslös så jag kunde inte bara lämna henne där." Säger jag och försöker få på mig skorna utan att tappa henne.

"Åh fan." Mumlar han och vänder sig om. "Har du sett Felicia? Hon där jobbiga tjejen jag hånglade med på din fest förra veckan?" Jag förstår vem han menar och nickar.

"Ja för typ tjugo minuter sen, hon var inne på toan och snackade med någon men jag kickade ut henne när Moa kom in."

/James pov/

Jag drar en hand genom håret och söker efter Felicia med blicken.

"Om jag har rätt så ska du ta henne till sjukhuset direkt." Säger jag stressigt och möter Jacks förvirrade min. "Seriöst, den där drogen var menad att döda så du måste sticka nu." Fortsätter jag innan jag går in bland folkmassan igen.

"Felicia!" Utbrister jag när jag ser henne stå och klänga på en annan kille.

"Vaaad? Jag är inte skyldig dig nåt ditt vidriga äckel, du håller ju på med alla andra, du skulle säkert kunna hålla på med väggar och stolar om du var tvungen." Sluddrar hon och jag kollar äcklat på henne, var inte hon nykterist?

"Vad gjorde du med drinken jag gav dig?"

"Jag gav bort den, jag vill inte ha något ifrån dig längre." Mumlar hon och kollar överlägset på mig.

"Gav bort den till vem?"

"Till hon tjejen som du typ hånglade med i ditt alkoholförråd eller vad det nu var." Säger hon innan hon snubblar. Jag är snabb med att fånga henne och lägger ner henne i en soffa. "Du vet jag hade kunnat göra det där själv." Sekunden efter att hon yttrat sina ord somnar hon mot armstödet. Om hon bara skulle druckit den där jävla drinken skulle jag vara klar med mitt uppdrag och jag dessutom slippa henne. Sen skulle inte Moa ligga illa till men det kan ju knappast vara mitt fel då det var Felicia som gav henne drinken. Eller nästan inte mitt fel.

/Moas pov/

Jag känner igen rummet jag vaknar i, Jacks rum. Han står och rotar i sin byrå efter en tröja skulle jag gissa då han har bar överkropp. Plötsligt vänder han sig om och möter min blick. Jag blundar snabbt.

"Moa jag vet att du är vaken." Säger han och jag hör hur han går närmare. När han står vid sängen öppnar jag ögonen igen.

"Vad fan gör jag här?" Frågar jag och märker att jag bär en stor t-shirt, som inte är min.

"Kortfattat sagt blev du nerdrogad, inte av mig denna gången, sen svimmade du och spydde ner din klänning så då gav jag dig min tröja. Efter det mötte vi James och han sa att jag skulle ta dig till sjukhuset vilket jag gjorde men kön var skitlång och du började typ spy igen så jag tog in dig på en toalett och då började du kvickna till så jag antog att du lyckats spy upp drogerna och mitt tålamod att vänta tills kön var borta tog slut så jag körde bara hem och la dig i sängen och hoppades på att drogerna var ur ditt system."

"Tänk om de inte varit de så skulle jag varit död nu? Och det bara för att ditt tålamod tog slut." Utbrister jag.

"Var det seriöst allt du fick ut av detta? Och du skulle redan varit död om jag hade lämnat dig när du svimmade och började spy, så du kan tacka mig för att jag inte lät dig kvävas till döds utan faktist tog hand om dig." Ryter han argt och spänner käkarna. Han har en poäng faktist och hur mycket jag än inte vill känner jag en tacksamhet till honom.

"Tack så mycket." Mumlar jag och sätter mig sakta upp.

"Nöjet står på min sida." Säger han och ger mig en nick innan han drar på sig tröjan han håller i.

"Har vi gjor.. vi har väl inte gjort något?" Frågar jag och börjar direkt övertänka som vanligt.

"Nej, tyvärr. En gång räcker nog för mig." Svarar han och ger mig ett flin innan han går ut ur dörren. När dörren stängs bryter jag ihop, jag vet inte varför egentligen det bara känns som att allt med drogerna, James och det faktum att Jack har varit den som tagit hand om mig de senaste timmarna blev för mycket att hantera. Plötsligt trycks handtaget ner igen och dörren öppnas. Jag drar snabbt min arm över mina kinder för att torka bort tårarna men det är lönlöst när det faller nya hela tiden.

"Vacker?" Mumlar rösten som tillhör James, jag brukade bli glad av att höra han säga så men nu känns det bara som ett bevis på vad jag förlorat. Jag kollar upp men på allt annat utom just honom. Han går fram till sängen och sätter sig. "förlåt." Säger han och då möter jag hans ögon. De där lysande gröna ögonen som jag föll för från sekunden jag såg han i mitt fönster, ögonen som bokstavligt talat rubbar hela min existens.

—————————
Har verkligen flyt med skrivandet just nu känner jag hahah, det är väldigt oregelbunden uppladdning eller vad man nu kallar det men det är bara för att jag lägger upp när jag skrivit klart ett kapitel och ja ibland går det enklare att skriva och ibland svårare.