The boy next door

34.

/James pov/

"Är du hungrig?" Frågar jag och hon nickar samtidigt som hon ställer ner sin väska i rummet. Det är väldigt lyxigt för så bra pris vi fick det för och med tanke på att vi inte ens hade bokat.

"Mm" säger hon och nickar. Jag kan inte låta bli att le när jag kollar på henne.

"Du kanske borde byta kläder först." Säger jag menandes de stora adidasbyxorna hon har. Hon skrattar smått och tar fram en mörkblå simpel knäkort klänning som är tajt vid bysten och sen udvidgar sig vid midjan. Hon passar bra som fan i den. Fast det gjorde hon i adidasbyxorna också, hon passar bra i allt. Men hon är vackrare än någonsin i den här klänningen i alla fall, den matchar med hennes ögon och kroppsform.

"Blir den bra?" Frågar hon och ställer sig framför spegeln. Jag går fram och ställer mig bakom och lägger mina händer runt hennes midja samtidigt som jag möter hennes blick i spegeln.

"Du ser ut som en gudinna." Konstaterar jag och ett leende smyger sig fram på hennes läppar. Jag pussar henne i nacken.

"Då blir det den då." Säger hon och slingrar sig ur mitt grepp och går fram till hotelldörren.

"Du vet, när man lever som flyktingar kan man inte visa sig bland folk." Säger jag och lägger mitt huvud på sned, hon imiterar mig och lägger även sitt huvud på sned.

"Hur ska vi få mat då?"

"Room service?" Frågar jag och hennes ögon spärras upp.

"Vart är telefonen????" Utbrister hon och springer in i rummet. Jag följer efter och slänger en meny till henne som låg på skrivbordet. Hon börjar läsa innan hon slår in ett nummer på telefonen som satt bredvid ena sängen på nattduksbordet.

/Moaies perspektiv/

"hello, I'd like to order a-" James kollar på mig med en frågande blick. Jag höjer handen och kollar frågande tillbaka.

"Du vet, vi är på ett svenskt hotell?" Jag skrattar till inombords men vill inte visa att jag hade glömt av det så jag viftar bara med handen.

"Sorry, thats my boyfriend he is very annoying!" Säger jag till telefonen igen, tjejen i telefonen skrattar.

"Okay I see." Säger hon och jag slår upp menyn igen.

"Uhm I would like to have this one." Säger jag och pekar på en bild med nachos.

"Wich?"

"This one." Säger jag igen och tappar på menyn. James rycker telefonen ur min hand.

"Hon vill ha Nachostallriken." Säger han och jag blänger surt på honom innan jag rycker tillbaka telefonen.

"Sorry that was my very annoying boyfriend again, yes I want this nachos plate, so do you have chocolate?" Frågar jag och börjar le bara tanken av choklad.

"Eh yes acually but I'm not sure if it's up for sale."

"What?" Frågar jag, vad menar hon med up for sale?

"I don't think we can sell that."

"Are you even english?" Frågar jag och suckar.

"No I'm not but-"

"Hej igen, förlåt för min extremt jobbiga flickvän som tydligen inte kan svenska" säger han och tittar menande på mig. "Men vi vill ha en natchostallrik somsagt, en pizza, en tallrik med pommes och choklad." Fortsätter han. Jag himlar med ögonen.
"Kan vi inte få köpa choklad då? Vi tar vilket pris som." "Aa men det blir bra." Och med det lägger han på.

"Flickvän Huh?" Frågar jag och flinar till honom.

"Det var ju för att du sa boyfriend." Säger han och höjer på ögonbrynen.

"Sa jag ju inte?!" Försäkrar jag, eller gjorde jag?

"Joho jag hörde dig!" Insisterar han. Men jag skakar bara på huvudet.

"Nehe."

/James pov/

"Vad ska jag säga till mamma och pappa då?" Frågar hon och slänger en pizzakant på brickan för att lägga sig ner i sängen.

"Är det vad du är orolig över när en jävla mördarliga är ute efter dig?" Frågar jag och skrattar, hon himlar med ögonen och jag går fram och lägger mig på henne.

"Försöker du slutföra ditt uppdrag genom att kväva mig eller?" Frågar hon och börjar putta på mig, jag skrattar mer och tar tag i hennes handled. "Seriöst James jag får ingen luft!" Kvider hon så jag sätter mig gränsle över henne istället.

"Men dina föräldrar skulle ju bort så de kommer säkert inte ens märka." Svarar jag på hennes första fråga.

"okej skulle inte förvåna mig om dem hade varit hemma o inte ens märkt det ändå." Säger hon och fäster blicken på min tröja istället. Utan att berätta vad Helena sagt imorse ler jag bara och kysser hennes perfekta läppar. "Men jag måste ju meddela skolan, och Michelle, och Lucas! Jag måste verkligen säga någonting till Lucas-"

"Vacker!! Lugna ner dig!" Utbrister jag och hukar mig ner över henne. "Möt min blick!" Hon höjer sakta ögonen men vänder bort dem igen. Jag lägger min hand på hennes kind och vänder det så att hon möter min blick. Hon kollar oskyldigt på mig med sina stora isblå ögon.

(har jag sagt nån annan färg innan? Kommer inte ihåg d så sorry isf:))
——————————
inte kollat igenom stavfel än men ville lägga upp detta så fort som möjligt för jag kmr inte ha nätverk på ett tag. Och kände för att skriva rätt mycket gulligt skit nu för nästa kapitel kommer inte vara sådär jättegulligt :( hehe